2011-03-10, 23:48
#1
Man
170cm, 64 kg.
25 milligram 4-ho-met per person.
I denna lägenhet <-- Länk
Jag och 3(K F och E) vänner i en etta, sommar eftermiddag förra året.
Efter intag lade jag mig på bäddsoffans yttersta kant mot köket. Den franska balkongen var öppen. F och E gick igenom lite musik.
Det Hände Något
En kon som man hänger lampor ifrån, i taket började snurra hej vilt som en fläkt, jag låg och lyssnade på något glatt. Vad fan, sade jag och rullande ner på den blå vit och svart mönstrade trasmattan som var intill bäddsoffan, den började röra sig i vågmönster, kröp sakta upp mot väggen. Jag brast ut ”Oj grabbar, nu ska se detta, jeebus” Jag är rätt känd att kunna få substanser att verka fort. De ville veta var jag såg men det var så vackert att jag inte kunde utrycka mig. Jag hörde de snart börja skratta och fnissa, de andra var igång.
Det började bränna på min högra arm. Jag gick in i köket och skrek ”Jag måste få bort den här fördjävliga varmheten!” vattnet stillade mig. Upptäckte denna nya värld som kallades kök. Det vita och blåa kaklet ovanför spisen blev mer pastellaktiga och de svarta linjerna mellan dem växlade mellan att vara tjocka och smala. E sade ”kom ut hit!”, Efter en pratstund om hur gott mat var, med spisen följde jag E’s råd. Spisen sade aldrig någonting.
Att stiga in i det större rummet var som en annan dimension. Nu hade virvelmönster bildat sig och blev stora och små över min syn, speciellt på vägarna. F var i sängen med fötterna mot väggen, K tittade ut genom den franska balkongen. E var i badrummet, tror jag.
De vackra färgerna sken när jag tittade på det märkliga utanför. Fastnade på ett träd där varje blomma och blad rörde sig sakta som vertikala vågor. Tyckte det var en bra idé att klä av mig och av med allt förutom en handduk runt midjan, vete fan vart den kom ifrån. Jag vet inte om den ens var där, men de andra klagade inte.
Toaletten väntade, när jag tvättade händerna var vattnet som gelé som rann sakta av händerna. Aztek-figurer (vid närmare eftertanke så var det nog Haida indiansymboler) dansade runt mitt huvud och över mig/spegeln med virvelmönstren i harmoni med varandra.
Jag gick till datastolen och det var som en våg av alla dessa mönster kom mot mig utifrån, ”VAD FAN HÄNDER” säger E, ”jag vet inte” säger K lugnt, ”men det är nice”. Musiken stannar, de säger till mig att byta låt, men det är inte lätt när alla dessa symboler för mina händer vidare till andra destinationer. Vete fan hur musiken började igen. Jag börjar skriva ned vad som händer, ungefär som det jag gör nu. Men jag kommer bara kanske en mening.
Nu är det mer som alla i rummet rider på vågen, det känner K och E av med, vet inte var F är.
F kommer då in från toaletten, han hade stått i vattenfallet. Någon tar dock och spiller vatten på golvet. Under den kommande 30 minutrarna förstår ingen varför det är vatten på golvet. Men vi bedjar och offrar vatten till blommorna utanför, för att plikta Vattenguden som har visst, blivit arg på oss. Någonstans här går K och E ut. Vet inte hur länge de var borta, men det var visst som att resa ut i en annan galax, de sa inte det man jag antar det för när jag tittade ut genom det stora fönstret och den franska balkongen så var det som stora virvlar av massa olika färger som dansade på himlen samtidigt som träden vågmönstrade på.
Cigaretten i min hand böjde sig när jag tittade ut, den nuddade marken? Kanske en halvtimma (INTE direkt som jag kunde avgöra tid under allt det här!) av detta mönstersurfande började det avta. Allt blev mysigt, mjuk. Vi lade oss ner och tittade på tv. Mönsterna var borta, endast ett par virvlar i luften.
Ack du ljuva Sommar eftermiddag, the Polish Magical Monday
170cm, 64 kg.
