Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 3
  • 4
2014-04-04, 16:38
  #37
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av hamada15
Finns det bra litteratur, dvs. just inom arméerna i Nazityskland?
"SS - Ondskan mäktiga redskap" av den tysk-italienske historikern (vill minnas att han var professor) Guido Knopp samt självbiografin "Soldat i Waffen-SS" av Johan Voss tyckte åtminstone jag var bra och gav intressanta inblickar i SS (är långt ifrån någon SS-expert dock). Vad gäller Whermacht har jag inge bra tips, men misstänker att det finns flertalet biografier skrivna av diverse Whermacht-generaler som åtminstone kan ge "deras bild av saken".
Citera
2014-04-04, 17:14
  #38
Medlem
T-80Us avatar
Citat:
Ursprungligen postat av hamada15
Finns det bra litteratur, dvs. just inom arméerna i Nazityskland?

Ja. Enorma mängder.

Här har du några exempel, varav jag äger två, de med *-tecken efter titeln. Mycket bra böcker.

http://www.ospreypublishing.com/stor..._9781841764054 *
http://www.bokus.com/bok/97818488480...-strike-force/
http://books.google.no/books/about/F...oC&redir_esc=y *
http://www.amazon.co.uk/Die-Infanter.../dp/3895551775
http://www.ospreypublishing.com/stor..._9781841764061
http://www.ospreypublishing.com/stor..._9780850451146
Citera
2014-04-05, 09:36
  #39
Avstängd
hamada15s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av T-80U
Ja. Enorma mängder.

Här har du några exempel, varav jag äger två, de med *-tecken efter titeln. Mycket bra böcker.

http://www.ospreypublishing.com/stor..._9781841764054 *
http://www.bokus.com/bok/97818488480...-strike-force/
http://books.google.no/books/about/F...oC&redir_esc=y *
http://www.amazon.co.uk/Die-Infanter.../dp/3895551775
http://www.ospreypublishing.com/stor..._9781841764061
http://www.ospreypublishing.com/stor..._9780850451146


Tack så mycket! Har du tips på någon bok om Sveriges politiska historia?, dvs. regeringar och allt som tillkommer.
Citera
2014-04-06, 01:35
  #40
Medlem
Gorthaurs avatar
Viktigt att också komma ihåg är att dra en ideologisk linje mellan dem båda organen. Man gillar i media att stämpla hela 2ww Tyskland som " onda nazister " , men alla i wehrmacht var knappast nassar, visst blev brunskjortorna ( säger inte att alla dom var nationalsocialister heller) absorberade men till stor del var det Tysklands vanliga arme, som svor en ed till Tyskland, men viktigast av allt att tänka på, även till hitler.

Några bra böcker iaf ss är hitler samurai och hitler teutonic knights ( tror jag den heter )
__________________
Senast redigerad av Gorthaur 2014-04-06 kl. 01:37.
Citera
2014-04-06, 21:43
  #41
Medlem
Skribentens avatar
Ingress
På vad sätt Tysklands krigsmakt byggdes upp efter första världskriget som omfattande såväl Whermacht som SS. Till det fruktade SS infogades raskt: lokala polismän, brandmän, slussvakter, tågvakter m fl genom Heinrich Himlers försorg.

Litteratur
Läsarna kommer att finna divergerande uppgifter i litteratur inom ämnesområdet. Som källor i detta inlägg om den tidiga tyska uppbyggnadsfasen använder jag främst:

Ref – 1: ”SS-Staten”, Eugen Kogon, översatt till svenska 2002, SMB förlag, ISBN 91-974384-2-1

Ref – 2 ”Waffen-SS Divisioner 1939-1945”, Chris Bishop, SMB förlag 2008, ISBN 978-91-85789-1.

Ref – 3 ”The uniformed Police Forces of the Third Reich 1933-1945”, Phil Nix & Georges Jerome, Leandor & Ekholm förlag 20006, ISBN 91-975894-4-6.

Var observant på att
Den mycket omtalade brittiske militärhistorikern Ian Kershaw med sin ”Hitler en biografi”, Bonniers 2008, ISBN 978-91-0-011805-1, har missat det som benämns SS-Verfügungstruppen (till förfogande) som förkortades till SS-VT, som tillkom redan 1934. Kanske översättningsfel men – boken talar enbart om Einzatsgruppen.

