Varför fokuseras debatten så sällan på lösningen av politikens kärnfrågor?

I flertalet politiska debatter på internet, i övriga massmedia och folk emellan fokuseras vanligen på allsköns kritik av det politiska etablissemanget - fel är alltid lätta att hitta. Som hos många politiker ser man dock sällan något större intresse hos debattörerna, för radikala lösningar på politikens kärnproblem. Som jag ser det, ligger detta i att parlamentarismen (när majoritets- eller minoritetsstyret enbart har ungefär hälften av befolkningen bakom sig) inte kan anses uppfylla demokratins huvudkrav. Alltför stor del av de politiska partiernas strävanden och energiutveckling kommer därför att inriktas på att fånga marginalväljarnas intresse, genom politisk korrekthet i kombination med populism och retorisk finess.

Man kan hur mycket som helst ägna sig åt att debattera:

- skolfrågor/disciplin
- lärarutbildningen brister
- våra bristfälligt utbildade politiker
- kärnbefolkningen situation i multikulturen
- invandarfrågor/migrationspolitik
- demokratin i Sverige/hur bra eller dålig den är
- den negativa uppstyrningen av politiken genom medierna och mångkulturens påverkan
- problemen att hitta kompetens bland politiker
- korruptionen i S-Göteborg
- fenomenet Håkan Juholt
- avindustrialiseringen
- arbetslinjen
- bidragslinjen
- varför världens friskaste folk samtidigt är mest sjukskrivet

Det huvudsakliga skälet till att bl.a. dessa problem hittills inte kommit att lösas på ett optimalt, effektivt sätt, ligger just i hur partierna genom sina maktsträvanden inte kan, inte vågar. Den långa rad av svåra samhällsproblem som nu finns och i framtiden förvärras, kan aldrig lösas om Sveriges regering inte har betydligt större andel av befolkningen bakom sig.

Om regeringen t.ex. hade 75 % av befolkningens stöd (kan realistiskt sett bara ske med en samlingsregering), skulle möjligheten till nödvändiga lösningar väsentligt öka, även om de i vissa kretsar riskerade att uppfattas negativa.

Låt mig sticka ut hakan och kasta fram påståendet att Sverige aldrig kommer att kunna fatta de för den framtida utvecklingen nödvändiga besluten utan en bred regeringsmajoritet från vänster till höger. I riksdagen med nuvarande majoritetsförhållanden vore det totalt omöjligt.

Det är med yttersta förvåning att många av forumets mer prominenta debattörer ännu inte tagit sig tid till att delta i tråden:

https://www.flashback.org/t1488346

som tar upp en klart realistisk lösning på demokratiproblemet genom att dra nytta av erfarenheterna i Schweiz sedan mer än ett halvsekel tillbaka. Den milda formen av direktdemokrati ,med folket som kontrollorgan (inte parlamentet), för regeringens beslut har tveklöst vunnit befolkningens fulla tilltro.

Ni som på forumet med insikt och verbal finess brukar yttra er i olika viktiga trådar hör av er också i denna tråd. Meningen är att idéerna som tillkommer skall kunna bidra till att ringarna på vattnet utvecklas till svallvågor - en form av sunami som slutligen sköljer över regering och riksdag.

Det är ett intressant resonemang du för tycker jag. Du uppmärksammar några av de problem som alltid följer med ett demokratiskt samhälle, särskilt i takt med att det når en så hög utvecklingsstadium som vårt.

Det finns några saker som jag skulle vilja poängtera. Sverige är ett land som inte har vare sig en stark grundlag, rättsliga instanser för grundlagsmål eller möjlighet till filibustering eller vetoinlägg. Detta innebär att en majoritet i riksdagen har väldigt stort spelutrymme att genomföra de reformer de vill. Visst håller jag med dig när du säger att (jag uppfattade det i alla fall som så) att den politiska viljan till viktiga reformer ibland kan saknas som en följd av rädsla inför opinionsförändringar och så vidare. Men ser man till den svenska historien så har tidigare regeringar tagit många stora beslut som har varit impopulära till en början.

Sedan är det viktigt att inte hylla Schweiz system till skyarna. Det finns stora problem med den form av direktdemokrati de använder sig av. Ett exempel är att folkomröstningarna väldigt sällan speglar den demokratiska viljan i landet. Detta är en följd av att de som har starkast åsikter om någonting oftast är både de som initierar en folkomröstning och deltar mest i denna.

Jag hoppas du/ni orkar läsa igenom mitt långa inlägg, tack så mycket!

Svensk politik idag är populism, ingenting annat.

Ju mindre påverkan politiker har möjlighet till, ju bättre är det, det är min fasta övertygelse.
Det finns inget som är lika effektivt när det kommer till att förstöra möjligheter och försvåra lösningar som politisk inblandning.

Du bekräftar i allt bakgrunden till och behovet av förändringar av Sveriges styrelseskick!
Det du säger leder osökt frågan till vilka personligheter under historiens gång som skapat principerna bakom de användbara politiska systemen, filosofer, klartänkta politiker, innovatörer etc.. Frågan om hur samhällsstyrningen skall organiseras är ingenting för den enskilde väljaren att strukturera. Det krävs en klar, välstrukturerad hjärna och ett stort mått av kunskap för det, som ytterst få besitter.

