Tourettes syndrom

Hejsan.
Idag fick jag beskedet att jag har diagnosen "Tourettes syndrom". Jag har väl kanske anat det ett bra tag, men inte velat acceptera det riktigt. Det känns helt plötsligt som om livet inte har någon mening. Jag vet att mina vokala och motoriska tics inte kommer att försvinna. Jag har nu fått en kur med risperidon som jag ska gå på i en månads tid och se vad som händer.
Känslan att veta att det är någonting fel på en är en otroligt jobbig känsla. Många vill ofta vara annorlunda, men det vill inte jag. Jag vill inte att folk ska tänka när de ser mig på stan att
- Oj, där är han med tourettes, vi följer efter och ser om han gör några roliga tics
eller dylikt.
Aja. Jag vet att det inte är den värsta sjukdomen. Men det känns som att varje gång jag ska gå ut, så kommer jag att ta socialt självmord pga vokala eller motoriska tics. Innan har jag alltid trott att ticsen ska försvinna och att man kan skratta åt det i efterhand.. Men nu har man ju fått veta att så var det inte.
Nåja
Det känns bara så jävla jobbigt just nu. Någon annan med tourettes som kan ge mig lite tips för att hålla modet uppe?

Vad har du för tics för att börja med?

Äh, Tourettes är vanligare än man tror. Basshunter har tourettes.

Har du något speciellt ord som kan bara flyga ur din mun ? Kollade på ett program där dom inriktade sig just på denna sjukdomen då var det en som bodde i ett ghetto och just kanske inte hade hängt upp sig på ett ord som inte passade in i hans samhälle.

Motoriska: Stänga ögonen riktigt hårt (Det är en av de värre i smärta just. När ticsen är som värst så svider det i ögonen - precis som om någon skulle ha hällt i lite klor eller dyl.), spänningar i armar - ben - käke -skulderblad - axlar och rygg, spänna lungorna (fråga mig inte hur), titta i kors med ögonen. Listan kan göras lång. Så det är inget tics som inte märks.
Vokala: Jag har några ord som jag säger relativt ofta. (Fan, toffla, oj) Ofta säger jag dessa i olika ordningar. Typ "fan toffla toffla fan oj toffla fan". Sedan gör jag även ett speciellt ljud i munnen med tungan som gör så att det låter som grymtningar (enl. mina vänner)

Jag har ett gäng ord som jag säger. Sen så gör jag en speciell rörelse med tungan som skapar ett konstigt ljud.

Vissa kan ju hålla inne med ticsen ganska bra för att sedan ticsa av sig när man vet att det inte är en massa folk i närheten, funkar det på dig?

Kollade lite klipp tidigare idag på youtube ang just tourettes och det verkar ju se väldigt olika ut från fall till fall, vissa kan sitta och prata om sin sjukdom i 10 minuter utan att göra mer än 2-3 tics medans andra är igång precis hela tiden. Som den här tjejen som lagt upp ett par filmer, hon verkar inte ha det så lätt..

http://www.youtube.com/watch?v=99y0b8xCQhE

Hörde i en intervju med Basshunter att han tränade i flera år på att sitta stilla i säng och inte röra sig, idag märker man knappt av hans tourettes.

Jag har någon sorts liknande grejj. När jag blir nervös, vilket är ofta i och med min sociofobi, får jag ibland inte riktigt fram vad jag vill säga. Jag har meningen klar i huvudet men när orden ska ut kan det låta precis hursomhelst. Då måste jag koncentrera mig som fan på det jag säger och försöka slappna av.

Tex om jag står i makdonadzkön då måste jag ha meningen klar innan jag ska beställa så mumlar jag det för mig själv tills det blir min tur. Fast det kan bli fel ändå. Eller så blir jag så nervös att jag glömmer hela skiten.

Jag brukar skratta när det blir så och säger, "jaha nu blev det sådär igen jag provar en gång till!" Du kan tänka dig det här i en bank eller apotek eller liknande. Fast vi brukar garva rätt bra åt det på jobbet.

Mitt tips till dig är Fuck Alla Idioter som har synpunkter på ditt beteende! Deras åsikt är inte värt ett skit. Dem som spelar roll för dig är dina nära och kära sen vad en random idiot tycker och tänker om dig när du tofflar och mofflar ska du inte bry dig om.