Likaså har William Shirer i sin tidiga bok ”Det tredje rikets uppgång och fall”, översatt till svenska utgiven av Forum 1984, (sammanfogade fyra delar), ISBN 91-37-08628-6. – missat vad Verfügungstruppen innebar och slår samman dessa med Einzatsgruppen.

1. Bakgrund till Frikårer, Reichwehr, Wehrmacht SA och SS
1.1 Freikorps - var benämningen på reservtrupper som efter Tysklands nederlag i första världskriget och efter tyska revolutionen 1918/1919 rekryterades bland demobiliserade soldater. De bildades ursprungligen som reservtrupper som var trogna den gamla arméns principer och användes för att angripa och fördriva de revolutionära soldat- och arbetarråden från deras fästen i Berlin, München och flera tyska storstäder. Frikårerna utvecklades parallellt Reichwehr (armén) och blev så småningom en betydande maktfaktor.

Innan den reguljära armén saknade organisation för att framgångsrikt bekämpa inre oroligheter eller möjligheter att ingripa i strider mellan tyskar och polacker vid den omstridda gränsen Schlesien 1921 så ingrep frikårerna. Enligt de allierades villkor begränsades tyska armén till 100.000 man värvade på tolv år. Men så snart Weimarregeringen nått en överenskommelse med armén försvann tålamodet med frikårerna och deras krav på militära privilegier samt därtill krav att vilja ha ett ord med i laget.

1.2 Reichwehr - Wehrmacht
Under general Hans von Seeckt uppbyggdes det 100.000 man starka riksvärnet (Reichwher), som trots sitt ringa antal blev denna armé, en stat i staten som fick ett allt starkare inflytande över inrikes- och utrikespolitiken. Efter 1932 hade det årliga offentliggörandet av arméns rullor inställts för att inte utländska underrättelseväsen skulle upptäcka att officerarnas antal växte onormalt snabbt.

Armén - beordrades 1:a oktober 1934 att tredubbla sin numerär från 100.000 till 300.000 man. Hitler utfärdade 16:e mars 1935 en förordning varigenom allmän värnplikt upprättades och armén skulle i fredstid omfatta 12 armékårer och 36 divisioner (c:a 500.000 man). Det innebar slutet på Versaillesfördragets begränsningar.

Marinen - hade börjat bygga två slagkryssare på 26.000 ton, vilka skulle få namnen Sharnhorst och Gneisenau. - U-båtar bygges i hemlighet i andra länder, bl a i Finland, Holland och Spanien.

Flygvapnet - upprustades och nya typer av stridsflygplan konstruerades. Utbildning av piloter skedde under flygtransportförbundets täckmantel.

Vid industrin i Ruhr, - bl a hos Krupp och den kemiska industrijätten I.G Farben, pågick febril forsknings- och rustningsverksamhet.

Som nämnts överraskade Hitler i mars 1935 med en förordning som innebar att allmän värnplikt och en armé bildades bestående av tolv armékårer och trettiosex divisioner, ungefär en halv miljon man. Weimartidens Reichwehr döptes om till Wehermacht. Hitler blev utöver führer och rikskansler även högste befälhavare för krigsmakten. De tre vapengrenarna fick var sin chef och egen stab.

1.3 SA Sturm Abteilungen, – så hade Hitlers brunskjortor kallats, nazistpartiets slagsmålskämpar under ledning av Ernst Röhm. Ursprungligen hade Hitler som livvakter använt en grupp kallad Chauffeureska, som i tur och ordning verkade som chaufförer. Under kuppförsöket i München 1923 hade Hitler rekryterat ett antal slagsmålskämpar kallade ”Stosstruppe Hitler”. Hitler som lärde känna Ernst Röhm 1919 deltog i kuppförsöket i München 1923. År 1929 antog Röhm Hitlers erbjudande att få leda SA som stabschef. Efter maktövertagandet 1933 befordrade Hitler Röhm till riksminister utan portfölj. Röhm föreslog i ett PM till regeringen att SA skulle utgöra grunden till en ny folkarmé och att försvarsmakten, SS och krigsveterangrupperna skulle infogas under ett nytt försvarsdepartement som han själv ville ta ledningen över. Officerskåren avvisade enhälligt förslaget. De militära traditionerna skulle slås i spillror om Röhms slagskämpar skulle få ledningen för armén.

