Universums bästa material?

Det finns "tomrum" som abslolut inget får befinna sig i men det blir ett ganska tunnt pansar. Jag vet inte hur det skulle fungera men o andra sidan är ju en pansarbrytande granat för stor för att kunna tunnla med en rimlig sannolikhet. Ett membran av absolut tommrum borde kunna fungera som det perfekta pansarplåten.

Om man byter elektronerna i grafe'n till myoner får man ett helt fantastikt tät film.

Vad yrar du om...? :S

TS gav ju grönt ljus för alla exotiska material. I relavitets teorin betraktas ju rumstiden som en väv. Kan man skapa 2 skikt med rumtid med absolut ingenting emellan har jag svårt att se hur en granat skall kunna passera. Däremot borde photoner och andra mindre partiklar kunna tunnla om avståndet mella rumtids-skiktena var tillräckligt litet.

... men du har rätt detta är ju bara hypotetiskt svammel och fria fantasier.

Händelsehorisonten är inte supraledande. Däremot finns det teorier som säger att material som sätts vid en händelsehorisont kommer att bli supraledande.
Det där med centripetalkraft, menar du faktumet att ett roterande svart hål har en annan händelsehorisont än ett stilla? Detta beror på att det svarta hålets rotation kröker rumtiden, och tilldelar inte händelsehorisonten några materialegenskaper.


I stand corrected. Det verkar som att de flesta fysiker tror att materia och antimateria attraheras med gravitation, men att ingen lyckats göra ett tillräckligt bra experiment för att testa det.



Hur menar du att tomrum kan vara ett kvantum? I rymden finns relativa tomrum där det bara är någon enstaka atom per kubikcentimeter. Jag kvarstår vid ståndpunkten att rummet inte är något material, det är bara "spelplanen" för allt material.


Detta är rent flum... jag skulle inte vilja sitta bakom absolut tomrum om jag besköts med pansarbrytande missiler (eller finkalibrig eld, för den delen).

Tomrum är inte samma sak som avsaknad av rum, som är vad du verkar vilja ha mellan dina lager rumtid. Vad du föreslår är mer eller mindre att du ska skydda dig mot granaten genom att kröka rummet. Visst, gör det. Jag ordinerar ett svart hål för uppdraget. Det funkar förmodligen. Men säg inte att du klarade dig tack vare att det var "tomrum mellan dig och projektilen" - snarare så krökte du projektilens trajektoria så att det svarta hålet stod ivägen istället för du själv.

Du är helt otrolig! ett av de bästa motargumenten jag har sett av ett så vansinnigt svammel!

...men du har rätt. jag misstänker att händelse horisonten i svarta hålet är just ett sånt skikt som jag skriver om. Det vore intressant och se hur det ser u på andra sidan av händelse horisonten???

Diskussionen om ordvitsar och uttal av grafén må vara rolig, men inte OnT. Raderat.
/mod

------

Det finns inget märkvärdigt med händelsehorisonten mer än att ljus inte kan ta sig ut från innanför den.

Oh jo, det är mycket som är konstigt med händelsehorisonten. Tiden stannar sett ur en betraktares perspektiv. Vad finns bakom, negativ tid? inget? hur kan ett svarthål överhuvudtaget växa? sett från vår horisont blir ju all hängande vid horisonten.

Sett som ett material har den många skumma egenskaper. Fast att använda den som material blir nog ytterst svårt.

Min kunskap om svarta hål är dock ytterst begränsad.

Många svar här känns väldigt oinsatta. Jag ska ta mig an några punkter.

Diamant: här har många koll. Det är hårt men sprött, vilket är symtomatiskt för väldigt många material, dvs man får oftast kompromissa mellan hårdhet och plasticitet/elasticitet. Detta kan spåras ner till atomär nivå och kristallstrukturen för ämnet i fråga. Enkelt uttryckt: är det en mycket välordnad och symmetrisk kristallstruktur blir ämnet hårt på mikronivå. Däremot kan makroskopiska imperfektioner bidra till ännu hårdare och sprödare material.

Stål: består framförallt av järn, men med kolatomer introducerade som ger högre hårdhet. Detta material är, som nämnts, en bra kompromiss mellan elasticitet, hårdhet och värmebeständighet. Dessutom är det rätt enkelt att framställa vilket lett till att det är så vanligt förekommande.

Makroskopiska vs mikroskopiska egenskaper. Här villar många bort sig. För att ett material ska stå emot fysisk åverkan måste det både vara stabilt på molekylär nivå (mikroskopisk), men molekylerna måste också hålla samman (mesoskopisk). Dessutom kan man genom smart design forma materialet (makroskopisk) för att det ska stå emot bättre, t.ex. genom att göra det till "nålar" som någon nämnde. (Jag är iofs skeptisk till just nålformen, men det är rätt sätt att tänka).

Fullerener kommer att bli mycket mycket kass sköld. Trots att de som molekyl är både elastiska, elektronfångande och stabila, så bildar de inget vidare makromaterial, dvs fullerenmolekylerna binder inte hårt till varandra. Jämför med att skjuta en kanon genom en solid plastvägg och genom ett bollhav. Även om bollarna i havet inte går sönder så kommer de ju knappast att stoppa kanonkulan.

För att svara på frågan: det kommer garanterat att vara ett kompositmaterial, dvs inte en enda kemisk förening, utan ett antal. Så att diskutera stål vs diamant vs fullerener vs glas etc etc är inte relevant. Dessutom är makrodesign säkerligen många gånger viktigare, iaf om man inte behöver ta hänsyn till tillverkningssvårigheter eller kostnad.

Sorry om jag var "korrekt och tråkig" men nivån på diskussionen här var skrämmande låg på vissa håll :-p

Uff, vad du var tråkig... Vi hade ju just svävat bort i dimesionerna...

Men ok, du verkar ju ha lite hjärna.
...om du fick andvänd myoner istället för eletroner. Hur skulle du göra då?

Ps. TS tog ju upp neutronium i trådstarten, så eletronernas tyngre släktingar borde väll inte vara så orimliga i jämförense?

Man kan göra en sköld av ELD som bränner upp alla projektiler.