Jag har diagnoserna Tourettes och OCD. Just nu har jag följande tics.

Likt många så är situationer där man ska beställa något eller osv vara problematiskt.
Tex är jag rädd att säga "Hej det är JoshuaM" när jag tex ska gå på bussen och borde säga "En vuxen till..."osv, stammar och pratar ofta för snabbt eller otydligt så jag får anstränga mig när jag ska beställa och så. Upplever ofta att jag får tänka på hur jag pratar och lägga lite extra fokus så att det blir ordentlig. Men jag slöddrar inte som eleverna i klass 9A.

Jag tenderar att "slåss" jag slår inte hårt men ibland kan armen rycka till lite så som man gör när man står jävligt nära en person man ska boxa i magen. Rättare sagt, det ser ut som att jag slåss.

Har ljud för mig, jag säger ofta "Fuck" och ibland när jag ska säga korta saker så kan jag skrika eller höja rösten som om jag vore arg typ "Joshua, ska du ha glass" "JA!!!!". Och så finns det lite andra ljud. Härmar både mig själv och andra.

Rör på huvudet och grimaserar rycker. Kroppen får ingen ro liksom.

För mig går allt i perioder, ibland ticar man lite och ibland mycket. Ibland känns det helt ok att ha TS och ibland inte. Man måste skita i vad andra tycker, lättare sagt än gjort. Det kan vara svårt och kännas askonstigt och pinigt att man beter sig på ett sätt som enligt vissa kan uppfattas som konstigt, stötande, ouppfostrat eller bara helt jävla galet. Men det är fan ta mig deras problem.

Kul läsning.
Jag har tourettes syndrom och ADHD.
Jag har det inte så extremt med just "tics" etc, men det märks att jag har det.
Jag har fått lära mig leva med det.
Fick reda på att jag hade diagnoserna när jag började typ 7an.
Hade symtom som märktes när jag gick i trean, fyran, femman etc.
Jag har haft rent utsagt, ett helvete.
Det är sjukt mycket bättre nu än vad det var förr.

Kunde typ sitta o skrika allt vad jag hade i klasserumet när jag gick i 4 osv. Vi hade ett sånt där öra som mäter ljudnivån i klassen osv, det satt jag o skrek i typ 24/7 som jag inte kunde kontrollera osv.
Kunde ochså inte koncentrera mig eller kontrollera mina impulser för saker som jag inte ville säga eller saker som jag ångrade mig för typ mina vokala tics osv. Hade den tendensen att jag skrek saker som jag tyckte var roliga eller saker som jag snappat upp av andra saker typ filmer etc. Helt enkelt ord som jag tyckte var roliga.

Det har jag än idag, och jag har extremt svårt med mina impulser osv, jag har svårt att se om folk är arga på mig eller sura.
Kort sagt så kan man säga att jag har sjukt svårt med det sociala osv.
kan t.ex. inte se om folk är arga eller sura på mig när jag gör mina tics som jag gör, dvs ord eller meningar som jag har. som jag säger ochså osv.

Jag har ochså en sån fruktansvärd ångest som jag inte kan kontrollera som gör så jag ofta får panik pga att jag inte ser om folk är sura o att jag tjatar på folk som jag inte kan kontrollera.
Det är så sjukt svårt att förklara allt. Varken varför eller hur jag känner när jag får ångest går inte att förklara osv.

Hoppas ni förstår vilket helvete jag har haft i mitt liv.
Dock så har jag medicin, strattera 80mg som hjälper oftast.

Lite stavfel osv får ni leva med.

Hej MadameToblerone. Hör gärna av dig till mig
Jag bor också vid Norrtälje.

Tourettes är väl ungefär som vilken synd som helst som "jagar" en.

Alltså det är som tvångshandlingar. Trots.

Nånting frestar bara för att det är förbjudet/ spännande..

Jag såg ett program om folk med tourettes.

De kunde heila och ropa obsceniteter till invandrare tex.. säga fula ord mitt i allt.



När människor begår vissa brott. Man kan väl säga att det är en form av tourettes. Man gör sånt man inte vill bara för att det är där och det är förbjudet. Typ snatteri och tvångstankar om folk typ.

Om man inte kan sluta.

Det är som demoner som kommer tillbaka.