jag mår dåligt, kan nån hjälpa

Du vill i alla fall saker, det är skönt att höra. Då finns det gott om hopp!

Enkla saker är en bra början även om det inte finns nån "mirakelkur". Ät bra, äter man fel blir man lättare sjuk och får inte samma energi. Sov på nätterna och sitt inte framför en skärm, sover man bort dagarna försvinner tiden snabbt. Se till att komma ut varje dag, frisk luft och solljus är viktigt för kroppen. Träna, det frigör signalsubstanser som gör dig glad på kort sikt och stärker kroppen och självförtroendet på längre sikt, dessutom träffar du ju folk.

Är rätt säker på att det ljusnar för dig framöver!

Det låter som du är i första fasen till något. Även om det har pågått i flera år så kan det verkligen bli värre om du inte tar tag i saker och ordnar upp ditt liv (där vill du inte hamna det kan jag lova dig). Se den rädslan som en drivkraft och börja enkelt med att styra upp rutiner i vardagen.

Du behöver någon att prata med och ventilera dina åsikter och tankar med IRL, inte bara vara den som lyssnar och försöker hjälpa andra, det är uppenbart.

Lätt att skriva att du ska "söka hjälp" gå och prata med en psykolog, men försök först med att interagera med människor i din omgivning, familj och vänner.

Tänk också att årstiden spelar en stor roll för humöret och måendet, i kopplingen till hur mycket (eller litet) solljus vi får i oss här i norden på vinterhalvåret. Många är det som går ner i djupa svackor och känner sig passiva och orkeslösa. När det ljusnar så är det lättare att se ljust på saker och ting och kanske även man öppnar upp sig för att umgås med människor.

Lycka till!

OBS tänk för i helvete inte "att det ordnar sig" och avvakta och vara passiv och förvänta sig att saker och ting ska trilla på plats automatiskt. *Att tänka så är bara något man kan kosta på sig att tänka när man slitit häcken av sig för att göra allt man kan för att förbättra sin situation.

Fan vad kung att dra ut någon från Flashback på en fika bara så där. Synd att TS bor i hufvudstaden. All heder åt dig.

OnT: TS, livet kan vara jobbigt, men din situation kommer inte att förändra sig av sig själv, utan även du måste förändra dig. Det är lättare sagt än gjort, och det vet jag, men du måste förstå att din enda chans till överlevnad som en social varelse i din nuvarande situation, är att förändra den du är till någonting annat. Jag skulle föreslå att skaffa en psykiatriker, eller att helt enkelt läsa på om kognitiv behandlingsterapi (KBT) och att därefter försöka lära dig lokalisera din ångest (det som förhindrar dig från att dra ut, eller som gör dig "svag") och slå sönder tanken bakom den. Försök nå en insikt. Det finns inga anledningar till att behöva må dåligt när man endast lever en gång. Försök trotsa din ångest och försök dra ut på krogen - välklädd, därefter så försöker du se allmänt snygg ut och spanar in alla honor som går omkring i lokalen; i sökan efter att följa med en hane hem.

Sammanfattning: Lokalisera din ångest och försök analysera dig själv och anledningen och tanken bakom ångesten. Trotsa den.

Vet inte riktigt vad som kan hjälpa dig, men du säger att du sitter hemma 24/7. Det går ju åtminstone lätt att lösa. Du kan till exempel börja träna regelbundet, sätt upp som mål att du ska klara vasaloppet, springa göteborgsvarvet, springa en mara eller liknande. Då har du ett mål att jobba mot trots att du är arbetslös. Med träning kommer ju också en kropp som är mer attraktiv ur samhällets synvinkel. Jag är rätt säker på att det kan boosta ditt självförtroende. Du måste börja någonstans och som jag ser det kan träning vara en bra början. Du kommer må bättre, du kommer inte sitta hemma hela dagarna och om du väl klarar något av målen du har satt upp kommer det vara en sjukt härlig känsla. Med det kommer också ett visst självförtroende som i sin tur kan hjälpa till att bygga upp det på andra punkter.

Se det inte som ett misslyckande att du blivit av med jobbet, låt det åtminstone inte få dig att ge upp. Det är bara ut och försöka få tag på ett nytt jobb. Det kommer ju knappast hjälpa dig att sitta hemma och må dåligt Jag tror att man kan komma ganska så långt på lite vilja och motivation.

Jag var på väg att skriva "hej vännen" men vi känner ju inte varann så det kan jag inte göra.
Men ibland känner man att man träffar på likasinnade.
Så här är det: Du är inte ensam och det är ett bra steg på vägen att kunna erkänna att du mår dåligt. Det finns en massa fantastiska människor som bryr sig. Jag blir nästan tårögd av alla som här på flashback sträcker ut en hand för att du ska må bättre. En del människor är faktist fantastiska. Även om du kanske inte känner så nu.

