2011-02-28, 16:17
#1
Jag befinner mig för tillfället på Bali och tänkte berätta om gårdagens äventyr.
Jag är rimligt drogliberal som person men tar inte speciellt mycket hemma. Någon spliff ibland i värsta fall.
Trippen utspelar sig en söndagskväll/natt/morgon runt om i Kuta.
Vi började med att äta ordentligt, något som jag rekommenderar för att inte bli klassiskt illamående. Jag åt ett rejält lass nudlar och sedan gick vi iväg till ett mysigt litet ställe där vi beställde 1 och 1/2 dos var för ungefär 80:-.
Som vanligt när jag äter svamp är jag lite orolig första timmen. Man vet inte hur det kommer slå, hur mycket eller om man kommer må illa. Det är alltid samma sak och det är egentligen en ganska dålig början. Första tecknet på att något började hända var att musiken blev fantastisk. Jag satt och njöt av Beyonce mer än vad jag tycker borde vara rimligt.
Vi var med ett gäng som inte ätit svamp och dom, samt personalen frågade flera gånger om vi kände något. Givetvis i all välmening men det är ändå lite jobbigt eftersom man för det första inte vet själv och för det andra känner man sig uttittad. Men vi satt där och saker började kännas lite underligt. Jag gick på toa och såg att mina pupiller hade växt en hel del och förstod då att svampen hade tagit rejält. Jag tog faktiskt ett par sekunder och "bad" till svampen medans jag var ganska normal. Jag sa ungefär att nu får svampen ta över mig en stund. Visa mig något. Gör vad du vill.
Jag fastnade på toa ganska länge eftersom jag hade svårt att avgöra om jag behövde skita eller inte. När jag suttit där en ganska lång tidsrymd (15 min) kände jag att jag inte kunde med att sitta längre.
Jag gick ut och frågade om vi kunde gå eftersom hög musik och mycket människor inte kändes helt rätt. Gruppen delades upp och jag samt två till gick ner till stranden.
Där var det jättefint. Jag stod på händer och ritade saker i sanden. Allt kändes "rätt". Att gå kändes rätt. Att stå still kändes rätt. Att titta på stjärnorna kändes rätt. Allt var så fint. Vinden blåste svalt från havet och svalkade mig. Att pissa var helt underbart. Det var så skönt att jag blev stående med ballen ute säkert tio minuter extra bara för att det kändes så rätt.
Min kompanjon tyckte att vi skulle käka mer och vi gick till ett ganska jobbigt ställe där det var varmt och högljutt och köpte. Bartendern försökte som vanligt sälja på oss gräs, och när vi sa nej började han fråga om vi hade rökt när vi var på Bali.
Jag förstod att han försökte sätta dit oss (köp aldrig, ALDRIG gräs på Bali. Langarna samarbetar med polisen och om du inte kan hosta upp 100.000SEK så åker du in) så vi gick givetvis därifrån och ner på stranden igen.
Där drog svampen igång som fan. Mina armar var länge och kortare än jag trodde hela tiden. Molnen var jättevackra och jag och min kompis skrattade åt allt möjligt. Dock inte idiotskratt utan vi var väldigt roliga båda två på "riktigt".
Resten av kvällen utspelade sig ganska likadant. Vi åt mer svamp och träffade lite olika människor, blandannat en svensk. Först tyckte jag det var lite lurigt att prata med honom eftersom han hade horn i pannan, men så började han berätta om grävmaskiner och det gillade jag konstigt nog så då fick han ett jättefint leopardmönster i håret. Jag ville att han skulle fortsätta prata mer eftersom det kändes så fint.
Min vän däremot såg förjävlig ut. Svettig och rödbränd och med hemska ögon. Men jag frågade hur han mådde och han mådde bra.
På stället där vi träffade svensken gick jag in på toa och det var den största jävla toa jag sett. Det kändes som det var 30 meter upp till tak. Jättefint.
Jag önskade att jag hann berätta om resten av kvällen mer detaljerat men jag är påväg ut.
