Citat:
Ursprungligen postat av NS_14
Två av Palmes värsta beslut har ingenting med sin opportunism att göra. Inte heller löntagarfonderna, som förvisso inte var optimalt genomtänkta när de lanserades, vilka forcerades fram av LO. Med tanke på hur det mottogs av b la SAF och responsen från partiet då man drog det i långbänk (Feldt var stark motståndare) tycks det tydligt att det inte var speciellt önskvärt från partiet. I egenskap av partiledare som trots allt baxade fram en urvattnad variant av löntagarfonder, i kompromissyfte, hör det till bilden att man då blir kritiserad och utpekad som "fondsocialist".
Det mångkulturella dekretet från 1975 är givetvis förkastligt och jag ser inget fel i att hålla honom som symboliskt ansvarig för den utvecklingen men precis som det i kommissionernas betänkanden framgår att man inte har något genomtänkt förslag på hur integrationen skall lyckas så präglades Socialdemokratiska manifest ytterst lite av invandrarfrågorna med specialfokus på invandring och mångfaldsfrågorna. Det var först 1990 (S) under Ingvar Carlssons ledarskap som utkast om "en mångkulturell plutokrati" började dyka upp. Samtidigt får vi inte glömma LO´s hätska kampanjer under 70-talet tillsammans med judiska minoriteter. Här är det viktigt att poängtera att trots detta så har man som ledare ett ansvar att inte agera undfallande och dessutom har man det övergripande ansvaret att kunna tänka långsiktigt. Man borde kort och gott ha kunnat förutsett samhällsutvecklingen med tanke på att övriga kulturellt inspirerande länder hade tagit steget över till en fullskalig mångetnisk plutokrati.
Palmes värsta beslut och beteende var tre sammanfallande faktorer som triggade förrädarstämplingen: Acceptansen av den framflyttade kärnvapenzonen till Östersjöns gränser, beslutet om att ge polisen jämte Hemvärnet civil status vid händelse av militärt angrepp samt undfallenheten i Ubåtsfrågan. Detta väckte ont blod bland yrkesmän på högerkanten ur en nationell aspekt som ideologiskt drivna Moderater och högerpartister kunde profitera på. Ur deras synvinkel var inte Palme förrädare för att han hotade att bolsjevisera Sverige utan på grund av att det var ur deras synvinkel "fel" ideologiserande. Moderaterna har aldrig tagit några Nationella hänsyn sedan Gösta Bohman. Att jag nu ställer Reinfeldt i motsatsförhållande till Palme är på grund av de hycklande Moderater (inte minst här på FB) som pratar om "förräderi" samtidigt som de röstar på det egna partiet, hyllar Bildt eller vad det nu är de gör. Poängen är att förräderi är förräderi oavsett vilken färg på partivalet man tillskriver sig. Det har gått 30 år sedan mordet och det börjar bli hög tid att visualisera dagens skadedjur, under nutida förhållanden och med rådande ideologiska drivkrafter.
Samtidigt är det intressant att betrakta Palmes tidsepok ur en samtidsanalys. Jag kan inte av åldersmässiga skäl kunna göra anspråk på att veta hur klimatet tedde sig. Men alla tycks vara överens om att det var oerhört hätskt och att det på sina håll drevs en svekdebatt. Officerare och poliser förefaller då ha varit rekorderliga karlar som såg sig i begrepp att själva ta tag i saken om någon ansågs vara i beredskap att "sälja ut landet". Jag syftar då på den ödesmättade stämningen som lägrade i samband med Palmes Sovjet-resa i Februari 1986.
Sådant ser vi inte idag, och då är i princip varje utlandsresa Reinfeldt företar sig att betrakta som en utförsäljning av Sverige i sig. Vad hände med svekdebatten och de ansvarskännande yrkesmännen i Polis och Officerskasten?
Uppenbarligen var du knappt född när Palme mördades, därav ditt påpekande att du inte av "åldersmässiga skäl" kan veta hur "klimatet tedde sig"...! En 80-talist och högerextremist, som bagatelliserar Palmes opportunism..
Nåja, det blir närmast off topic, att diskutera huruvida Palme var opportunist eller ej. Men jag hävdar med bestämdhet, att Palme var den kanske värste opportunisten som Sverige haft i ledande ställning. Jag anser det också viktigt, att förstå att Palmehatet i stora stycken bottnade i just dennes opportunism - vilken gjorde honom så svår att placera.
Jag är däremot gammal nog att minnas Palme, även om jag var mycket ung vid tiden för mordet. Hösten -85 var det väldigt ansträngda relationer mellan försvarsmakten och Palme. Det har under senare år bl. a. visats TV-inslag från hösten -85, där en nyhetsreporter frågade Palme, om han trodde att den svenska officerskåren hade förtroende för honom. Han svarade med motfrågan:
- Borde du inte i stället ha frågat, om statsministern har förtroende för svenska officerare? Därefter satte sig Palme i bilen, med ett triumferande flin på läpparna...