2004-09-16, 14:00
#1
En underbar film (jag har inte sett den ännu) från det underbara landet Tyskland skildrar "der Untergang" - Hitler och det stora imperiets sista dagar. Trots att Hitler i stort sett skildras som den vansinnige härföraren - så har kritiker (Per Ahlmark och kompani) med endimensionella hjärnor hängt upp sig på att i några scener och på några tillfällen visar KÄNSLOR som inte enbart är förgörelse och hat.
Hitler är förstående mot sin nya sekreterare när hon börjar på jobbet.
Hitler är snäll mot en hund.
Hitler är sjysst mot Eva Braun ibland.
För de fradgatuggande sionister på Simon Wiesenthalcenter är ju detta naturligtvis oerhört provocerande. Att det inte var en demon med ständigt närvarande cynism och ondska som ledde Tyskland 1933 - 1945 är ju bortom alla mallar och ramar som sionismen och de ständigt uppassande folkpartisterna satt upp för hur världen ska vara:
SVART
och
VITT
Nu tänkte jag passa på att förklara en sak apropå detta: Världen är svart och vit: Men det är förtryck som är svart. Och motstånd mot förtryck som är vitt. Ingen enskild PERSON är svart eller vit.
Men det är enligt denna felaktiga lag: "Allt med NaziTyskland är per definition dåligt" som konstnärer kan provocera idag. Och det är också det som är intellektuellas uppgift: att finna de blinda fläckarna och blottlägga vad som döljs: så gjorde oxå Jasenko Selimovic när han satte upp SPEER på Göteborgs stadsteater, oxå det om naziregeringen.
Härommånaden såg jag i Göteborg såg jag en sticker med Hitler med en törnekrona, texten "And he died for our sins". Jag tror inte den var skapad av en nazist, jag tror den var skapad av en tänkande människa. Detta är naturligtvis oerhört provocerande för de som har tolkningsföreträdet i dagens massmedia: sionisterna och deras rövslickare.
Ah, en länk också: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.j...usRenderType=6
Hitler som monster och öm kavaljer
BERLIN. Skådespelaren Bruno Ganz hyllas i tyska tidningar för sin insats i en redan i förväg omdiskuterad spelfilm om Hitlers sista dagar i bunkern i Berlin. I dag, torsdag, har filmen premiär över hela Tyskland.
Sällan har en tysk film redan före biopremiären fått så mycket uppmärksamhet som "Der Untergang" (Undergången), som med en budget på 125 miljoner kronor är en av de största tyska filmproduktionerna på länge.
Tidskriften Der Spiegel ägnade redan för ett par veckor sedan sjutton sidor åt filmen. Samtidigt undrade tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung om man får känna medlidande med en gråtande Hitler.
För en sådan bild av diktatorn och massmördaren Hitler som tecknas i "Der Untergang" har aldrig tidigare förekommit i tysk film. I "Der Untergang" ryter och domderar Hitler, och han kokar av ilska över svekfulla militärer när sovjetiska Röda armén närmar sig Berlin. Men filmens Hitler är också faderligt omtänksam mot sin sekreterare, han kysser Eva Braun på munnen och ger kocken beröm för att spagettin är god. Det är en Hitler som inte bara är monster och demon, utan också visar mänskliga sidor.
Manusförfattaren och producenten Bernd Eichinger har under filmens tillkomst lutat sig mot historikern Joachim Fests bok med samma titel som filmen, liksom mot boken "I Hitlers tjänst" som diktatorns sekreterare Traudl Junge gav ut häromåret, strax innan hon dog.
- Jag ville visa en mångdimensionell Hitler. Allt annat hade varit en historieförvrängning, har filmens producent och manusförfattare Bernt Eichinger sagt.
Men får man visa Hitler på det viset? undrar tidningen Die Welt i sin recension på onsdagen. Sedan preciserar tidningen frågan ytterligare: "Får vi tyskar göra det?"
...
...
Hitler är förstående mot sin nya sekreterare när hon börjar på jobbet.
Hitler är snäll mot en hund.
Hitler är sjysst mot Eva Braun ibland.
För de fradgatuggande sionister på Simon Wiesenthalcenter är ju detta naturligtvis oerhört provocerande. Att det inte var en demon med ständigt närvarande cynism och ondska som ledde Tyskland 1933 - 1945 är ju bortom alla mallar och ramar som sionismen och de ständigt uppassande folkpartisterna satt upp för hur världen ska vara:
SVART
och
VITT
Nu tänkte jag passa på att förklara en sak apropå detta: Världen är svart och vit: Men det är förtryck som är svart. Och motstånd mot förtryck som är vitt. Ingen enskild PERSON är svart eller vit.
Men det är enligt denna felaktiga lag: "Allt med NaziTyskland är per definition dåligt" som konstnärer kan provocera idag. Och det är också det som är intellektuellas uppgift: att finna de blinda fläckarna och blottlägga vad som döljs: så gjorde oxå Jasenko Selimovic när han satte upp SPEER på Göteborgs stadsteater, oxå det om naziregeringen.
Härommånaden såg jag i Göteborg såg jag en sticker med Hitler med en törnekrona, texten "And he died for our sins". Jag tror inte den var skapad av en nazist, jag tror den var skapad av en tänkande människa. Detta är naturligtvis oerhört provocerande för de som har tolkningsföreträdet i dagens massmedia: sionisterna och deras rövslickare.
Ah, en länk också: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.j...usRenderType=6
Hitler som monster och öm kavaljer
BERLIN. Skådespelaren Bruno Ganz hyllas i tyska tidningar för sin insats i en redan i förväg omdiskuterad spelfilm om Hitlers sista dagar i bunkern i Berlin. I dag, torsdag, har filmen premiär över hela Tyskland.
Sällan har en tysk film redan före biopremiären fått så mycket uppmärksamhet som "Der Untergang" (Undergången), som med en budget på 125 miljoner kronor är en av de största tyska filmproduktionerna på länge.
Tidskriften Der Spiegel ägnade redan för ett par veckor sedan sjutton sidor åt filmen. Samtidigt undrade tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung om man får känna medlidande med en gråtande Hitler.
För en sådan bild av diktatorn och massmördaren Hitler som tecknas i "Der Untergang" har aldrig tidigare förekommit i tysk film. I "Der Untergang" ryter och domderar Hitler, och han kokar av ilska över svekfulla militärer när sovjetiska Röda armén närmar sig Berlin. Men filmens Hitler är också faderligt omtänksam mot sin sekreterare, han kysser Eva Braun på munnen och ger kocken beröm för att spagettin är god. Det är en Hitler som inte bara är monster och demon, utan också visar mänskliga sidor.
Manusförfattaren och producenten Bernd Eichinger har under filmens tillkomst lutat sig mot historikern Joachim Fests bok med samma titel som filmen, liksom mot boken "I Hitlers tjänst" som diktatorns sekreterare Traudl Junge gav ut häromåret, strax innan hon dog.
- Jag ville visa en mångdimensionell Hitler. Allt annat hade varit en historieförvrängning, har filmens producent och manusförfattare Bernt Eichinger sagt.
Men får man visa Hitler på det viset? undrar tidningen Die Welt i sin recension på onsdagen. Sedan preciserar tidningen frågan ytterligare: "Får vi tyskar göra det?"
...
...
Upplyftande på min ära!
så att jag inte verkar allt för jävla gubbgrinig.