Läraryrket och lärarutbildningen - ett jävla skämt?

Behöver lärarnas sjunkande kunskaper vara något dåligt? Mycket av skoltiden är ju ren förvaring under man inte lär sig något man kommer att ha nytta av som vuxen ändå.

Det är den attityden som måste förändras.

Min poäng är att väldigt få lärare har erfarenhet av annat kvalificerat yrke än just lärare. Då blir det svårt att bedöma hur jobbigt och svårt de har det. Eftersom jag har jobbat i andra yrken också har jag lättare att jämföra.

Jag tycker vi bestämmer att läraryrket i första hand ska vara ämnat för oss kvinnor. Rörmokaryrket är ju t.ex mansdominerat, och en rörmokare tjänar ju betydligt mer än en lärare.
Vi kvinnor är inte så kunskapsfixerade som karlarna är, och skolan är främst till för att öka genusmedvetandet hos barnen. Det är betydligt viktigare att pojkarna får lära sig att lämna plats åt tjejerna, än att dom lär sig en massa onödiga fakta.

Dessutom måste svaga elever förstå att läraryrket är till för dom. Annars hade dom ju valt ett mer kompetenskrävande och bättre betalt yrke.

Eller så förändrar vi attityden så den stämmer överrens med en verklighet där alla inte orkar tillbringa hela sin ungdom i skolbänken.

När alla ungdomar skulle gå teoretiska gymnasieprogram blev gymnasieskolorna tvugna att sänka kraven som en sten så att alla skulle orka med. Grundskolorna sänkte också kraven - det som de tidigare varit tvugna att hinna med innan nians slut kunde skjutas upp till gymasiet.

Från och med i höst är man tyvärr tvungen att svara bättre än slumpen för att komma in på lärarprogrammet via högskoleprovet.

Nu har jag i och för sig bara jobbat i 4 år som lärare (och ett år som vikarie), men min uppfattning är att det tar långt ifrån 45 timmar i veckan om man är utbildad i de ämnen man undervisar. När jag bara jobbar med det jag är utbildad för så går det inte åt många timmar. Kunskaperna man ska lära ut kan man ju från grunden. Att göra undervisningen varierad och underhållande är skitlätt när man kan det. Det som är svårt inom läraryrket är när man är tvungen att undervisa i sådant man inte kan. DÅ går det åt tid. Men att undervisa i det jag är utbildad för är skitlätt.

Samma med föräldrakontakt, behöver inte ta någon tid alls egentligen. Bara att vara tämligen självsäker och ge raka direktiv så går det utmärkt. Enda gången jag arbetar mina 45 timmar är under perioder av utvecklingssamtal eller nationella prov.

Att vara lärare är ju lika mycket att vara socialt kompetent som att ha kunskap. Utan kunskap faller det direkt, men är du socialt inkompetent så kan du inte vara lärare, hur smart du än är. Dessvärre är de flesta antingen duktiga på sitt ämne men socialt inkompetenta. Eller gillar barn, men kan inget.

Det är en väldigt gammalmodig syn på hur pedagogik går till. Ungarna sitter inte i skolbänkar som de gjorde på 50-talet tack vare en myriad olika friskolor bl.a. Verkligheten har alltid varit att ungar inte orkar sitta och koncentrera sig i skolan, men lärarna har haft verktyg för att kunna kontrollera sina klasser.

Idag är de verktygen borttagna samtidigt som samhället har tillåtit barn och ungdomar allt mer frihet. Tillåta ungdomen gå in i ett klassrum med mobiltelefon är helt oacceptabelt och därför skulle jag förmodligen inte klara av att arbeta i en svensk skola idag.