25 milligram 4-ho-met per person.
I denna lägenhet <-- Länk
Jag och 3(K F och E) vänner i en etta, sommar eftermiddag förra året.
Efter intag lade jag mig på bäddsoffans yttersta kant mot köket. Den franska balkongen var öppen. F och E gick igenom lite musik.
Det Hände Något
En kon som man hänger lampor ifrån, i taket började snurra hej vilt som en fläkt, jag låg och lyssnade på något glatt. Vad fan, sade jag och rullande ner på den blå vit och svart mönstrade trasmattan som var intill bäddsoffan, den började röra sig i vågmönster, kröp sakta upp mot väggen. Jag brast ut ”Oj grabbar, nu ska se detta, jeebus” Jag är rätt känd att kunna få substanser att verka fort. De ville veta var jag såg men det var så vackert att jag inte kunde utrycka mig. Jag hörde de snart börja skratta och fnissa, de andra var igång.
Det började bränna på min högra arm. Jag gick in i köket och skrek ”Jag måste få bort den här fördjävliga varmheten!” vattnet stillade mig. Upptäckte denna nya värld som kallades kök. Det vita och blåa kaklet ovanför spisen blev mer pastellaktiga och de svarta linjerna mellan dem växlade mellan att vara tjocka och smala. E sade ”kom ut hit!”, Efter en pratstund om hur gott mat var, med spisen följde jag E’s råd. Spisen sade aldrig någonting.
Att stiga in i det större rummet var som en annan dimension. Nu hade virvelmönster bildat sig och blev stora och små över min syn, speciellt på vägarna. F var i sängen med fötterna mot väggen, K tittade ut genom den franska balkongen. E var i badrummet, tror jag.
De vackra färgerna sken när jag tittade på det märkliga utanför. Fastnade på ett träd där varje blomma och blad rörde sig sakta som vertikala vågor. Tyckte det var en bra idé att klä av mig och av med allt förutom en handduk runt midjan, vete fan vart den kom ifrån. Jag vet inte om den ens var där, men de andra klagade inte.
Toaletten väntade, när jag tvättade händerna var vattnet som gelé som rann sakta av händerna. Aztek-figurer (vid närmare eftertanke så var det nog Haida indiansymboler) dansade runt mitt huvud och över mig/spegeln med virvelmönstren i harmoni med varandra.
Jag gick till datastolen och det var som en våg av alla dessa mönster kom mot mig utifrån, ”VAD FAN HÄNDER” säger E, ”jag vet inte” säger K lugnt, ”men det är nice”. Musiken stannar, de säger till mig att byta låt, men det är inte lätt när alla dessa symboler för mina händer vidare till andra destinationer. Vete fan hur musiken började igen. Jag börjar skriva ned vad som händer, ungefär som det jag gör nu. Men jag kommer bara kanske en mening.
Nu är det mer som alla i rummet rider på vågen, det känner K och E av med, vet inte var F är.
F kommer då in från toaletten, han hade stått i vattenfallet. Någon tar dock och spiller vatten på golvet. Under den kommande 30 minutrarna förstår ingen varför det är vatten på golvet. Men vi bedjar och offrar vatten till blommorna utanför, för att plikta Vattenguden som har visst, blivit arg på oss. Någonstans här går K och E ut. Vet inte hur länge de var borta, men det var visst som att resa ut i en annan galax, de sa inte det man jag antar det för när jag tittade ut genom det stora fönstret och den franska balkongen så var det som stora virvlar av massa olika färger som dansade på himlen samtidigt som träden vågmönstrade på.
Cigaretten i min hand böjde sig när jag tittade ut, den nuddade marken? Kanske en halvtimma (INTE direkt som jag kunde avgöra tid under allt det här!) av detta mönstersurfande började det avta. Allt blev mysigt, mjuk. Vi lade oss ner och tittade på tv. Mönsterna var borta, endast ett par virvlar i luften.
Ack du ljuva Sommar eftermiddag, the Polish Magical Monday
garvade nästan ihjäl mig IRL på 