2011-03-13, 23:27
#1
För cirka 4 år sedan kom jag till Sverige och bosatte mig under en kortare tid i Malmö. I samma veva flyttade min vän till Sverige. Vi bosatte oss i närheten av varandra som en form av stöd för varandra och vi skulle göra allt tillsammans sa vi. Vi var fast övertygade om att vi snabbt skulle komma in i det svenska samhället och det svenska språket och göra allt för att bli svenska. Denna kamratskap handlade i grova slängar om att vi skulle hålla ihop i vått och i torrt och finnas där som stöd för varandra när det kändes motigt. Att lämna allt hemma i faderslandet är inget man bara gör i ett hafs men vi hade våra anledningar.
Vi anammade Sverige tidigt och vi föll dessutom tidigt för att i Sverige så kunde minsann folket klä sig ordentligt. Annat var det i Tyskland. Där ser ungdomarna ut som smuts från första början och affärsfolket klär sig likt amerikanerna i kostymer som inte har någon passform alls. Det ser rent ut sagt löjligt ut. Vi gillade denna rebelliska stil på ungdomarna och kontrasten till de såkallade slipsnissarna med tighta välformade och bra åtsittande kavajer och kostymer. Det var klasskillnad.
Det vi dock inte ville anamma var att i den veva var det tydligen inne med en mustasch sort som vi tyckte var opropert. Vi har båda haft samma inställning tidigare till kroppshår i ansiktet och ansett att det inte gör sig ordentligt på folk i vår ålder. Mustasch är ett värdigt åldersärr och bör ej förevigas förrän man fyllt 60. Med tanke på vårat arv så är det väldigt motsägelsefullt då de flesta betydelsefulla männen i Tysklands historia har varit mustaschprydda.
Kort och gott. Vi svor en gång på fyllan att vi aldrig skulle:
1. Skaffa oss den patetiska tyska loserlook som ungdomarna hemma har
2. Anamma invandrartänket och se oss som en grupp som krigade mot svenskarna
3. Skaffa mustasch innan vi fylllt 60.
Detta var blott ett axplock av vad vi kunde hitta på fyllan att göra och inte göra. Vi skrev ner allt på en av o´learys reklamblads baksida och fortsatte vårt drickande. Dagen efter satt vi och skrattade åt vårt tilltag men vi valde att skaka hand på punkt ett till tre.
Då jag hade ambitionen att tidigt överge malmö pga dess osvenskhet föll lotten på Stockholm där även större delar av min släkt bor samt att det fanns en hop med intressanta utbildningar att tillgå här. Min vän förblev i Malmö men vi hade ständig kontakt och vi pratade ofta om vårt avtal och hur det gick för oss i vår kamp att bli svenska.
Då jag anammade Sverige väldigt fort och dess kultur så hade min vän det så otroligt mycket svårare nere i Malmö. Hans omgivning bestod i största del av polacker och ryssar och hans svenska blev sämre och sämre. Därefter började han umgås i stor del med kurder och andra invandrare och det hela slutade med att han pratade en blandning av tyska, svenska och arabiska. Jag påtalade ofta vår överrenskommelse och han skämdes var gång och lovade att han skulle bättra sig.
För ett tag tappade vi dessutom kontakten då han skaffade flickvän. Svensk sådan. Detta var iof hans räddning då hon drog honom ur invandrarträsket men istället föll vår kontakt.
Efter en tid har vi nu återupptagit kontakten och jag bestämde mig för att besöka honom för ett par månader sedan. Det var då min stora chock uppdagades. Han hade skaffat sig en mustasch. En sådan som vi för 4 år sedan svor att aldrig bära.
Jag påtalade detta men han viftade bort det och sa att jag var en tönt som refererade till detta avtal. Jag tog väldigt illa upp då jag anser att avtal är till för att följas. Muntliga som skriftliga.
Det hela har nu eskalerat och vi har grälat fram och tillbaka.
Jag fann tillslut ingen annan utväg än att stämma min vän för kontraktsbrott och lämnade för en tid sedan in en stämningsansökan till tingsrätten för att få honom att raka bort mustaschen. Jag blev direkt bemött med skepsis då det hävdades att det inte gick att bevisa att vi hade något avtal för vi hade ingen tredje part som övervakade.
Jag har enbart som bevis sms och hans signatur på o´learys pappret. Nu har det visat sig att min vän har en vän på dagens nyheter som han har berättat historien för. Denna har skrivit en artikel där alla fakta inte kommer fram och jag hängs ut som en galning. Kommentatorsfältet är översvämmat med ironiska kommentarer. Min vän äger dessutom en reklambyrå och jag tror att han använder sig av det hela för att locka kunder till sin verksamhet då det har gått knackigt för honom under en längre tid.
