Dialektala pronomen.

personliga pronomen i jämtska

1:a person singular je jag meg mig
2:a person singular du du deg dig
3:e person singular hu hon
han han


1:a person pluralis mæ vi oss oss
2:a person pluralis dæ ni deck er
3:e person pluralis dom de dom dem

jag är inget proffs på gramatik så det kan ha blivit lite fel. Men dessa personliga pronomen är mest besläktade med de som finns i nynorsk vad jag kan förstå

Ser ju onekligen västnordiskt ut. Men så är väl jamska närmast släkt med tröndskan också?
Stämmer för övrigt om vad jag skrev om 1a och 2a pers plural, i synnerhet 2a. Där väst har ett inskott av þ eller i detta fall, d. Medan i öst har vi n.

Bra komplettering. Själv har jag IRL hört följande (fritt transkriberat):

– Skom ve auka nu? (Halland)

Skall/skolom vi åka nu? Kanske var det när plural -om skulle avvecklas som allmogen valde att flytta m till »mve« som kan mjukas upp ytterligare mot »mæ«. De vanligaste orden slipas av och modifieras, till och med i 1:a pers plural då.

Det är väl ganska sannolikt att det är så det uppstått.

Jag tror att en förklaring till att detta inte skett i alla dialekter kan vara att det inte är lika lätt att lägga till detta då pronominat börjar på konsonant.
I 2a pers plural som börjar på vokal har det uppenbarligen varit lättare att föra över verbets slutkonsonant till pronominat.
Ären I från vettet? > Är(e) ni från vettet?

Isländska eruþ ér > eruð þér (nuvarande þið bör komma från dualispronominat 'vi två')

Tycker jag har fått bra svar på min fråga här. Hur det uppkommit och det verkar vara en form som används i Norge, Jämtland och Härjedalen. Det påvisar bara det nära släktbanden mellan norska och de jamtska dialekterna.