Hitler begrep att han måste göra sig av med Röhm när denne kom med fordringar på en folkmilisarmé som konkurrerade med (ville inbegripa) den reguljära armén.

I juni 1934 avskedade Hitler SA-ledningen och kallade till ett möte i Bad Wiesse i Bayern. Den 30 juni 1934 slog Hitler till När Röhm och hans SA-ledare fridfullt sov på hotell Hanslbauer i Wiessee den 30:e juni blev de grymt uppväckta. Hitler med SS-trupper stormade in och Röhms manliga sängkamrat sköts på fläcken. Röhm fördes till fängelset i München och sköts. I Berlin hade Göring & Himler samlat in ett hundratal SA-ledare som omedelbart sköts i Lichterfeldes kadettskola. En lång rad motståndare till Hitler och nazisterna mördades som hämnd under det blodiga veckoslutet; general Kurt von Schleicher, general Kurt von Bredow, Gregor Strasser, Gustav von Kahr och många andra. Bernhard Stempfle, som redigerade ”Mein Kampf” och som varit lösmynt om sin vetskap om Hitlers systerdotters Geli Raubal död, påträffades med bruten nacke och kulor i kroppen. Det finns ingen som vet hur många av nazisternas motståndare som mördades, det kan vara allt från 400 till flera tusen.

Men inom Reichwehr nickande man gillande åt aktionen.

= = =Slut del 1 av 4= = =
Citera
2014-04-06, 21:44
  #42
Medlem
Skribentens avatar
1.4 SS – Schutzstaffeln – var från början ingen stor organisation utan utgjorde till en början enbart Hitlers livvakt som ikläddes svarta uniformer som påminde om de italienska fascisternas. SA Stabswache uppsattes 1923. De som antogs fick svära en trohetsed till Hitler personligen. De första två ledarna för SS ersattes år 1929 med Heinrich Himmler. När han tog ledningen bestod ursprungligen SS av 250 man (två kompanier).

Heinrich Himler hade till en början sorterats under chefen för SA, Ernst Röhm. Himlers planer inbegrep långt mer än att bara skydda Hitler som person. En kraftfull symbol för SS var onekligen de nordiska dubbel runor som anknöt till en gången tid med nordiska hjältegudar. Den dubbla blixten i silver på svart botten var ett emblem som bars på ena sidan av kragen.

Efter Hitlers maktövertagande 1933 blev Himmler statssekreterare vid inrikesministeriet 1936 och därmed i praktiken chef för den tyska polisen. På samma gång blev Gestapo högsta riksmyndighet som underställdes Himmler. År 1939 sammanfördes alla säkerhetstjänsterna till Reichssicherheitshauptamt (RSHA) inom vilket SD utgjorde sju huvudavdelningar. RSHA byggde upp en omfattande osynlig organisation som grep över hela Tyskland men fanns också i utlandet. (SD Ausland - skall inte sammanblandas med den konkurrerande verksamheten som leddes av amiral Canaris).

Listan blir alltför lång för att räkna upp SS alla verksamheter som inbegrep:
i första hand – som högsta myndighet för Tysklands alla polisstyrkor, ordnings-, kriminal- och hemliga polisen Gestapo, såväl inom riket som i ockuperade länder.

i andra hand – hade SS en nästan oinskränkt kontroll över koncentrationslägersystemet som också inbegrep internerings-, arbets- och utrotningsläger. Arbetslägren spelade en viktig roll för tysk krigsproduktion.

i tredje hand - kontrollerade SS en stor armé, Waffen-SS.

i fjärde hand - ägde SS betydande produktionsanläggningar.

i femte hand – hade SS uppgiften att omplacera personer av tysk ras som bebodde utanför Tyska rikets gränser.

i sjätte hand - ägde SS betydande inflytande inom nazistpartiet och många sektorer av tyskt liv och leverne. Från en anspråkslös begynnelse hade SS en bit in på andra världskriget växt till en invecklad och allomgripande organisation.