Jag är 28 år och tjej. Jag har alltid mått dåligt, egentligen vet jag inte varför. Jag hade en bra uppväxt o var popluär i skolan. Har ett bra förhållande som jag haft i 10 år snart. Men jag kan inte relatera till det. Det känns som om jag aldrig har kontakt med mina känlsor. Ofta känns det som om jag bara spelar teater när jag är glad eller ledsen. För längst in så känns det ingenting. Bara konstigt o som något inte stämmer. Nu har jag fastnat i ett tramadol missbruk med.
Men några saker som jag insett. Vi som mår skit är de största narcissterna som finns. Det finns nog inga andra som är så fokuserade på sig själva än vi. O vi är jävligt själviska. Detta tror jag stenhårt på att du kommer kunna vända till något positivt.
Men den enda som kan göra något åt detta är du själv. Som du skriver nu så känns det som om du inte gör det. Du skriver att du inte har några vänner och att du vill träffa en tjej (det låter som om du tror att allt kommer bli bra om du bara fixar de sakerna)
Men nu kanske det låter hårt. Men behövs vänner? Jag tror att om du försöker ta tag i det som egentligen är problemet så kommer det andra komma automatiskt.

För den som kan lösa det är du. Ingen annan. Du måste försöka, annars går det inte. Det är ingen annan som kommer göra det åt dig. ingen kommer dra ut dig ur din lägenhet och ingen kommer släppa ett jobb i huvudet på dig.
Som folk skriver. Tvinga dig själv att gå ut. Så länge du inte gör någonting så blir det 1000 gånger värre. Jag har suttit den sitautionen flera gånger. Fått sparken från flera jobb för jag är borta mycket o inte orkar anstränga mig. Jag orkar inte sköta om mig när det är som värst. Jag vet hur svårt det är. O när man sitter där själv så är det vidrigt. Väggarna kväver en.
Försök åtminstonde. Sätt dig framför datorn och sök jobb. Du orkade ju sätta dig och skriva på flashback, då kan du orka skriva till olika företag med. Ta det inte så seriöst, utan sök allt möjligt. Även sånt du inte tror du kommer få. O i de ansökningarna så söker du sånt du vill ha med. Du kommer gå på nitar, men du blir starkare av det med. Försök vända det till något positivt. Det är de som förlorar på att inte anställa dig.
Istället för att bara se det negativa, försök skriva ner vad som är positivt med dig själv. Om du tänker efter kommer du på en massa saker, jag lovar.

Jag mår fortfarande dåligt, men samtidigt är jag äntligen ganska säker på mig själv. Jag vet att jag är duktig på saker. Jag är väldigt medveten om vad jag är dålig på med. Det har tagit jättelång tid att ta sig dit. Men jag ser ett ljus i mörkret. Men jag mår fortfarande dåligt. Så de yttre sakerna gör ingen skillnad. Det är dig själv det handlar om i slutändan.

O som alla andra sagt, bor du i Göteborg o vill prata så kontakta mig!

Tjena!

Jag tror nog att du går och grubblar på allt möjligt eftersom du inte har något jobb och du sitter inne ofta, det slutar oftast med att man går och grubblar på allt möjligt och till slut drabbas man av hypokondri. Jag tror du ska försöka komma ut och umgås med dina polare, eller åka hem till dina anhöriga och bara snacka om allt möjligt. Jag tycker dock absolut inte att du ska börja med massa tabletter eller gå hos någon psykolog, det försämrar oftast allt, då får man helt andra tankar på huvudet. Ett förslag är kanske att du fixar något du kan göra, kanske gå på någon språkutbildning utomlands som te.x England/Amerika eller vad som helst bara du kommer ut lite. Lycka till!

Jag grät som ett litet barn när jag läste rubriken. Jag hoppas allt har löst och kommer lösa sig för dig. Det hoppas jag innerligt.

Jag funderar på att göra en msn, så att vem som vill prata ut kan adda, är det en bra idé?

Med vänliga hälsningar.

Go for it!

Jag kan hjälpa dig!

Med vad?

tack ni alla som svarat jag mår lite bättre än förut men fortfarande känner jag mig helt utanför ibland... men jag jobbar på det ändå
ni får jätte gärna adda mig på msn och så pratar vi om fina saker o vrf inte vi kan även ses ni som bor i sthlm,, jag är ganska sugen på nya vänner
amitaj@hotmail.se
puss o kram

Kuligare med facebook!

- du måste accperta dig själv för att andra ska kunna accepter dig, förstår du?

om du inte tar dig ut i världen så kommer ingen att hitta dig ju, och flickvänner finns de för ALLA! korta tjocka smala långa vit som svart, det finns någon för ALLA


du borde skaffa dig en psykolog som kan stötta dig och få fram dig själv och sedan måste du tänka såhär:

"Nu har jag ingeting men om jag ger mig ut i världen och försöker så har jag gått ett framsteg i livet, förlorar jag på det så är de bara att försöka igen för det finns någon för alla där ute!"