Vi gjorde hur som helst några dumma missar. När vi skulle köpa vår sista svamp hade nästan allt stängt så vi gav oss in till dom "dåliga" kvarteren full med horor och langare och tiggarbarn. Det kändes skitdåligt och när en skummis tillslut ville att vi skulle följa med honom till "a small shop" för att köpa svamp drog vi öronen åt oss. Trots att vi var jävligt svampade var det inget svårt att tänka logiskt. Vi bad honom åka och hämta svampen istället. "Okei, fave minute!" sa han. Vi fick säkert vänta tjugo. Undertiden vi väntade började massor med småbögar sätta sig runt oss. Inget ont om bögar på något sätt men jag kände verkligen inte för att bli stött på.
När svampen kom var det lite tjafs om betalningen men vid detta laget var jag så sur så jag bara gick.
Givetvis kom det fram massor med folk och skulle sälja gräs till oss på vägen hem. Jag började tjura mer och mer och tappade hela kärlekskänslan. Som grädde på moset gick vi vilse och fick gå skitlångt i mörka gränder. Det kändes inte bra. Sämst var när vi såg en polisbil. Jag trodde dom började köra efter oss och började bli riktigt jävla trött på allt strul sista timmarna.
Så när vi väl kom ner till stranden kändes allt mycket bättre, men vid detta laget var nog klockan 4-5 på morgonen och trots att jag inte kände mig trött å märkte jag att min kropp var det.
Vi svepte sista svampen som var svinäcklig och antagligen ganska svag och drog oss hem.
Låg vaken lite halvsvampad och lyssnade på ljudbok. Somnade en bit efter 06 och vaknade runt 12 dagen efter och mådde hur bra som helst.
Mina tips angående svamp?
Drick ingen eller väldigt lite alkohol. Svampen är snäll, alkoholen är ond.
Var bara med folk du litar på, jobbiga människor kan förstöra allt.
Var nära elementen. Vatten, sand och himmel är perfekt.
Håll dig rimligt nära "hemma", så du kan gå och lägga dig när du vill om det skulle bli jobbigt.
Och, igen, köp aldrig gräs på Bali, om du inte är på Giliöarna. Aldrig. Jag menar det.
Fred!
Jag är rimligt drogliberal som person men tar inte speciellt mycket hemma. Någon spliff ibland i värsta fall.
Trippen utspelar sig en söndagskväll/natt/morgon runt om i Kuta.
Vi började med att äta ordentligt, något som jag rekommenderar för att inte bli klassiskt illamående. Jag åt ett rejält lass nudlar och sedan gick vi iväg till ett mysigt litet ställe där vi beställde 1 och 1/2 dos var för ungefär 80:-.
Som vanligt när jag äter svamp är jag lite orolig första timmen. Man vet inte hur det kommer slå, hur mycket eller om man kommer må illa. Det är alltid samma sak och det är egentligen en ganska dålig början. Första tecknet på att något började hända var att musiken blev fantastisk. Jag satt och njöt av Beyonce mer än vad jag tycker borde vara rimligt.
Vi var med ett gäng som inte ätit svamp och dom, samt personalen frågade flera gånger om vi kände något. Givetvis i all välmening men det är ändå lite jobbigt eftersom man för det första inte vet själv och för det andra känner man sig uttittad. Men vi satt där och saker började kännas lite underligt. Jag gick på toa och såg att mina pupiller hade växt en hel del och förstod då att svampen hade tagit rejält. Jag tog faktiskt ett par sekunder och "bad" till svampen medans jag var ganska normal. Jag sa ungefär att nu får svampen ta över mig en stund. Visa mig något. Gör vad du vill.
Jag fastnade på toa ganska länge eftersom jag hade svårt att avgöra om jag behövde skita eller inte. När jag suttit där en ganska lång tidsrymd (15 min) kände jag att jag inte kunde med att sitta längre.
Jag gick ut och frågade om vi kunde gå eftersom hög musik och mycket människor inte kändes helt rätt. Gruppen delades upp och jag samt två till gick ner till stranden.