Efter krigsutbrottet organiserade Himmler också omfattande militära förband inom SS benämnda Waffen-SS som utgjorde förband vars namn varierade beroende på hur de var sammansatta och blev fristående från reguljära armén. Förband som var sammansatta av tyska frivilliga kallades ”SS-divisioner”. De som bestod av folktyskar eller frivilliga av germansk ursprung kallades ”SS-Frewilligen-Divisionen” och den som bestod av östeuropéer kallades ”Divisionen der Waffen-SS”. Vissa regementen som växte till divisioner var

(1) ”Liebstandarte Adolf Hitler”,
(2) ”Das Reich” och
(3) ”Germania” var elitförband som blev spjutspetsar i Tysklands rörliga krigföring.

I slutet av kriget omfattade Waffen-SS c:a en miljon man varav c:a 25.000 tillhörde sk SS-Totenkopfverbände.

I spåren av segrarna följde SD med särskilda likvidationsgrupper. Särskilda organisationer byggdes också upp för förvaltning av koncentrationslägren. Himmler var en skicklig organisatör och SS-organisationen blev i sig en stat i tyska riket. Förutom Heinrich Himler är följande tre namn inom SS mest kända, nämligen (1) Reinhard Heydrich (2) Adolf Eiechman och (3) Rudolf Höss.

Reinhard Heydrich – gick in i NSDAP år 1931 och SS. Från 1934 byggde han som Gruppenführer upp säkerhetstjänsten och blev 1936 chef för säkerhetstjänsten (CSSD). I sept 1941 blev Heydrich riksprotektor i Prag och makthavaren i protektoratet Böhmen-Mähren. I en brittisk-tjeckisk attack spårades Heydrich och sköts i Prag den 27 maj 1942. Av skadorna avled Heydrich en vecka senare.

Adolf Eichman – antogs vid SS 1933 och ingick i i Bayern som SS Scharfürer i SD avdelning för judefrågor. År 1938 gavs Eichman uppdrag att bygga en central för judisk utvandring i Wien. Under c:a 18 månader förmåddes c:a 150.000 österrikiska judar att utvandra främst till dåvarande Palestina. Eichman var enligt sentida språkbruk logistikern för leverans av judar från tyskockuperade områden till arbetsläger i Tyskland och avlivningsläger i Polen. Efter leverans av fångtransporter vid lägergrindarna upphörde Eichmans uppdrag för vad som hände. Först i slutet av 1950-talet spårades Eichman till Argentina och fängslades av israeliska agenter. I Israel ställdes Eichman till svars i en rättegång som slutade med hans dödsdom 11 dec 1961.

Rudolf Höss f 1900 – kom med i NSDAP 1932 men lärde känna Himmler 1934 som medarbetare i bevakningstjänsten. Som SS Hauptsturmfürer gavs Höös uppgiften att från 1940 bygga upp koncentrationslägret Auschwitz, beläget i Polen, som blev det största utrotningslägret. Höss greps i början av 1946 och avrättades i april 1947.

= = =Slut del 2 av 4= = =
Citera
2014-04-06, 21:46
  #43
Medlem
Skribentens avatar
2. Waffen-SS divisioner
Hitlers livvakt, Liebstandarte, var den första enheten i det som slutligen skulle bli det väpnade SS, Waffen-SS. Hitler och Himmler litade inte riktigt på den tyska armén utan ansåg att SS skulle bli en militär styrka som var lojal mot Fürern och som kunde användas som en motvikt (alternativ) till armén Det väpnade SS var den största grenen i organisationen som slutligen skulle omfatta 38 divisioner och kring en miljon man. Femton olika nationaliteter hade ingått i dess led. Organisationen antog namnet Waffen-SS under våren 1940 och deltog i tolv större slag. Medlemmar i väpnade SS kallades från början SS-Verfügungstruppen (till förfogande) som förkortades till SS-VT.

SS var underställt Wehrmacht i strid men hade en helt separat befälsordning borta från fronten. Waffen-SS löd under Reichsfürer-SS, Heinrich Himmler och genom honom der Führer och kontrollerades av SS-Führungnshauptamt (FHA), SS operationsavdelning, ett av de flertal avdelningar som SS använde för att sprida sitt inflytande i riket. Efter att från början ha misstotts av Wehrmacht blev SS alltmer en accepterad del av armén. Allteftersom kriget fortsatte blev det svårare att urskilja SS från vanliga Wehrmacht soldater.

