Feminismens psykopatologi

(Med feminist avser jag både män och kvinnor där det inte framgår av sammanhanget att jag avser endera könet.)

Dagligen märker vi i både vardagslivet och i media av den feministiska rörelsen. Och vi argumenterar för vad som är rätt och vad som är fel. Men frågar vi oss någonsin varför? Vad motiverar människor till att slåss för den feministiska saken? Jag delar in dem i två grupper: bra och dåliga (enkelt eller hur? ). Den bra gruppen är den som söker jämlikhet (jag pratar om de drivande och undermedvetna motiven nu, inte de utalade och/eller medvetna) och den dåliga är de som omedvetet har mindre hedersamma avsikter.


De dåliga skiljer sig mycket i sina motiv men de har en sak gemensamt; De använder andras bästa som ursäkt för att uppnå sina egna tvivelaktiga mål (kortfattat: moralister). Här nedan ger jag några exempel som jag har stött på.


Den oattraktive och förbittrade
Mitt viktigaste exempel. Denna "karaktärstyp" har kommit till insikt om sin egen otillräcklighet på den köttsliga marknaden, ngt som har rationaliserats till "det är samhällets fel". Dessa människor vill undermedvetet att männen i sina preferenser skall "byta plats" på de vackra och de fula (med ursäkten "det är för de unga kvinnornas skull"). För att de på så vis skall bli de vackra. Dessa ackompanjeras också ofta av just män som har "bytt plats". Detta är män som är lite för kvicka att avvisa en (av andra sedd som attraktiv kvinna) som för smal, ful etc. Dessa människor blir vansinniga av kritik, domderar över andras smak och bränner gärna herrtidningar.


Personligt vendetta
Denna typ (oftast kvinnor) vill hämnas på ngt oförätt; Istället för att konfrontera den egenklige förbrytaren, tar de ut det på "manssamhället". Detta är männsikor som inte kan stå upp för sig själva och förskjuter sina aggressioner mot mindre skrämmande mål. Jmfr mannen som får skäll av chefen och sedan går hem och misshandlar sin fru.


Påhängare
En person som försöker vinna fördelar genom att vara politiskt korrekt. De känns lätt igen på: A) deras "korrekta" argument och åsikter och B) deras asaknad av passion/engagemang när de argumenterar.


Får (jmfr. Orwell)
Människor som förvisso inte har orent mjöl i påsen men som ändå inte har förstått ett dugg av vad feminismen handlar om. Snarare hänger de med för att vara inne. Dessa känns igen på deras aggressiva och avvisande beteende om de blir kritiserade. Dessutom kan de inte argumentera för sin sak.


Slutligen vill jag kommentera det sexuella idealets inverkan på unga kvinnor (och även män i viss mån):
A) Anorexi löses inte genom "knubbigare" ideal, det är en psykisk skjukdom. Anorexi har sin grund i förhållandet till föräldrarna.
B) Människor har inte dåligt självförtroende för att de inte lever upp till det sexuella idealet, det är en fråga om självbild och värdering. En självbild och värdering som till avgörande del är ett socialt arv från föräldrarna.

Filosofi --> Feminism
/Moderator

Där sammanfattade du mina tankar rätt bra

Spelar det någon större roll vilka personligheter som ingår i någon av den djungel av alla feminisktiska grupperingar som existerar och deras motiv?
Det är väl den feministiska ideologin som sådan som är väsentlig.

Sedan så är den ensidiga kopplingen anorexi=dåligt förhållande mellan barn föräldrar ett föråldrat begrepp även om den grundorsaken förekommer, det finns direkta kopplingar mellan anorexi och rådande skönhetsideal om vi ser till historien.
Historiskt sett så har skönhetsidelen alltid varit i grunden normgivande.

jag förstår liksom inte argumnetet om anorexi som di använder dig av. Forskningen är ju tämligen enig om att en av faktorerna till uppkomsten av anorexi är rådande sociala struktur (skönhetsideal). Nu är den ju dock bara en av faktorerna, men den anses dock som extremt viktig.

Psykologi ocg dess sjukdomar handlar ju ofta om en kombination av biologiska faktorer (ex ämnesbalanser i kroppen) och miljöfaktorer (ex skönhetsideal)

Att påstå att anorexi därför inte har en koppling till rådande skönhetsideal är naivt. Dock hävdar jag inte att det är den enda påverkande faktorn.

Angående din syn på feminism så måste du komma ihåg att det inte är en homogen grupp. Vi har ju allt ifrån Queer-theory och Simone de Beauvoir till mer traditionella kvinnorättsrörelser typ "lika arbete - lika lön".

Skall du kategoriser feminism bör du vara medveten om de skillnader som råder inom feminismen. Du bör beakta synen på exempelvis kön som något socialt konstruerat alternativt biologiskt.

Att göra kategoriseringar på rent godtycke blir därför som att jämföra äpplen med päron.

Snerka
Skönt att jag inte är ensam.

Silvertejp
Detta gäller psykologin inte politiken, ideologin är inte intressant här.

