Citat:
Ursprungligen postat av Vedklyven
https://www.flashback.org/sp31191345
Vem granskar de så kallade granskarna och mediamakthavarna? (förutom Flashback förstås).
Nog undrar man.
Någon som gått i någon skola samtidigt med PW?
Vad har Peter Wolodarski för fritidsintressen månntro? Vilka är hans närmaste vänner? Hur ser hans familjesituation ut? Vilka är hans primära politisk-mediala kontakter i USA, "Israel" och de pro-sionistiska politiskt-mediala skikten i Europa?
Yrkesmässigt är han en judisk-sionistisk aktivist som Bonniersfären uppenbarligen bedömt vara bäst lämpad att i samtiden fungera som "politisk riktningsgivare" på den av alla Bonnierägda blaskor som fortfarande av en status quo-inriktad borgerlighet anses vara "fiiinast". Av det jag läst skriver Wolodarski inte påfallande bra, hans artiklar skiljer sig inte stilistiskt eller vad gäller kunskaps-och beläsenhetsnivå från det vanliga propagandabluddret DN rutinmässigt producerar.
Han var en mycket välkommen gästföreläsare när propagandaorganisationen Svensk-Israelinformation höll sin årskonferens i försomras:
http://www.menorah-sweden.com/artikl...r05nr3s54.html
Citat:
"---Temat var "Demokratins villkor i Mellanöstern - Israel, och hotet från terrorism och kärnvapen." Kristianstads kommunfullmäktigeordförande Bo Christiansson hälsade välkommen vid lördagslunchen, varefter årsmötet avhölls. Vid seminariet talade först Peter Wolodarski, ledarskribent på Dagens Nyheter och berörde Europas brokiga förhållande till Israel. Professor Kristian Gerner uppehöll sig vid antisemitismen och Israel, och riksordförande tillika EU-parlamentariker Gunnar Hökmark drog en linje från Warszawaupproret till den judiska statens betydelse.---"
Han är medlem i redaktionskommittén för Judisk Krönika:
http://www.judiskkronika.se/page35511.php
Citat:
Redaktionskommitté:
Lars Dencik
David Grossman
Peter Luthersson
Margit Silberstein
Nina Solomin
Peter Wolodarski
Han förnekar att det existerar eller någonsin existerat särpräglade europeiska folkslag och kulturer (men förkunnar naturligtvis att "det judiska folket" och "den judiska kulturen" existerar, samt "Israels" rätt att fördriva hundratusentals palestinier och stjäla deras land):
http://obekvamasanningar.wordpress.c...en-sann-hebre/
Citat:
"---Samtidigt skriver juden Peter Wolodarski ännu en ledare i tidningen som hetsar mot europeiska nationalister.
Det som ofta håller samman populister av Sverigedemokraternas snitt är sökandet tillbaka i tiden, motståndet mot det främmande och dimmiga föreställningar om folklig gemenskap.
Jag tror att man ska förstå Sannfinländarnas framgångar i Finland på motsvarande sätt. Även om partiet skiljer sig från SD historiskt och har en mindre uppskruvad invandringskritik, uttrycker man samma nostalgiska strävan efter ett samhälle som inte längre finns och heller aldrig har funnits.
Det paradoxala är att partiledaren Timo Soini vill få oss att tro att han företräder någonting väldigt finländskt när han i själva verket ingår i en välbekant europeisk tradition. Mixen av värdekonservatism, anti-etablissemangsretorik och nationalistisk populism känns igen från många andra länder och valrörelser. [...] Sannfinländarnas framgångar är obehagliga [...]
Vad är ”dimmigt” med föreställningar om folklig gemenskap? Att föredra ett samhälle där inte alla människor har reducerats till atomiserade individer som enas av lägsta gemensamma nämnare, rollerna som konsument och producent – är det dimmigt? Att vilja se att vi svenskar och nordbor bevarar och förädlar vår särart och undviker demografiska hot mot den från massinvandringen, är det förkastligt snarare än helt naturligt och normalt? Låt oss inte glömma att Wolodarskis favoritland Israel är nationalistiskt och har en för icke-judar mycket restriktiv invandring på grund av att man erkänner demografiska problem med växande minoriteter.
När herr Wolodarski talar om en ”nostalgisk strävan efter ett samhälle som … aldrig har funnits” är det helt felaktigt. För bara några decennier sedan, mindre än ett halvt sekel sedan, var vi ett ovanligt etniskt homogent, framgångsrikt land, vi hade ett folkhem som inkluderade alla svenskar, fattiga som rika, vi hade en betydligt lägre kriminalitet än nu för tiden, människor kände en stark men halvt outtalad gemenskap med varandra eftersom de hade gemensamma referensramar och inte splittrades av språkliga, etniska och religiösa skillnader och barriärer i alls samma grad som idag. Tanken som ytterst låg bakom folkhemmet – svensk folkgemenskap – var ett vinnande koncept. Sedan kom aktivister och lobbyister från minoriteter, inte minst den judiska, tillsammans med deras naiva kollaboratörer i riksdagen och ruinerade det på 60- och 70-talen.---"
När Jonas Bonnier 2008 ringde Peter Wolodarski och meddelade att denne var Bonniers förstaval som politisk redaktör på DN befann sig denne på Harvard, som Niemanstipendiat. Wolodarski avbröt sin vistelse där och kom tillbaka till Stockholm.
http://en.wikipedia.org/wiki/Nieman_...for_Journalism
Magnus Berg skrev som man bör skriva till en nyliberal sionistisk predikant med neokonservativa sympatier som Wolodarski, ironiskt nog med hänvisning till en text som fanns att läsa på Niemanstiftelsens hemsida. Den bok av John K. Cooley som rekommenderas är för övrigt alldeles utmärkt:
http://www.magnus.burgsvik.se/politi...e-kan-nagot-om
Citat:
"---Det är du som är historiskt okunnig.--- Därför rekommenderar jag dig att rikta ditt intresse mot böcker och utländsk media – gärna etablerade media i Storbritannien och USA – för att få din historielöshet utraderad till förmån för upplysthet.
Mer om USA:s historia i Afghanistan kan du läsa på Nieman Foundation for Journalism at Harvard University:s hemsida. En artikel med rubriken ‘The real story behind Time’s Afghan woman cover: American complicity’ ger en fin lektion om USA:s aktiviteter i Afghanistan. Läs den här:
http://www.niemanwatchdog.org/index....groundid=00480
Efter denna historielektion hoppas jag slippa läsa massa okunnigt dravel skapat av dig.
---
Tyvärr glömde jag att tipsa Peter Wolodarski om boken ‘Oheliga krig’ med underrubriken ‘Afghanistan, USA och den internationella terrorismen’. Den är skriven av den US-amerikanske mellanösternkorrespondenten John K Cooley och är på 429 sidor fyllda med fakta om USA:s agerande i mellanöstern med tonvikt på Afghanistan.---"