2.1 SS-Panzer-Division Liebstandarte /LSSAH
Från mrs 1933 och maj 1945 växte Liebstandarte SS Adolf Hitler från att ha varit en livvakt på 120 man som skyddade Hitler, till 1. SS-Panzer-Division – en mycket kraftfull pansarenhet uppgående till mer än 20.000 man. Förbandet blev så småningom utrustat med de modernaste vapen tysk industri kunde tillverka och som stod under befäl av några av de mest hårdföra personerna i tysk militärhistoria. Den första befälhavaren var Josef ”Sepp” Dietrich, som hade varit Hitlers chaufför och livvakt. Dietrich skulle senare avancera och bli förbandschef inom armén.

Den först beväpnade vaktenheten inom SS var SS-Stabswache Berlin (senare omdöpt till Wachtbatallion Berlin). Under första tiden opererade enheten mest vid ceremoniella tillfällen – männen med de svarta uniformerna stod som statyer utanför huvudbyggnader i Berlin eller utförde exakta manövrar som hedersvakt för gästande besökare. Det var Dietrich och hans soldater som agerade i juni 1934 då nazistpartiet slog till mot ledarna av SA.

I dec 1934 utökades organisationen till regementes storlek och ändrade inriktning från livvaktsroll till en mer militär konventionell roll. Den deltog i det oblodiga återtagandet av Rehnlandet i mars 1936. En mekaniserad bataljon under Sepp Dietrich deltog i mars 1938 i anslutningen av Österrike.

Notera särskilt att – denna tidiga användning av SS-insatser benämns för Verfügungstruppe (disponibelitetsstyrka) – i militär litteratur. [ex.vis 2. Panzer-Division Das Reich]

2.1.1 Divisionshistoria
 SA Stabswache – 1923
 SA Stosstrupp Adolf Hitler – 1923
 SA Stabswache – 1925
 SS-Stabswache Berlin – 1933
 SS-Sonderkommando Berlin – 1933
 Adolf Hitler-Standarte – 1933
 Liebstandarte Adolf Hitler – 1933
 Liebstandarte-SS Adolf Hitler – 1934
 Infanteri-Regiment Liebstandrate SS Adolf Hitler – 1938
 SS-Division Liebstandarte-SS Adolf Hitler – 1941
 SS-Panzergrenadier-Division Liebstandarte-SS Adolf Hitler – 1942
 SS-Panzer-Division Liebstandarte-SS Adolf Hitler – 1944

2.2 SS-Panzer-Division Das Reich
Vid tiden för anslutning av Österrike hade väpnade SS växt dramatiskt. Utöver Liebstandarte fanns det nu tre SS-VT Standarten, regementen.

2.2.1 Divisionshistoria
 Die SS-Verfügungstruppe – 1934
 SS-Division Verfügungstruppe – 1940
 SS-Division Deutschland – 1940
 SS-Division (mot) Reich – 1940
 SS-Division (mot) Das Reich – 1942
 SS-Panzergrenadier-Division Das Reich – 1942
 2. SS-Panzer-Division Das Reich – 1943

2.3 SS-Panzer-Division Totenkopf
Från början var Theodore Eickes Totenkopfverbände tänkt att ingå i det väpnade SS, men hade i verkligheten blivit en separat organisation mycket olik övriga delar hårt disciplinerade delarna av det väpnade SS. Divisionen hade uppgiften att vakta och driva koncentrations- och arbetsläger. I okt 1939 gavs Eiceks order att organisera en division av de fem Totenkopf-Standarten som fanns placerade i Dachau, Mauthausen, Sachenhausen, Buchenwald och Frankenberg. Snart växte verksamheten till en omfattande ”uthyrning” av de fångna till tysk rustningsindustri som gav stora intäkter för SS. Under första fasen av fälttåget västerut 1940 hölls division Totenkopf i reserv inom von Rundsteds armégrupp A.

