Östros och Johansson får sparken

kanske, han har helt klart ett stort inflytande och erfarenhet som är betydelsefull för S.

Känner lite "skadeglädje" att Östros får ta ännu ett steg tillbaka i karriären. Johansson har jag ingen direkt uppfattning om. Tror S tjännar på att byta ut Östros då han upplevs som gnällig och mindre sympatisk, men som alltid så är det politiken som politikerna som ska föras ut som är det viktiga. Damberg hade säkert varit en bra ersättare men funkar inte då han är högersosse och juholt är vänstersosse.

Pagrotsky kanske kan ses som ett alternativ, men knappast någon förändring med honom vid rodret. Eventuellt kan han ses som en kompetent äldre politiker, tyck har åtminstone jag sett honom som gnällig, trött o sur och mest sugen på att vistas på kändispartyn de senaste fem-sex åren.

Han kanske får en injektion av denna push i partiet?

Men nä ingen klockren kandidat där heller.

Tror inte Borg bhöver skaka av rädsla för detta. Skönt slippa höra Östros i alla fall. Få se om han lämnar sitt riksdagsuppdrag med eller om han fortsätter och hoppas kunna komma tillbaks i partitoppen, eventuellt när juholt abdikerar vid ett nederlag 2014.

Tror jag läste att Juholt var en sann förespråkare för förmögenhetsskatten, iofs kanske han måste omvärdera en och annan ståndpunkt om han ska ha en vinnande politik i framtiden.
Tilläggas ska väl att varken Östros eller Johansson har varit några större väljarmagneter så att de får gå kan väl knappast bli någon större förlust.

Undrar om Ringholm står till förfogande?

Ylva Johansson har schyssta bröst men är inte speciellt smart. Inte oväntat.
Östros-fucking loser, har bort gjort bort sig.

Det som synligörs är att Juholt verkar vara en långsint person, detta med att skaffa mer ja sägare runt sej är en strategi som misslyckats förut och som Juholt inte verkar bry sej om.

Sedan att plaggan och några andra kommer in igen är inte någon förnyelse, S kommer falla som en sten i undersökningar framöver.

Kongressen kommer bli kul och höra alla dessa tv och radioinslag hur bra den nya partiledaren är för S och att kongressen har enhälligt valt denna person i demokratins anda, man får ändå då tänka på att det är en gammal variant av Sovjettiden och deras kongresser där det bara fanns ett namn att rösta på, precis som Socialdemokraternas kongress 2011.

En riktig bomb, och ett helt obegripligt val. Damberg står för just den politik som Johult har förkastad.

Det finns bara två förklaringar som jag ser det. Antingen är högerflygeln fortfarande så stark att man är allvarligt rädd för bakslag på extrakongressen om man inte slänger åt dem det här köttbenet. Det är illavarslande för sossarna på mer än ett sätt.

Att Johult skulle ha velat ha Damberg som sin ekonomisk-politiska talesman ser jag som uteslutet, så antingen har man övertygat honom att det här är enda sättet eller så har man helt enkelt kört över sin partiledarkandidat i en fråga som kan komma att definiera hela hans tid som partiordförande. Johult framstår under det antagandet som ännu mer maktlös än Mona Sahlin och som en ren kompromisskandidat utan egentlig makt.

En annan mer konspirativ förklaring är att man vill desarmera hotet från Damberg. Om han får argumentera för en utpräglad vänsterpolitik under några år så kommer han inte ha någon trovärdighet kvar för att driva sin egen politik när Johult kört in i väggen efter nästa val. Det skulle vara ett sätt att ena partiet genom att demoralisera högern.

Om Damberg fortfarande har ambitioner att bli partiledare i framtiden så borde han tacka nej till några högre poster under Johult och bida sin tid som enkel riksdagsman. Det lär inte ta mer än en mandatperiod förrän sossarna behöver en ny partiledare igen.

Det fungerar ju bara om Damberg viker ned sig och pläderar för politik han inte tror på. Det kan han göra. Dels för att flytta fram sin position kortsiktigt, dels för att komma i bättre position i framtiden. Men, misslyckas detta och Juholt går på pumpen 2014 (den politik han förespråkar var inte SÅ populär 2010) så sitter även Damberg löst då. Partiledarposten kan han glömma i så fall.

Taktiskt så ör det nog bättre för Damberg att tacka nej och fortsätta att plädera för sin linje och sikta in sig på sthlm, lokalt. Stan är stor nog för att det ska kunna ge lukrativa fördelar ekonomiskt samtidigt som man slipper mycket av mediabevakningen.

Veronika Palm kommer in i VU också, så det blir en tydlig förskjutning åt vänster. Socialdemokraterna befäster sin position som ett parti för slackers.

Nå fallhöjden för socialdemokraterna är ju inte särsklillthög längre, och dessutom så finns det ju folk som är missnöjda med regeringen och tycker gänget v, mp & sd inte är riktigt seriösa. Så på ett plan borde det inte vara så svårt för Juholt.

Vettigt att byta bort Östros på skuggfinansministerposten, men karl är kompetent. Han lyckades rätt bra som utbildningsminister. Kanske comeback som utbildningspolitisk talesman? (Inte helt rättvist att han framställts som tråkmig. När kamran är av är han faktiskt rätt kul.)

Nu tror jag inte Juholt kommer att göra "åter till Persson", utan snarare "åter till Carlsson" - och d e t skulle faktiskt möjligen kunna fungera! Men möjjligheterna att bygga ett starkt lag nu är sämre än 1994.

Om han nu avgår frivilligt från VU?

http://www.expressen.se/nyheter/1.23...ostros-rasande

Har Berit Andnor fått detta uppdrag av Juholt att Östros ska bort?

Som jag spekulerade här ovan, så verkar det som att ledningen är rädda för maktkamp på kongressen. Det är därför Damberg är en sannolik kandidat för posten som ekonomisk-politisk talesperson - för att balansera vänstern

Skitsnacket fortsätter att läcka ut till pressen och det börjar bli alltmer uppenbart att Juholts förändringsmandat är obefintligt. Båda falangerna är uppenbarligen starka nog att lägga in sitt veto mot en partiledare som driver partiet i en annan riktning. Resultatet är Juholt, som har så svag förankring att han inte kommer att kunna göra någonting.

Det här dödläget har i princip rått sedan Mona Sahlin blev tvungen att backa i fråga om Vänsterpartiets medverkan i vänsteralliansen inför valet. Efter det har sossarna i praktiken stått utan partiledare.

Att Juholt bara var en fortsättning på detta partiledarlösa tillstånd började jag inse när efter en intervju i Svd där han kallade sig själv för "socialt handikappad".
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ha...ad_6000821.svd

Hur i helvete kan man välja en partiledare som inte har en stark maktposition inom partiet och som kan kommendera partimedlemmarna att gå i en viss riktning. Men så insåg jag att det vad det som var poängen. Man låtsas utåt att man har en partiledare, och så hoppas man ha köpt litet tid att lösa de djupa motsättningar som finns. Men har man inte lyckats på 20 år så lär man inte lyckas nu heller.