Pågående handling i svenskan

Som redan antytts i #29 så kan man för en del verb upprepa ett och samma verb i »slät presens« för att betona att handlingen pågår under lång tid.

– Jag gick och gick, men 12 kilometer känns drygt första gången man går en okänd vägsträcka.

– Jag väntade och väntade, men ingen buss visade sig.

Voilà, för att minska intrycket av tautologi kan ett hållningsverb fungera ställföreträdande, men det får något svagare effekt. Så då kan man få ta till ett explicit »länge«.

– Jag stod och väntade länge, men ingen buss visade sig.
– Jag satt och väntade länge, men ingen buss visade sig.
– Jag stod och jag satt och väntade, jag tittade och undrade, men ingen buss visade sig.

Ett till synes onödigt står/sitter/ligger är första steget på väggen mot betonad fortfarighet. Paradoxen är att en promenad på 12 km är mera fortfarig än samma förflyttning med en fortfarande bil.

På väggen gäller kanske "vad är det som hänger och går ..."