2.3.1 Divisionshistoria
 Totekopt-Standarten 1. 2. och 3. – 1937
 SS-Division Totekopf – 1939
 SS-Panzergrenadier-Division Totenkopf – 1942
 3. Panzer-Division Totenkopf - 1943

2.4 SS-Polizei-Panzergrenadier-Division
Division Polizei var en av första linjens frontdivisioner och ej heller officiellt en del av SS förrän 1942. Division Polizei var ett resultat av expansionen av SS efter 1939. En tid innan krigsutbrottet hade Hitler tillsammans med den ansvarige för rekrytering inom SS (Gottlob Berger) planerat att utöka det väpnade SS. Det var enbart Whermacht som hade rätt att kalla in tyska medborgare och SS hade för den skull svårigheter att hitta det manskap som behövdes. Nu kastade Himler ögonen på den delvis utbildade polisen, Ordningspolizie, som vad den uniformerade delen av tyska rättsväsendet. Innan maktövertagandet 1933 fanns ingen central polisorganisation utan delstaterna kontrollerade sina egna styrkor. Det var ej enbart polis som var lokalt organiserade utan också brandkår, järnvägsövervakare, sluss- och kanalövervakare m fl.

Det var Wilhelm Frick som år 1933 föreslog att alla dessa polisenheter skulle ställas under inrikesministeriets kontroll. Sammanslagningen blev inte aktuell förrän Himler blev chef för hela tyska polisorganisationen. Den uniformerade polisen (Ordnungspolizei) kom nu under kontroll av Kurt Daluege, medan Kriminalpolizei och Gestapo polis blev en del av Reynard Heydrich Sicherheitspolizei. Himmlers mål var att slå samman den uniformerade polisen med SS. De blev dock separata organisationer till mitten av kriget. I juni 1936 hade Himmler tagit kontrollen över hela den tyska polisverksamheten (sammanslagna) och överförde c:a 15.000 från Ordnungspolizei till en helt ny division som Polizei-Division. Men det var som tidigare nämnts först 1942 som Polize-Division organisatoriskt blev en del av SS.

2.3.1 Divisionshistoria
 Polizei-Division – 1939
 SS-Polizei-Division - 1942
 SS-Polizei-Panzergrenadier-Division – 1943
 4. SS-Polizei-Panzergrenadier-Division – 1943

= = =Slut del 3 av 4= = =
Citera
2014-04-06, 21:49
  #44
Medlem
Skribentens avatar
Rubriken: Fall Wiess kursiv text

Här stannar vi med expansionen av SS – som kom att nå en styrka på bortemot en miljon man i 38 divisioner, med över hälften av truppen var antingen utländska frivilliga eller värnpliktiga. Trots att Waffen-SS endast utgjorde en tiondel av Wehrmacht styrka samlade Waffen-SS en fjärdedel av den totala tyska stridsvagnsstyrkan.

Fall Wiess kallades angreppet mot Polen 1.a sept 1939 - Den totala styrkan inblandade i attacken var fem arméer sammanlagt 40 infanteridivisioner. Till var och en av dessa arméer fanns en i nära kontakt med Polizei-Gruppe.

3. Armé General der Artillerie Georg von Küchler – Polizei-Gruppe 6, med Oberst Curt Pohlmeyer, med fyra bataljoner.

4. Armé General der Artillerie Günther von Kluge - Polizei-Gruppe 5, med Generallöjtnant der Polizei Arthur Mülverstedt, med en bataljon.

8. Armé General der Infanterie Johannes Blaskowitz - Polizei-Gruppe 3, med Obersteleutnant der Shutzpolizei Herman Franz som chen, med en bataljon.

10. Armé General der Infanterie Walter von Reichenau - Polizei-Gruppe 2, med generalmajor der Polizei Wilhelm Roettig som chef, med fem bataljoner.

14. Armé General Wilhelm List - Polizei-Gruppe 1, med SS.Oberführer Udo von Woyrsch som chef, med fem bataljoner.

Därtill fanns ytterligare en Polizei-Gruppe 4z.b.V - ansluten till kommendanten av Posen, under ledning av generallöjtnant Polizei Karl Pfeffer Wildenburch med en bataljon.

Alltså - utöver Wehrmacht med sina 40 infanteridivisioner fanns sju Polizei-Gruppen med sammanlagt sexton bataljoner, anslutna till arméerna, vid angreppet mot Polen 1939. Under fälttåget i Polen hade Polizei-Guppe i uppdrag att insamla och eliminera den polska intelligentian, ämbetsmän och anställa massaker på judisk befolkning.