Utom när det gäller diktaturer (även socialistiska sådana), kan de som utgått från demokratitanken knappast skyllas för att vilja försämra för människorna i ett land. Det stigande demokratiproblemet, t.ex. i Sverige, har just att göra med den låga graden av kompetens vars konsekvens ligger i att kampen alltmer kommit att fokuseras på den politiska makten inte på politikens innehåll. Mycket "politisk energi" förslösas därför på att, med populistiska metoder och förledande retorik, säkra den politiska makten på ömse sidor av den politiska mittfåran.

Vad gäller det du säger om:
Sannolikt menar du att det oftast är politiska partier eller organisationer, som har kraft och resurser att initiera en folkomröstning - en naturlig följd bl.a. av det omfattanade arbetet med att samla påskrifter. Dock är det oftast enskilda personer (i demokratisk ordning) som i dessa organisationer väcker frågan, som sedan leder till tilltagande intresse att starta en omröstning.

Om du från demokratisynpunkt är orolig över ovanstående, finns anledning att påpeka att folkomröstningen i Schweiz är beslutande, och tillställs hela den röstberättigade delen av befolkningen. Oavsett vem som initierat den (om frågeställningen varit felaktig etc.), kommer likväl folkmajoriteten att avgöra slutresultatet.

Institutionen beslutande folkomröstning i Schweiz skall ses som en säkerhetsventil för befolkningen att ta till, om ett regeringsbeslut avviker från befolkningens synsätt. Ytterst sällan händer det dock att befolkningen ser anledning att ändra fattade beslut, vilket demonstrerar samsynen mellan folk och regering och därmed ger ett gott betyg för demokratin i Schweiz.

Varningen som ligger i att påpeka vikten av:
kan man naturligtvis uttrycka, eftersom inget politiskt system av praktiska skäl kan tillfredsställa alla de punkter som innefattas i demokratibegreppet. Frågan blir då, om den mer än ett halvsekel långa erfarenheten i Schweiz, vad gäller resultatet i demokratiskt avseende, kan jämföras med något annat lands.

Människors möjligheter att tillämpa/utnyttja demokratin är beroende av hur styrelseskicket i ett land är utformat. I Schweiz utnyttjas demokratin i tre, fyra beslutande val per år - i Sverige begränsas vår möjlighet till vart fjärde år.

Återkommer till frågan varför så få debattörer intresserar sig för kärnfrågan i tråden:

https://www.flashback.org/t1488346

Kom in i den och lägg ut kritik, synpunkter, idéer osv.. Som du förstår är det många som brinner för tanken att här applicera de bästa, för Sverige användbara erfarenheterna, som givit så bra resultat i Schweiz.

Hur ställer du dig till de väl beprövade schweiziska grundidéerna, när det gäller demokratins tillämpning och till att minska populismen? Kom gärna in i tråden som behandlar detta!:

https://www.flashback.org/t1488346

Frågan är alltså hur det politiska styrelseskicket bör utformas, för att politikerna skall ägna sig åt det som stör minst. Det finns dock en del regelsystem som måste hållas i ordning allteftersom problem uppkommer. Vilka synpunkter har du f.ö. på de schweiziska erfarenheterna? Kom in i tråden:

https://www.flashback.org/t1488346

och ge din syn! Innevarande tråd frågar ju varför så få debattörer ägnar sig åt politikens kärnfråga (se TS)

För att svara på din rubrik:

Det är alldeles för riskabelt att debattera kärnfrågor. Inte nog med att media kommer att fingranska allt som sägs och hänga ut alla som "tycker fel" utan den största risken är att folket faktiskt börjar tänka efter själva och skapa egna (icke tillrättalagda) slutsatser.

Ingen (välavlönad) makthavare tjänar på det.

@Schweizmodell

Jag började skriva ett längre inlägg men känner att det är bättre att fokusera på det viktiga:

Mitt huvudargument mot representativ demokrati handlar om att det motverkar det viktigaste syftet med representativ demokrati. Den representativa demokratin ger befolkningen möjlighet att utse sina egna representanter att företräda dem under 4 år. Detta förtroende ges i vetskapen att de viktigaste politiska frågorna är svåra - och svåra politiska frågor kräver ett heltidsarbete. En till synes smärtsam fördel som detta innebär är att representanterna ges utrymme att genomföra beslut som inte är populära - vilket är oerhört nödvändigt. Om man ser tillbaka på Sveriges historia har många NÖDVÄNDIGA reformer varit oerhört impopulära TILL EN BÖRJAN, men accepterats i takt med att människor insåg vad de betydde i praktiken. Detta hade aldrig varit möjligt om folkomröstningar hade initierats.

På detta sätt undviker man den populism som alltid präglar folkomröstningar. För populismen MÅSTE vara en del av omröstningar, särskilt om de sker så ofta som fyra gånger per år. Människor har ingen möjlighet att på allvar sätta sig in i komplexa frågor fyra gånger per år och detta ger ett stort utrymme för ren propaganda.

