Är konservatism kvinnofientligt?

I dagens Sverige pågår en evighetsdebatt om feminism och jämställdhet. Framförallt är det kvinnnor som verkar vara mest missnöjda.
Nu funderar jag på varför så många kvinnor inte vill kännas vid konservatism. Beror det på att man i regel förknippar konservatism med ett ålderdomligt sätt att se på kvinnor, där hon ska ha en lite mindre framträdande roll i samhället och synas men inte höras eller beror det på något annat?
Jag är medveten om att det inte finns något renodlat konservativt parti i Sverige, men om det fanns- Hur stor procent av väljarna tror Ni skulle vara kvinnor?

Undrar varför kvinnor är mest missnöjda? De har ju bara en "lite mindre framträdande roll i samhället".

Tack för ditt svar. Det är fullt möjligt att jag är riktigt illa däran i dina ögon, men det svarar inte på frågorna. Det här var inte menat som en jämställdhetsdebatt, utan mer vad konservatism innebär för kvinnor och om kvinnor efter att fått definitionen klar för sej, kunde tänka sej att rösta konservativt om möjligheten nu fanns.

Förvisso en intressant frågeställning, men svaret måste blir rätt spekulativt, eftersom vi inte haft ett konservativt parti sedan åtminstone 1960-talet.

I början av 1900-talet drevs frågan om kvinnlig rösträtt på flera håll. Ett intressant fenomen var att en tydlig kraft i den kvinnliga rösträttsfrågan var den gamle högermannen Ernst Trygger, som var emot allmän rösträtt, men för kvinnlig rösträtt på samma grunder som för män, dvs efter skattekraft. Han var ivrig "feminist" men tveksam demokrat, till skillnad från sin kollega Arvid Lindman.

Det har ibland hävdats att kvinnor förr, var mer konservativa än nu, och att brytpunkten är sent 60-tal. Det låter inte orimligt, men jag har inget särskilt bra belägg för detta i nuläget.

Huruvida ett nutida konservativt parti skulle locka kvinnor är en smula osäkert. Om det skulle lyckas så torde det krävas att partiet framhåller värden som trygghet, familjevärden, ordning i skola och sjukvård, närhet och kanske också för många kvinnor viktiga institutioner såsom kungahuset.

Om man ser till vad kvinnor ofta är bra på, så borde ett konservativt parti framhålla personligt ekonomiskt ansvar, vikten av ansvar för hem och barn, värdet av att dugliga kvinnor förvärvsarbetar (hemmafrurollen bör inte stigmatiseras men heller inte göras till norm) och gärna lyfta fram historiskt dugliga svenska kvinnor såsom t ex Kristina Gyllenstierna.

Men generellt sett , tror jag inte att ett konservativt parti skulle kunna locka en större andel kvinnor än män, enär många konservativa värden såsom monarki, krigsmakt, rättsstat inte appellerar till kvinnor på en generell nivå, mest på känslomässiga grunder.

Tack för Ditt svar! Det var den här typen av diskussion jag sökte. Jag ger Dej rätt i många påståenden, framförallt att kvinnor, över lag, intresserar sej föga för försvar och dyl. Vilket ju är anmärkningsvärt, eftersom det samtidigt påstås att kvinnor och män är så lika att vi minsann oxå kan kan kriga. Skulle Du våga påstå att genusdebatten har gjort kvinnor rädda för konservatismen i sej för att dom (felaktigt?) tror att det handlar om att sända tillbaka kvinnan till spisen och att dom kommer förlora makten över sina liv?Kan det vara så att gemene kvinna tror att konservatism handlar om en dålig kvinnosyn, snarare än en där kvinnan faktiskt värnas och där man INTE förringar kvinnliga egenskaper? Nu försöker jag tänka fritt, vitt och brett här så rätta gärna ev felaktigheter.

Apperpå, som Albert Engström skrev, det ena och det andra så är ju konservatismen till sin natur kvinnofientlig.

Vad är det ni vill konservera?

Ni är rädda för starka kvinnor?