Inför invasionen av Sovjet år 1941 - bestämde general Walther von Brauchitsch, överbefälhavare av armén, efter överläggningar med Reinhard Heydrich och generalkvartermästare Eduard Wagner, att man för att klara ”vissa säkerhetspolitiska uppgifter” som låg utanför de egentliga militära operationerna, skulle sätta in specialenheter ur SD i erövrade områden bakom fronten. Deras uppgift var att finna och slå ner fientliga organisationer och personer vars uppgifter de skulle utföra på eget ansvar. Armén skulle enbart ge logistiskt understöd medan utryckningsorder skulle ges av Heydrich. Samarbetet skulle ske via förbidelseofficerare i den arméstab i vilken respektive Einsatzsgruppe ingick. Inför fälttåget mot Sovjet hade fyra grupper ställts samman: A, B, C och D. Insatsstyrkkorna ur Wehrmacht backades upp från kompanier ur Waffen-SS

Det var Reinhard Heydrich - chefen för tyska säkerhetstjänsten SD som organiserade Einsatzgruppen, som var indelade i Sonderkommandon - och Einsatzkommandon - vars minsta enhet benämndes [/i]Einsatztruppe.[/i] Personer till Einsatzgruppen rekryterades från bl.a. Waffen-SS, Kripo och Orpo. Enligt osäkra beräkningar skall Einsatzgruppen ha avrättat kring 1.000.000 människor i Ryssland och Baltikum. Flera höga ledare inom Einsatzgruppen dömdes till döden eller till långvariga fängelsestraff vid den sk Einsatzgruppen rättegången som försiggick 1947-1948. Så sent som i juni 1951 hängdes följande ledare för Einsatzgruppen: Paul Bobel, Werner Braune, Erich Naumann och Otto Ohlendorf.

Låt oss inte förglömma att Hitlers tidigare paktbroder Stalin - 14.e juni 1941 under en enda natt lät bortforsla över 10.000 människor från Estland, c:a 15.000 från Lettland, och 35.000 från Litauen enligt general Serovs order. Delar av folket försvann i godsvagnar till okänd ort. Sommaren 1944 kom röda armén åter och omkring 270.000 flydde bl a till västmakternas ockupationszoner och till Sverige. Våren 1949 deporterades ytterligare kring 100.000 balter som ett led i tvångskollektiviseringen av jordbruket.

= = =Slut del 4 av 4= = =

Epilog med kommentarer
Tyvärr har jag vilseletts av ej mindre än fyra ansedda författare vad som avser benämningen tyska ”Einsatzgruppen” och dess tillkomst. Det kan vara översättningsfel - eller så har nedan fyra uppräknade författare har inte fullt ut förstått att tyska Einsatzgruppen bildades ur Waffen-SS i samband med det tyska angreppet mot sovjet sommaren 1941.

Men redan vid det oblodiga återtagandet av Rehnlandet i mars 1936 deltog SS-Panzer-Division Liebstandarte. En mekaniserad bataljon under Sepp Dietrich deltog i mars 1938 i anslutningen av Österrike. Dessa tidiga användningar av SS-insatser benämns för Verfügungstruppe (disponibelitetsstyrka). Likaså användes Verfügungstruppe i samband vid annektering av Böhmen och Mähren 1938.

Fall Wiess kallades angreppet mot Polen 1.a sept 1939 - Den totala markstyrkan inblandade i attacken var fem arméer med sammanlagt 40 infanteridivisioner. Till var och en av dessa arméer fanns en eller flera i nära kontakt SS-Polizei-Gruppe. Under fälttåget i Polen hade Polizei-Guppe uppgiften att insamla och eliminera den polska intelligentian, ämbetsmän och anställa massaker på befolkningen.

1 Harald Welzer – skriver i sin bok ”Gärningsmän” översatt till svenska år 2008 att: ”Det förekom insatsgrupper redan under inmarschen i Böhmen och Mähren, Österrike och Polen. [. . .]

2 Ian Kershaw – skriver i sin bok ”Hitler en biografi”, översatt till svenska år 2008, följande händelser igångsattes i samband med invasionen av Polen sept 1939. ”Omedelbart i och efter Poleninvasionen utlöstes en serie våld och förföljelser som överträffade vad som tidigare skett i Tyskland sedan 1933. Programmet etnisk rensning som följde var auktoriserat av Hitler själv. Men mycket talar om att det tillkom på anstiftan av SS-ledningen som snabbt insett vilka möjligheter expansionen öppnade.

