Orolig över min framtid - vad kommer jag ta vägen?

hej

går på gymnasiet och har börjat få ångest inför studenten, vad kommer jag ta vägen? Vad ska jag göra när jag går ut? - Går förövrigt en datalinje för er som undrar.

Börjar ångra mitt val mer och mer då vissa lärare inte känns seriösa , likaså elever som tramsar runt.

Har relativt bra betyg - vg och mvg i det mesta.

Tycker förövrigt att det känns sjukt att man väljer sin karriär när man är 14 år (9an).

Vad ska jag göra? Jag har känt för att göra lumpen hur länge som helst, då jag vill ha en utmaning , men det system slopades och nu är det fast anställning istället. Jag vill gärna göra något jag tycker är kul , direkt efter jag tagit studenten. Typ åka till Norge och jobba rumpan av mig för att senare åka utomlands eller något

Tack på förhand / en orolig kille

Åk till Norge och jobba rumpan av dig. Sen kan du ta pengarna och åka utomlands för eller något.

Ja, och vad ska jag göra efter det? Läsa vidare? Jag har ju inte behörighet till något typ när jag går ut

Finns ju hur mycket som helst att göra efter studenten..

- Skaffa ett jobb som du tycker är kul/tillfredställande.
- Åk till Norge, jobba rumpan av dig och tjäna pengar.
- Åk utomlands, njut av friheten! Spendera sommaren med
dina vänner, ut och roa dig, är god mat, träna, dansa..finns en del!

Få jobb i norge, och sök jobb du kan tänka dig i sverige under tiden!
Viktigaste är väl ändå att du håller dig sysselsatt och tjänar pengar så att du kan "överleva".

Vet inte hur det är nu för tiden men det fanns åtminstone för ett par år sedan goda möjligheter att "skola om sig" om det var så att man ville läsa något annat. Det borde i alla fall finnas möjligheter att komplettera behörigheter inför högskolan.

MEN, det är ett senare problem så ta den i rumpan i Norge ett tag och gör sen vad du känner för.

Lycka till!

Åk till Norge, jobba rumpan av dig och åk utomlands. Efter det kan du ju skaffa ett jobb du tycker är kul?

Absolut, men jag känner ju att jag vill göra något som jag kommer trivas med. Och det ÄR jag jävligt osäker på . Känns som tiden kommer stå helt still när jag tagit studenten. Its sad but true.

Varför inte? Du har ju vg och mvg i det mesta. Ifall något saknas, som t ex religion B, så är det bara att plugga ett par år på folkhögskola och ta igen det. Oroa dig inte. Jag fyller 20 år i år och ska börja mitt andra läsår på folkhögskola i höst. Efter det måste jag jobba i ett par år för att minska skulderna, efter det kommer jag förmodligen vara volontärarbetare utomlands ett år, och SEDAN kommer jag söka till universitetet.

Jag lär alltså börja med en "riktig" utbildning först när jag är 28-30 år gammal. Det finns elever i min klass som är närmare 50, och börjar om livet nu, de har inte ens gått klart svenska B.

Jag kan känna igen mig i din ångest över hur man ska klara av att vara vuxen med ett vuxet liv, men på nåt konstigt sätt löser det sig. Det viktiga är att minnas är att du inte går i pension förrän du är 67. Du har alltså lite drygt 48 år på dig.

När jag bryter ihop vid tanken på framtiden så lyssnar jag på Baz Luhrmans låt "Everybody's free". Han pratar genom hela låten och ger en massa bra råd:



http://www.youtube.com/watch?v=xfq_A8nXMsQ

Lycka till!

du skriver själv vad du tycker är roligt.
jobba i norge och sedan åka utomlands.. gör det!
Och när du kommer tillbaka jobba lite till sedan får du nog läsa på högskola/universitet om du inte får jobb direkt efter skolan.

får du jobb direkt efter skolan inom din utbildning ta det, skulle du vilja studera vidare sedan kan de inte neka dig tjänstledigt..
ska du ut och resa i detta fallet så kan du ju inte dra ut på någon jordenrunt resa precis utan du får istället dela upp det men det funkar kanske?

var inte så orolig allt löser sig tillslut


som timbuktu sjunger:


mycke text så körde med några spoilers

Snälla grabben finns folk som har det värre. Sen vad du ska bli? Låt tiden gå så länge du har ett jobb nån stans så behöver du inte oroa dig över framtiden, för eller senare får du en uppenbarelse över vad du vill bli.

Finns jätte många som inte vet vad dom vill bli, kännde en person som kom på att hon vill bli psykolog i 30 år åldern, hon blev det till slut också efter några års av pluggande.

Tack! Uppskattas!