Att man inte åker ur lärarutbildningen om man inte rentav struntar i den är en ren osanning. Det där har du som startade denna tråd hittat på själv. Men att utbildningen skulle må bra av regelrätta tentor håller jag med om. Varför inte? Istället har lärarutbildningen blivit en arena för personer som inte förstår eller på ett helt praktiskt plan inte bryr sig om ifrågasättande. Endast i någon enstaka kurs under fem års tid har jag haft kursledare som uppvisar ett genuint intresse för ifrågasättande elever. Som student passerar man hela tiden olika datumgränser där tidigare poäng måste vara avklarade, och den som akriver för ifrågasättande arbeten och alltså inte tänker tillräckligt likriktat hamnar hela tiden efter och får inte ut sina poäng. Det handlar verkligen inte alltid på en utbildning om att vara duktig/smart eller. Det handlar lika ofta om att vara följsam ja sägare till alla dumheter de försöker tuta i en, eller att tänka att man utbildar sig för att vara en del av en förändring. De senare kan räkna med problem. I mitt tycke behöver du som läser detta som anser dig vara en ifrågasättande person och som funderar på lärarutbildningen, tänka till en gång till om du ska bli lärare (eller jobba vidare som outbildad och behålla din integritet). Om du är bra på att helt enkelt göra vad du blir tillsagd i alla lägen och om du är bra på att uppfatta signaler om att du tex på din praktik inte ska blanda dig i och stå upp mot trakasserier på din "VFU skola" så har du kommit rätt. Är du bra på att blunda i rätt ögonblick så grattis. Har du dessutom rätt värderingar dvs någon form av uttalad feministisk agenda du är beredd att kasta in i varje diskussion som om du är revolutionär och förtryckt på grund av dina åsikter, då har du kursledarna som i ett litet fluffigt åttiotalshårband runt ditt lillfinger under utbildningen. Förvänta dig närmast sekteristisk lojalitet på vissa institutioner. Alltså: ledningen för din utbildning förväntar sig detta. Är du tillräckligt lojal kan du få en knackning på axeln och en skräddarsydd tjänst på institutionen. kommer du med ideer om kursens upplägg leder det till att du tilldelas "individuell studiegång" . Gör som du blir tillsagd. Ifrågasätt inte i dina skrivna arbeten, mer än vad du hinner radera mellan kurserna och fortfarande hålla jämna steg med tex studier över jul och nyår (samtidigt som dina kursledare skickar autosvar att de inte svarar på mail på storhelger (Högskolan för design och konsthantverk Göteborg). Men misströsta inte för mycket. När du kommer ut i arbetslivet möter du en unison lärarkår som alla skrockar gott åt lärarutbildningen och talar om den som verklighetsfrånvänd och full av de karriärister som i första hand är jävligt näjda med att de själva inte längre behöver trötta ut sig med verkliga elever. Jag skriver specifikt om Göteborgs Universitet. Jag hoppas detta inte stämmer in på andra Universitet, men jag blir inte förvånad om det gör det. Jag skräder inte orden och jag överdriver inte det minsta när jag menar att Göteborgs Universitet borde fråntas sin lärarutbildning tills dess likabehandling slutar användas som ett maktmedel gentemot studenter och inte ett verktyg för genuin likabehandling. Utbildningen behöver införa reguljära tentor som sagt och den som uppmärksammar odemokratiska förfaranden hos lärarutbildningsnämnden ska få gehör, inte tystas ner av universitetskanslerämbetet.

Precis, och framförallt att visa pojkarna att de måste sota för att Sverige inte på länge varot runt på kontinenten och marscherat eller behövt försvara oss mot Nazister Finska Karelen, och att alltså män och pojkar i nutid är ett pack som bäst generaliseras kring som våldtäktsmän eller blivand sådana. Det viktigaste för skolan är att bjuda in alla till detta. Att visa att alla är välkomna i ett sådant samhällsklimat. Välkomna att se till så inga onödiga pappor som råkat få del invårdnaden av sina barn kommer o sabbar vår fina skola genom att tex visa sig på skolan i egenskap av föräldrar. Hur skulle det se ut, barnen kan juntro att de är pedofiler? Bättre då att pojkarna tidigt lär sig att bli bråkstakar aå som vi förväntar att de ska bli, så att det är lättare att öronmärka dem och segregera dem. Viktigast tror jag är att alla pojkar med invandrarbakgrund också får ta del av våra gemensamma värderingar.

Med din talang för styckeindelning så är du ju given som svensklärare

Men i övrigt så, ja, lärarutbildningen är ett hjärntvättsläger utan dess like.