Kom igen alla fascistluffare så tar vi en match!!!!

Ursäkta? Vi konservativa hävdar att de roller som kvinnor genom historien visat sig vara mycket bra på att axla bör behållas. Personligen är jag ingen större påhejare av hemmafrurollen, men samtidigt tycker jag det är sisådär lagom intelligent att förneka vissa saker, såsom att kvinnor genom årens gång visat sig vara mycket ansvarsfulla och fantastiskt bra på att uppfostra barn. Vad är det jag vill konservera? Jag vill konservera kvinnans rätt att leva som en hemmafru om hon så vill det, utan att resten av samhället bespottar henne samtidigt som de viftar med sina radikalfeministiska argument. Och nej, jag är inte rädd för starka kvinnor. Snarare applåderar jag starka kvinnor och hyllar dem, då dessa har det som krävs för att bidra till en positiv samhällsutveckling.

Förhoppningsvis besvarar mitt inlägg dina frågor, var vänlig påpeka om det är något du inte anser vara tydliggjort.

Nej nu tror jag att du syftar på feminismen. Eller hur menar du att konservatismen är kvinnofientlig?

Konservatism innebär att kvinnans valmöjligheter minskas och därmed också hennes frihet i jämförelse med mannen. Den kvinnliga underordningen ser jag inte som något annat än ett direkt frihetsberövande utifrån min definition på frihet. Jag är man om du undrar.


Fråga gärna dig själv varför kvinnor har varit så bra på att axla den här rollen. Fråga sedan dig själv huruvida den här ansvarsfullheten för barnuppfostran bygger på deras egna fria val eller de rådande maktaspekterna i samhället som rådde och i viss mån, fortfarande råder. Att vara hemmafru må fungera som ett fritt val så länge valet verkligen är fritt ur dess rätta bemärkelse.

Jag som konservativ skulle vilja lyfta fram kvinnoidealet till att vara lika värdesatt och aktat som dess manliga motsvarighet. Till skillnad från feminister som ser egenskaper klassiskt tillskrivna till kvinnor som enbart korrupta och patriarkalupprättande, tycker jag själv att det finns något vacker och beundranstvärt med kvinnor som väljer att uppfostra barnen hemifrån eller som väljer bort sexuell vulgäritet för en mer timid och ödmjuk hållning. Det betyder dock inte att jag motsätter mig de kvinnor som vill göra karriär eller skaffa sig en mer maskulin/neutral karaktär, bara att jag ibland kunnat önska att där rådde en mer balanserad uppfattning om hur en kvinna tillåts vara. Som det ser ut idag tycks det som feminismens normativa definition av den moderna kvinnan blir allt mer inflytelserik, och klassisk kvinnlig attribut allt mer utdöende. Något jag personligen tycker är synd, inte minst angående kvinnans valfrihet, men kanske framförallt hur det drabbar synen på kvinnan som ett eget kön.

Jag är förvisso inte fascistluffare, utan konservativ aristokrat, men fröken kunde kanske ändå ha glädje av ett försök till svar på dessa frågor.

Vad är starka kvinnor? Är det maskulina kvinnor? Vilka kvinnor mår egentligen bra av karriärhets, ideologisk-politisk indoktrinering och osäker könsidentitet. Jag skulle säga att konservatismen är den mest kvinnopositiva idétraditionen, då det är den enda som värdesätter kvinnliga egenskaper. Feminismen, såsom den utvecklats, den äldre särartsfeminismen kunde man ha respekt för, är i sin osympatiska självrättfärdigande monomani, ett hån mot alla kvinnor.

Apropå frågan om kvinnan är konservativ eller inte så är hon, med många individuella undantag förstås, strukturkonservativ (för att undvika en diskussion om begreppet: vill bevara det precis förhandenvarande), och det var därför högern var positiv till kvinnors rösträtt. Resonemanget var giltigt då, och man ska kanske inte, såsom de efterkloka pläga, döma t.ex. Ernst Trygger i efterhand.

Om konservatismen innebär att allt som männen har kan kvinnorna få, är jag konservatist in i märgen.