Där var det jättefint. Jag stod på händer och ritade saker i sanden. Allt kändes "rätt". Att gå kändes rätt. Att stå still kändes rätt. Att titta på stjärnorna kändes rätt. Allt var så fint. Vinden blåste svalt från havet och svalkade mig. Att pissa var helt underbart. Det var så skönt att jag blev stående med ballen ute säkert tio minuter extra bara för att det kändes så rätt.
Min kompanjon tyckte att vi skulle käka mer och vi gick till ett ganska jobbigt ställe där det var varmt och högljutt och köpte. Bartendern försökte som vanligt sälja på oss gräs, och när vi sa nej började han fråga om vi hade rökt när vi var på Bali.
Jag förstod att han försökte sätta dit oss (köp aldrig, ALDRIG gräs på Bali. Langarna samarbetar med polisen och om du inte kan hosta upp 100.000SEK så åker du in) så vi gick givetvis därifrån och ner på stranden igen.
Där drog svampen igång som fan. Mina armar var länge och kortare än jag trodde hela tiden. Molnen var jättevackra och jag och min kompis skrattade åt allt möjligt. Dock inte idiotskratt utan vi var väldigt roliga båda två på "riktigt".
Resten av kvällen utspelade sig ganska likadant. Vi åt mer svamp och träffade lite olika människor, blandannat en svensk. Först tyckte jag det var lite lurigt att prata med honom eftersom han hade horn i pannan, men så började han berätta om grävmaskiner och det gillade jag konstigt nog så då fick han ett jättefint leopardmönster i håret. Jag ville att han skulle fortsätta prata mer eftersom det kändes så fint.
Min vän däremot såg förjävlig ut. Svettig och rödbränd och med hemska ögon. Men jag frågade hur han mådde och han mådde bra.
På stället där vi träffade svensken gick jag in på toa och det var den största jävla toa jag sett. Det kändes som det var 30 meter upp till tak. Jättefint.
Jag önskade att jag hann berätta om resten av kvällen mer detaljerat men jag är påväg ut.
Vi gjorde hur som helst några dumma missar. När vi skulle köpa vår sista svamp hade nästan allt stängt så vi gav oss in till dom "dåliga" kvarteren full med horor och langare och tiggarbarn. Det kändes skitdåligt och när en skummis tillslut ville att vi skulle följa med honom till "a small shop" för att köpa svamp drog vi öronen åt oss. Trots att vi var jävligt svampade var det inget svårt att tänka logiskt. Vi bad honom åka och hämta svampen istället. "Okei, fave minute!" sa han. Vi fick säkert vänta tjugo. Undertiden vi väntade började massor med småbögar sätta sig runt oss. Inget ont om bögar på något sätt men jag kände verkligen inte för att bli stött på.
När svampen kom var det lite tjafs om betalningen men vid detta laget var jag så sur så jag bara gick.
Givetvis kom det fram massor med folk och skulle sälja gräs till oss på vägen hem. Jag började tjura mer och mer och tappade hela kärlekskänslan. Som grädde på moset gick vi vilse och fick gå skitlångt i mörka gränder. Det kändes inte bra. Sämst var när vi såg en polisbil. Jag trodde dom började köra efter oss och började bli riktigt jävla trött på allt strul sista timmarna.
Så när vi väl kom ner till stranden kändes allt mycket bättre, men vid detta laget var nog klockan 4-5 på morgonen och trots att jag inte kände mig trött å märkte jag att min kropp var det.
Vi svepte sista svampen som var svinäcklig och antagligen ganska svag och drog oss hem.
Låg vaken lite halvsvampad och lyssnade på ljudbok. Somnade en bit efter 06 och vaknade runt 12 dagen efter och mådde hur bra som helst.
Mina tips angående svamp?
Drick ingen eller väldigt lite alkohol. Svampen är snäll, alkoholen är ond.
Var bara med folk du litar på, jobbiga människor kan förstöra allt.
Var nära elementen. Vatten, sand och himmel är perfekt.
Håll dig rimligt nära "hemma", så du kan gå och lägga dig när du vill om det skulle bli jobbigt.
Och, igen, köp aldrig gräs på Bali, om du inte är på Giliöarna. Aldrig. Jag menar det.
Fred!
