ett universum utan materia

Tillåt mig att förklara lite kringa mina påståenden.

Observationen av partiklar påverkar partiklarnas beteende, kanske är det partiklarna som är medvetna och du är en manifestation av deras fantasi? Håhå. (Det här tänker jag inte ens spekulera om.)

Det finns många obesvarade frågor om just ljus som man har försökt att besvara men som inte kan besvaras på ett vetenskapligt sunt sätt nog för att det ska anses vara vedertaget. Wave-Particle Duality är ett stort krux inom kvantmekanik som många är oense om, det finns flertalet lösningar men ingen som är absolut. Wave-Particle Duality är i sig ett paradox, men teorier finns som förklarar detta och en av förklaringarna (som man kom på när man observerade ljus och upptäckte hur ljuset påverkades av observerandet i sig) är att medveten observation av ljus och fotoner ändrar på de fysiska attributen hos ljuset, ljuset kan bara uppfattas som antingen en våg eller en partikel men kan existera som båda två samtidigt (eller var det att de bara kan existera som båda två samtidigt? minns inte riktigt).

Du som verkar så insatt i quantum mechanics att du blir upprörd av det jag skriver borde väl känna till någonting så basic (basic kanske är fel term?) som quantum superposition?
Man har manipulerat hela atomer och inte subatomära partiklar, att existera på två ställen samtidigt vilket i sin tur menar på att materia i sig kan finnas på två ställen samtidigt. Detta kan dock ha att göra med förbindelser som vi inte kan uppfatta, observera eller vara medvetna om. Det kan t.o.m. ha att göra med att en yttre fyrdimensionell kraft påverkar oss indirekt genom en fysisk påverkan av t.ex. en tredimensionell representation av en skugga av ett fyrdimensionellt objekt osv osv, teorier up in this mother.

Det som bland annat menas med påvisad non-locality är att på den kvantmekaniska nivån så påverkas partiklar och dylikt av någonting som inte existerar fysiskt i det här tredimensionella universumet (i alla fall inte som vi kan se eller förstå alls), det på något sätt ligger gömda variabler och attributer på ett ställe som vi inte kan komma åt men som ändå påverkar oss och vårt universum. Partiklar påverkas mer av det här "dead space" eller gömda universumet än vad det gör av den fysiska omgivningen. Koncept som determinism baserat på variabler och omständigheter i vårt fysiska unviersum fallerar om detta stämmer, men determinism som tar stöd av ett "transcendentalt" plan fungerar och likaså andra teorier om medvetande som ett icke-lokalt fenomen, gud och andra tokigheter.

En vanlig definition på att någonting existerar är att det består av materia och/eller att det går att observera, då oftast just massa och energi. Men i.o.m. påvisad non-locality så menar man på att materia inte kan existera (men ordet "existera" kan i sig vara helt fel ord, eller helt rätt) eftersom materian i sig finns först när vi medvetet observerar den. Innan dess att den observeras verkar det bara vara ett område fyllt med "placeholder" flux.
En del teorier menar på att "massa" endast är ramar av energi som agerar som en sorts "placeholder" och att när man observerar denna energi/massa/materia så förändras den och ter sig annorlunda än innan man observerade den mer noggrant, som att om placeholdern ersätts av större/andra energisamlingar när den inspekterades.
Det finns många teorier om varför energin beter sig så här, vissa tror på att "universum genereras när man medvetet observerar det" medan andra tror på att det helt enkelt bara är så och att universum ter sig på ett sådant sätt and there's nothing more to it.

Det är då alltså en fråga om definition, t.ex. så kan vi med all säkerhet säga att materia är verkligt och samtidigt säga att det inte existerar. Det som är verkligt är det som du medvetet eller undermedvetet upplever, d.v.s. det du ser, hör och känner och samtidigt det som du tänker och drömmer, eftersom allt detta existerar i din hjärna. Vad som existerar rent fysiskt är en helt annan sak.


Som jag sa innan, det här kanske motbevisas, eller inte motbevisas. Precis som den drivande kraften bakom gravitation inte kan hittas så kanske många andra saker kommer att ändra på sig. Eller föbli precis likadant, men då är världen död.


Det kan vara så att jag är fel ute i vissa fall, men ta och läs det som jag skriver ovan när jag citerade Entr0pi.
En del av det jag säger kan vara fel ute, men det är 'teorier' och ingenting annat. Precis som gravitation bara är en teori, även om effekten av den påstådda gravitationen kan observeras, mätas och empiriskt bevisas.

Sen måste jag ju påpeka något jag även påpekat i andra trådar att jag är smått kunnig inom quantum mechanics och fysik men att jag inte själv nödvändigtvis kan räkna på principerna och förklara dem mer utförligt för andra. Säger jag att "materia existerar inte enligt flertalet fysiker och forskare idag, men jag kan inte länka källor" så får folk helt enkelt ignorera inlägget helt eller ta och motbevisa mig istället för att klanka ner på mig, vilket du inte gjorde dock men som en viss desperat Entr0pi kände sig tvungen att göra.

Ett och annat kan jag ha fått om bakfoten, men jag är själv säker på det jag säger och att jag 'vet' att det är vetenskapliga teorier. Huruvida de är sanna eller inte vet jag inte.