Finns det några som helst möjligheter att min stämningansökan kommer gå igenom? Jag har signatur och sms som bevis och kan tingsrätten tvinga honom att raka av sig mustaschen? Jag är en man av mitt ord och jag hade hoppats på att min vän var likadan. Således var tydligen inte fallet.
Edit: Länk till artikeln. http://www.dn.se/nyheter/sverige/mus...or-tingsratten
Vi anammade Sverige tidigt och vi föll dessutom tidigt för att i Sverige så kunde minsann folket klä sig ordentligt. Annat var det i Tyskland. Där ser ungdomarna ut som smuts från första början och affärsfolket klär sig likt amerikanerna i kostymer som inte har någon passform alls. Det ser rent ut sagt löjligt ut. Vi gillade denna rebelliska stil på ungdomarna och kontrasten till de såkallade slipsnissarna med tighta välformade och bra åtsittande kavajer och kostymer. Det var klasskillnad.
Det vi dock inte ville anamma var att i den veva var det tydligen inne med en mustasch sort som vi tyckte var opropert. Vi har båda haft samma inställning tidigare till kroppshår i ansiktet och ansett att det inte gör sig ordentligt på folk i vår ålder. Mustasch är ett värdigt åldersärr och bör ej förevigas förrän man fyllt 60. Med tanke på vårat arv så är det väldigt motsägelsefullt då de flesta betydelsefulla männen i Tysklands historia har varit mustaschprydda.
Kort och gott. Vi svor en gång på fyllan att vi aldrig skulle:
1. Skaffa oss den patetiska tyska loserlook som ungdomarna hemma har
2. Anamma invandrartänket och se oss som en grupp som krigade mot svenskarna
3. Skaffa mustasch innan vi fylllt 60.
Detta var blott ett axplock av vad vi kunde hitta på fyllan att göra och inte göra. Vi skrev ner allt på en av o´learys reklamblads baksida och fortsatte vårt drickande. Dagen efter satt vi och skrattade åt vårt tilltag men vi valde att skaka hand på punkt ett till tre.
Då jag hade ambitionen att tidigt överge malmö pga dess osvenskhet föll lotten på Stockholm där även större delar av min släkt bor samt att det fanns en hop med intressanta utbildningar att tillgå här. Min vän förblev i Malmö men vi hade ständig kontakt och vi pratade ofta om vårt avtal och hur det gick för oss i vår kamp att bli svenska.
Då jag anammade Sverige väldigt fort och dess kultur så hade min vän det så otroligt mycket svårare nere i Malmö. Hans omgivning bestod i största del av polacker och ryssar och hans svenska blev sämre och sämre. Därefter började han umgås i stor del med kurder och andra invandrare och det hela slutade med att han pratade en blandning av tyska, svenska och arabiska. Jag påtalade ofta vår överrenskommelse och han skämdes var gång och lovade att han skulle bättra sig.
För ett tag tappade vi dessutom kontakten då han skaffade flickvän. Svensk sådan. Detta var iof hans räddning då hon drog honom ur invandrarträsket men istället föll vår kontakt.
Efter en tid har vi nu återupptagit kontakten och jag bestämde mig för att besöka honom för ett par månader sedan. Det var då min stora chock uppdagades. Han hade skaffat sig en mustasch. En sådan som vi för 4 år sedan svor att aldrig bära.
Jag påtalade detta men han viftade bort det och sa att jag var en tönt som refererade till detta avtal. Jag tog väldigt illa upp då jag anser att avtal är till för att följas. Muntliga som skriftliga.
Det hela har nu eskalerat och vi har grälat fram och tillbaka.
Jag fann tillslut ingen annan utväg än att stämma min vän för kontraktsbrott och lämnade för en tid sedan in en stämningsansökan till tingsrätten för att få honom att raka bort mustaschen. Jag blev direkt bemött med skepsis då det hävdades att det inte gick att bevisa att vi hade något avtal för vi hade ingen tredje part som övervakade.
Jag har enbart som bevis sms och hans signatur på o´learys pappret. Nu har det visat sig att min vän har en vän på dagens nyheter som han har berättat historien för. Denna har skrivit en artikel där alla fakta inte kommer fram och jag hängs ut som en galning. Kommentatorsfältet är översvämmat med ironiska kommentarer. Min vän äger dessutom en reklambyrå och jag tror att han använder sig av det hela för att locka kunder till sin verksamhet då det har gått knackigt för honom under en längre tid.
Finns det några som helst möjligheter att min stämningansökan kommer gå igenom? Jag har signatur och sms som bevis och kan tingsrätten tvinga honom att raka av sig mustaschen? Jag är en man av mitt ord och jag hade hoppats på att min vän var likadan. Således var tydligen inte fallet.
Edit: Länk till artikeln. http://www.dn.se/nyheter/sverige/mus...or-tingsratten