Hade önskat att jag kunde skriva lite mer men måste sova, godnatt!

Hur hade du tänkt dig att parlamentets och regeringens medlemmar skulle utses utan någon form av representativ demokrati. Skulle du t.ex. vilja återgå till förhållandena för ett sekel sedan? Se mitt inlägg:

https://www.flashback.org/sp29691788

Å ena sidan (ovan) talar du alltså mot representativ demokrati medan du nedan talar för den:
I Schweiz har man i mer än ett halvsekel, tvärt om, visat sin form av demokrati (utan parlamentarism) fungera ypperligt. Det har inneburit att landet kunnat behålla den sociala och ekonomiska stabiliteten fram tills nu, som inget annat land på jordklotet!
Ang. den svenska formen av demokrati påpekar du:
Du menar alltså att riksdagsvalet också är populistiskt. Då är vi ense!
Det har man insett i Schweiz, där folk ser sättet att rösta som en samvetsfråga. Andelen röstande ligger därför genomsnittligt i storleksordningen 50%. Man röstar inte på det man inte förstår.

Det vore intressant om du kom in i tråden:

https://www.flashback.org/t1488346

med dina synpunkter. I den beskrivs den schweiziska idébakgrunden som vi i Sverige skulle kunna dra nytta av.

@Schweizmodell

Självklart menade jag "mitt huvudargument mot direktdemokrati.."

Man brukar tala om fem problem med direktdemokrati:
1. Folkomröstningar om sakfrågor ger ett stort utrymme till populism, särskilt om det handlar om mer komplexa frågeställningar (vilket ofta är en av anledningarna till att det överhuvudtaget initieras en folkomröstning).

2. Folkomröstningar tenderar att rösta nej. Inte som en följd av sakfrågan utan som ett resultat av människors rädsla inför förändringar som de inte förstår. Detta har länge varit ett välkänt fenomen inom statskunskapen och har därför använts av politiker som företräder nej-sidan. Nej-sidan (eller snarare den som företräder ett konservativt alternativ) har alltid ett väldigt stort övertag, då de dels kan förvänta sig ett visst beslut men framförallt därför att de kan skapa god opinion genom att spela på "låt folket avgöra"-populism. Man kan även se att utformningen av frågeställningarna skapar stora effekter för hur folk väljer att rösta, även om inte resultatet av utformningarna förändras.

3. Folkomröstningar präglas av ett skevt valdeltagande (detta gäller även riksdagsval, men i betydligt mindre utsträckning). Ett exempel är att till och med EU-valet enbart hade ett deltagande på knappt 45% - vilket är katastrof ur en demokratisk synvinkel. Men det handlar egentligen inte om HUR MÅNGA som väljer att rösta, utan snarare om HUR REPRESENTATIVA dessa är - och svaret är att de inte är representativa.

4. Folkomröstningar ger politiker en möjlighet att undvika att ta ansvar för de förändringar de genomför. Politiskt svåra frågor kan sopas under mattan genom att man låter folket bestämma - detta är särskilt lockande om man kan förvänta sig en viss utgång. Då behöver man i mycket mindre utsträckning ta ansvar för de effekter beslutet skapar. För kom ihåg att även om folket får vara med och rösta direkt i en fråga är det ändå den politiska makten som verkställer det hela.

5. Folkomröstningar skapar en barriär mot politikers möjligheter att genomföra impopulära beslut. Det är detta som representativ demokrati löser - förmågan att förena demokratisk legitimitet med möjligheten att kortsiktigt gå emot opinionen i beslut som är nödvändiga. Ser man till den svenska historien har många beslut som senare blivit populära i början mött hårt motstånd. Hade möjligheten att initiera omröstning med så lite som 6% av befolkningen skulle många för Sverige nödvändiga reformer aldrig genomförts och landet hade med stor sannolikhet varit i en sämre situation idag.

Schweiz har nått en oerhört ekonomisk framgång som en följd av sin finansiella sektor, några större multinationella företag (se Nestlé, Hoffman-La Roche etc) och den kemiska industrin. Jag har inga belägg för detta men min tro är att det demokratiska systemet skulle ha fungerat utmärkt oavsett hur det var strukturerat om man hade samma ekonomiska utveckling som Schweiz - och nej, jag tror inte att direktdemokratin ligger till grund för denna.

Jag ska även tillägga två saker:

För det första är jag öppen för förändringar av det demokratiska systemet i Sverige, kanske mot direktdemokrati. Man måste i alla fall arbeta för att ge människor mer inflytande än i nuläget och möjligheten att kräva ansvar av politikerna i större utsträckning än idag. Man måste dock lösa dessa problem som jag nämnt ovan först - i alla fall till en viss grad.

För det andra anser jag att samma problem gäller för vårt riksdagsval. Skillnaden ligger främst i att problemen är mycket mindre samt att det i större utsträckning handlar om värderingar - inte sakfrågor. Men som sagt, jag håller med dig om att även riksdagsvalet präglas av exempelvis populism - Sverigedemokraterna är ett klart exempel på detta.