Med Österrike´s anslutning hade nya möjligheter öppnats att utsträcka polisstaten. Säkerhetspolisens Einsatzgruppen - användes där för första gången. De hade använts i Sudetenland och i resten av Tjeckoslovakien, där det fanns ännu större svängrum för SS. Vägen låg nu öppen för okontrollerad brutalitet i Polen. Ännu en gång sattes fem (senare sex) Einsatzgruppen i arbete. Aktionen Polen krävde uppskattningsvis 60.000 offer.
3 William L. Shirer – skriver i sin bokserie ”Det tredje rikets uppgång och fall” kort om Einsatzgruppe verksamma i samband med Polens fall 1939. ”Avlivningsgrupperna upprättades ursprungligen av Himmler och Heydrich. De skulle 1939 följa de de tyska arméerna in i Polen och där samla ihop judar och placera dem i getton. Först närmare två år senare, när det ryska fälttåget började (1941) fick de med tyska armén godkännande order om att följa trupperna i fält och hjälpa till med den slutliga lösningen”. [Ref – 3]

4 Len Deighton – skriver i sin bok från 1979 med titeln ”Blitzkrieg – from the rise of Hitler to the fall of Dunkirk” (översatt till svenska 1981), med följande korta citat som handlar om tyska inmarschen i Polen. ”Tätt i hälarna på de tyska arméerna kom SS-Einatzgruppen (specialförband), vilka systematiskt avlivade lärare, läkare, präster, godsägare, kommunala tjänstemän, judar, aristokrater m fl. Efter att ha mottaget ett meddelande från Reinhard Heydrich i SS anförtrodde general Franz Halder sin dagbok med den korta (kryptiska) noteringen: Städning, judar, intelligentia, prästerskap, adel”. Vid slutet av första krigsveckan rapporterade Vilhelm Canaris (Chef för underrättelse) att SS-chefer skröt med 200 avrättningar om dagen”. [Ref – 4]

Ref - 1 ”Gärningsmän”, Harald Welzer, Daidalos AB, ISBN 978-91-71-73-265-1

Ref – 2 ”Hitler en biografi”, Ian Kershaw, Bonniers 2008, ISBN 978-91-0-011805-1

Ref – 3 ”Det tredje rikets uppgång och fall”, William Shirer”, översatt till svenska tryckt i Storbritannien utgiven av Forum 1984, sammanfogade fyra delar, ISBN 91-37-08628-6.

Ref – 4 ”Blixtkrig – från Hitlers uppgång till Dunkerques fall”, Len Deighton, Atlantis förlag Stockholm 191, ISBN 91-7486-206-5. (Ursprungligen utgiven 1979 i Storbritannien).
__________________
Senast redigerad av Skribenten 2014-04-06 kl. 21:58. Anledning: Kursiv text tillagd i "Fall Wiess"
Citera
2014-04-07, 11:49
  #45
Medlem
Ankdammsmans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Gorthaur
Viktigt att också komma ihåg är att dra en ideologisk linje mellan dem båda organen. Man gillar i media att stämpla hela 2ww Tyskland som " onda nazister " , men alla i wehrmacht var knappast nassar, visst blev brunskjortorna ( säger inte att alla dom var nationalsocialister heller) absorberade men till stor del var det Tysklands vanliga arme, som svor en ed till Tyskland, men viktigast av allt att tänka på, även till hitler.

De här frågorna har diskuterats mycket, och svaret är inte helt enkelt. Efter kriget fick SS (som stämplades som en kriminell organisation) skulden för i princip allting medan både vanliga tyskar och Wehrmacht urskuldades. Detta upprörde bland annat Waffen SS-veteranerna, som inte utan fog ansåg att de blev syndabockar.

När man under senare årtionden mera systematiskt har undersökt frågan har det framgått att Wehrmacht var upp över öronen insyltade i krigsbrotten och att framförallt de yngre officerarna och underbefälskåren var kraftigt nazifierade. Waffen SS å sin sida var utan tvekan politiska soldater och officerskåren förblev det kriget ut, men från ca 1943 började man även ta in vanliga värnpliktiga.
Citera
  • 3
  • 4

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback