Pågående handling i svenskan

Pågående handling, eller progressiv form, i svenskan är vanligtvis med positionsverben "sitter/ står/ ligger" eller "håller på": sitter/ står/ ligger och läser, håller på och byter däck.

Andra former för att uttrycka progressiv form som jag kan komma på är: "De är ute och spelar fotboll/ promenerar. Barnen är inne och leker/ byter om. Farmor var uppe och kokade kaffe (vaken eller uppe i huset)".

Finns det fler möjligheter att uttrycka progressiv form i svenskan? Har ni tips var man kan läsa mer om detta? Har sökt lite i Svenska akademiens grammatik men i den hittar jag sällan vad jag söker.

Vad sägs om vanlig slät presens.

Vi som har lärt oss engelska i tvåsiffrig ålder, vi försöker skära ett snitt igenom svenska presens·konstruktioner och översätta sådär 60 procent till »is ...ing« / »is not ...ing«. I praktiken sker detta hos mig lite på känn.

– Han väntar sig ingen belöning.

– He isn’t expecting a reward.

Det är kanske anledningen till att progressiv form i svenskan inte diskuteras i svensk grammatik, nämligen att pågående handling är grundtips för svensk presens. Ordet »progressiv« förekommer inte i indexet till SAS (Svenska Akademiens språklära, 2003).

Här aktualiseras frågan i vilken grad modersmålets tempusbehandling och idiom påverkar vår inre modell av hur världen och tiden fungerar, rentav hur det egna livet förlöper i tiden. Svenskan svarar mot »jag cyklar« vilket implicerar ett pågående av mekanistiska skäl. Någon annan kultur har roddaren i ekan som modell för ett pågående förlopp, roddaren med det förflutna i synfältet. Språket är kultur- och filosofibärare på ett grundläggande plan.

Jämför referat från Scientific American "How Language Shapes Thought"

Man kan ju använda partikelverb/prepositioner för att markera att handlingen ännu inte färdigställts.

- Han drack ur flaskan.
- Han åt från korven.
- Han läste i boken.

Tar man bort ur/från/i så får ju meningarna mer karaktären av avslutade punkthändelser. Dock är ju detta kanske snarare jämförbart med slaviska aspektsystem än progressiv form i engelska?

Notera att även betoningen kan spela roll ibland:

Han drack ur flaskan. - Pågående.
Han drack ur flaskan. - Avslutat.

Har du kolla de fyra ställen som hänvisas till under progressiv i sakregistret i SAG? De säger kanske inte så jättemycket mer än det du redan fått fram, men det kan kanske ändå vara intressant att se.

Kom på lite fler exempel:

Han skrev sin uppsats. vs Han skrev på sin uppsats.
Han räknade ut slutsumman. vs. Han räknade på slutsumman.
Han åt gröten. vs. Han åt av gröten.
Han öste ur ekan. vs. Han öste ur ekan.

1. Med förlov sagt, dina exempel blir mera "on topic" om de skrivs i presens. De använda preteritum-formerna är inte typiska för pågående handling. Kolla följande varianter:

- Han dricker [direkt ur] ur flaskan.
- Han äter korven utan senap.
- Han byter hjul på bilen.

Dessa »släta presens« är pågående med så stor sannolikhet att de skulle översättas till engelska "is -ing".

2. Sidotecknad har här bland kunniga kolleger framfört att betonade partiklar och räkneord måtte förses med accentmarkering till fromma för till exempel mandelögda nyhetsankare på TV.

– Han drícker ur flaskan. - Pågående, det kan vara 1400 ml kvar.
– Han dricker úr flaskan. - Pågående, med angiven prognos, troligen < 200 ml kvar.

Som svar har jag fått att då skulle vi se lika många hyperkorrektioner som valida anvisningar. Må så vara.

3. Frågan är hur man i latinet markerade pågående handling, om inte med slät presens. Cartesius myntade så påpassligt uttrycket

Cogito, ergo sum
I think, therefore I am
Je pense donc je suis
Jag tänker, alltså finns jag

Det är en svag för att inte säga obefintlig markering av ett med nödvändighet pågående förlopp. I senare romanska språk han man konstruktioner som "pensando".

I exemplet med pågående cykling är, av nämnda mekanistiska skäl, progressiv form påkallad. Det förstod landsmannan Gaspard Gustave de Coriolis (1792–1843) som införde just corioliskraften, vilken håller cyklisten på hjulen. Aktivt cyklande kan ge upphov till åtminstone två aforismer, pågående parafraser av Cartesius:

– Jag cyklar, alltså är jag progressiv.

– Mina hjul rullar, alltså är jag en volvo.

Det vet jag inte riktigt? TS frågar om möjligheter att utrycka progressiv form i svenskan men inget nämns om att det specifikt skulle handla om presens? Nöjer man sig med preteritum så funkar väl mina exempel någorlunda?

He wrote his book. ~ Han skrev sin bok.
He was writing his book. ~ Han skrev på sin bok.

Inga invändningar utöver att jag skulle kalla det »krydda frågan ytterligare lite med preteritum«.

Jag kan inte backa från att jag tycker presens är utgångsläget för pågående handling, medan preteritum är ramen för pågickande handling.

Visst fungerar vanligt presens men frågan är hur ofta vi använder det i sammanhanget. Nu tänker jag inte på översättning från engelskans pågående form i första hand utan hur vi spontant uttrycker oss på svenska. Om mormor ringer och frågar vad vi har för oss kan jag förstås svara att Lisa läser och Emma sover men troligtvis säger de flesta att Lisa sitter (här) och läser och Emma ligger och sover, Johan är ute och joggar en sväng, Karin och Johanna är ute och övningskör osv. Eller är jag ute och cyklar?

Men en ofullbordad handling är väl inte exakt samma sak som en pågående? En handling kan ju vara avslutad också som ofullbordad. Schuberts ofullbordade kommer att förbli ofullbordad i evig tid, eftersom Schuberts arbete på den avslutades i och med att han dog.

Eller, för att ta ett av dina exempel - drack ur flaskan:

I Han dráck ur flaskan, och gav den därefter tillbaka till Kuno, är ju dráck ur ett exempel på en ofullbordad, men lika fullt avslutad - eller ska vi då säga avbruten - handling.

Visst, jag skrev ju också att det mer liknade ett aspektsystem. Men samtidigt finns det ju någon form av oundvikligt samband mellan ofullbordade och pågående handlingar?

Jämför:

1. Jag satt och skrev mina memoarer då blixten slog ned.
2. Jag skrev på mina memoarer då blixten slog ned.
3. Jag skrev mina memoarer då blixten slog ned.

Den sista sista varianten låter ju onekligen lite komisk på svenska och funkar knappast om man inte anser att man är historiens snabbaste författare.

Nej, du har ju en intressant poäng i att behovet av en progressiv form ökar vid telefonsamtal (eller allmänt samtal där man inte ser den man talar med). Då man ser den man talar med avgör ju situationen om frågor av typen "Röker du?" eller "Pluggar du?" ska tolkas som "just nu"-frågor eller mera allmänt som "Är du rökare?" eller "Är du student?" och man kan lättare hoppa över "Står du och ...?" alt. "Sitter du och ...?".