Nej, det finns inte ngn koppling mellan rådande samhällsideal och historien visar inte att det är så. T.ex så beskrevs störningen redan 1689 av Richard Morton och senare av William Gull 1874. (Du kan verifiera mina fakta de är alla korrekta.) D.v.s. ett par hundra år innan det blev modernt att vara smal.

pbjt
Vad de har för uttalade mål är fulständigt oviktigt och det har jag inte ens diskuterat. Således har jag lika lite kategoriserat dem, förutom mellan de som har bra och de som har dåliga egenkliga avsikter. Och det har jag svårt att se som en övergeneralisering.

Hur kan du diskutera om typer av feminism är bra eller dåliga utan att ta hänsyn till deras mål. Det går helt enkelt inte. Du tar och jämför saker som åsyfter olika saker, utifrån ditt eget perspektiv. En sådan jämförelse kan varken bli objektiv eller relevant.

Är som att jämföra äpplen och pärons användbarhet i en äppelkaka. Äpplet blir vinnaren eftersom jämförelsen sker på grunder som är fördelaktiga för äpplet.

På samma sätt blir din diskussion runt feminism endast banal och generaliserande eftersom du inte ser till vad de olika typerna av feminism som existerar åsyftar.

Vad menar du med det?

Att VI tycker att äpplen är godare, eller att DU gör det?

Blir det päronkaka i så fall eller är det en variant? Vad händer om blandar äpplen och päron?..... Dessutom kan det vara skilland på äpplen och äpplen (eller kanske nötter när det handlar om människor...)

Du säger imot dig sjäv med ett sånt resonemang!

(se det i ett störr perspektiv och inte som bakverk....)

/

alpha:

Jag tror att di missförstod mig. Vad jag syftar på är att du inta kan tolka utifrån dig själv utan att du måste försöka tolka utifrån de objekt som skall tolkas. I detta fallet feminism.

För tolkar du utifrån dig själv kommer basen för din tolkning vara din egen förförståelse istället för den objektiva natur som präglar objektet.

Med andra ord går det inta att jämföra äpplen med päron, lika lite som det går att generalisera över feminism utifrån ditt egna perspektiv.

Det blir ju inte ens en subjektiv sanning!!!!

pbjt
Dina inlägg låter som ett fullständigt innehållslöst babbel utfyllt med fina ord. Ärligt talat så tvivlar jag på att du ens förstått det jag vill säga med mitt inlägg. Jag jämför inte ens ngra grupper; Jag gör en indelning. Jag är dessutom inte ett dugg intresserad av vad de har för avsikter, det som intresserar mig är de undermedvetna avsikterna, dvs de som de själva inte ens känner till.

jag kan hålla med om att vi förmodligen pratar om olika saker.

Min syn på din tes var att den kanske brister i seriös användbarhet då den bygger på vad jag ser som lösa grunder. Som bas i detta tar jag ett vetenskapsteoretiskt samt sociologiskt perspektiv.

Om du uppfattar mina inlägg som babbel med en viss krydda av fina ord så ber jag om ursäkt. Antingen har jag då lagt mig på en "för hög nivå" eller så har jag helt enkelt uttryckt mig på ett otillräckligt sätt. Kanske till och med en kombination av båda. Min gissning är en kombination, brukar ha en förmåga att lyckas med det...

Men jag vidmakthåller fortfarande att dina teser är dåligt grundade ur ett vetenskapstesoretiskt perspektiv då de brister i tolkningen. Detta främst eftersom det inte går att jämföra feminism och feminism på det sätt som du gör. Det blir inte en objektiv tolkning utan en subjektiv.

Men återigen kan jag ha läst in lite för mycket i ditt inlägg.Det kanske var meningen att det skulle vara banalare än vad jag tenderar att tolka det som. Här ber jag återigen om ursäkt om så är fallet.

Nej, pbjt, jag anser inte att du har lagt dig på en för "hög nivå", snarare har du underlåtit att utrycka dig klart och koncist. Min förmåga att förstå texter har aldrig svikit mig oavsett ämne eller nivå. Och jag tvivlar ärligt talat på att du ser dig som en person på en "högre nivå" än t.ex. Platon eller Nietzsche. (Notera dessutom alphas kommentar.)

Jag håller med om att mina teorier avsaknar vetenskaplig grund, men jag har aldrig heller påstått motsattsen. Således blir det även självklart att mina teorier är subjektiva, inte heller där har jag påstått motsattsen. Faktum är att jag klart uttryckte att detta var min egen syn på vissa feminister. Och detta är ett forum för filosofi och psykologi, två områden som som till största del avsaknar vetenskaplig grund. (Det finns en anledning till varför det debateras huruvida psykologi skall ses som en vetenskap eller ej).

Och: jag har fortfarande inte gort någon jämförelse feminister emellan. (Du får gärna citera ursprungstexten där jag gör den påstådda jämförelsen.)

Slutligen: Att tolka mitt inlägg som banalt är bara möjligt för dem som saknar insikt i eller intresse för psykologi för det är det det handlar om, inte politik.

(Jag hoppas att detta kan i klartext utrycka det som jag antagit varit underförstått, pbjt.)