Precis som du säger så använder jag referensramar från det "gamla" sättet att tolka universum för att beskriva och tolka de nya uttrycken, det kan bli oerhört fel, det ser jag också. Men jag är inte hon eller han som kommer att definiera de nya sätten att definiera saker på. Jag kunde kanske dessutom ha förklarat mina påståenden lite mer utförligt innan, men jag förklarade en del av dem lite bättre i mitt svar till Entr0pi.


Har jag fel så snälla upplys mig.
Universum bryr sig inte om vad jag tycker eller vill, universum är som det är ändå. Jag vill förstå vad som är, inte vad jag vill ska vara.

Jag tror att alkoholen igår gjorde så att jag blev besatt av Nietzsches osunda själ ett tag =P. Vet inte om jag ska skratta eller skämmas nu. Nä, men metafysisk naturalism har inget med saken att göra. Kan stryka det.

Om jag ska rädda något av det jag skrev igår så är det just att epistemologisk säkerhet är omöjlig eller enbart kontextuell.

Vetenskapliga teorier säger nog mycket om hur verkligheten fungerar. Jag opponerar mig egentligen inte till det. Jag säger bara att ordet "fungera" implicerar någon sort av instrumentalism. Men kan vi verkligen vara säkra på att verkligheten så som den är oberoende av oss som tolkar den (Das Ding an sich) "fungerar" på något sätt ö.h.t.?

Det är uppenbart att vår evolutionära ärftlighet, de fysiska lagarna som styr vår perception, osv. spelar en roll i hur vi interagerar och sedan tolkar verkligheten. Hade vi stått utanför dessa krafter (som Gudar) då hade vi utan problem kunnat luta oss på en fundamentalistisk epistemologisk grund varifrån allt annat byggs upp. Men vi är nedsänkta i samma natur som vi objektivt försöker beskriva. Att vetenskapsmän ofta ignorerar detta beror starkt på den Kartesiska traditionen skulle jag vilja påstå.

Du missförstår mig fortfarande. Jag har inte, hur många ord du än använder, gjort anspråk på att vara säker på vad något är, i det här fallet materia, bara att något är. Fan vad du går hårt fram =)

Vi tar ett exempel. Jag ser en stjärna på himlen. Ett ljus med andra ord. Jag är helt överdrivet övertygad om att ljuset som når mitt öga finns, sen vad det här ljuset egentligen är finns det teorier om, en mer vedertagen än många andra, men jag är inte säker. Samma sak med ljuset källa, jag tror ju förvisso att en stjärna är ungefär det vi definierar den som, men jag kan ju inte vara säker. Dåliga exempel förvisso då vi är bättre insatta i ljusets och stjärnornas beskaffenhet än materiens grunddelar, men poängen är att jag vet att ljuest, fenomenet som påverkar min receptorer i ögonen, finns. Jag vet också att källan måste finnas. Men jag vet inte nödvändigtvis vad det är. Kanske något så radikalt annorlunda från våra definitioner av ljus och stjärnor att vi helt enkelt bör döpa om dem till något annat, men oavsett vilket så finns både det fenomen vi kallar ljus och det fenomen vi kallar stjärnor. Samma sak med materia. Det finns, jag är säker, och jag kan faktiskt vara det oavsett hur osäker jag än är på vad materia egentligen består av, hur otroligt det än låter.

Upplysa och upplysa.. Ska jag återge min "stora teori om allting" som den är just nu, så skulle jag behöva skriva en bok. Dessutom kommer jag lära mig nya saker under tiden jag skriver, och kommer därför sannolikt få gå tillbaka och revidera, vilket skulle ta ännu längre tid. Framförallt är jag alldeles för osäker på alldeles för mycket för att kunna motivera att mina tankar ska tryckas ned till ord på papper. Så jag skriver här. Dessutom är detta just filosofi, det är väldigt svårt att prata om rätt och fel, även om vi ändå måste använda oss av dessa begrepp för att komma någonstans, exempelvis när vi diskuterar teorier om gravitationen. Filosofi är ett diskussionsämne i allra högsta grad, det bygger på att ifrågasätta varandras resonemang, och sällan att presentera fasta och oföränderliga fakta. Tycker jag i alla fall. Så när du kommer med något egentolkat från olika källor som du inte anger, och där en del av dina tolkningar är ganska "fel" i förhållande till den vedertagna tolkningen, så kommer du ju ifrågasättas.

Jo du har rätt, jag var lite berusad igår. Sorry =P
Till ämnet: Att någonting existerar är vi alla överens om. Men nu sägs det inte bara att någonting finns. Utom att materia finns. Och materia har en definition.
Matter från wikipedia: Matter is a general term for the substance of which all physical objects consist.[1][2] Typically, matter includes atoms and other particles which have mass. A common way of defining matter is as anything that has mass and occupies volume.[3] In practice however there is no single correct scientific meaning of "matter," as different fields use the term in different and sometimes incompatible ways.

Så nu har vi redan antagit lite mer än bara "någonting", kort och gott så har vi antagit partiklar så som de illustreras i vår kurslitteratur. Och det är ett ontologisk antagande som jag inte nödvändigtvis håller med om.

Att säga att verkligheten består av partiklar enligt modellen i kurslitteratur är inget mer än en att använda sig av en modell. En konstruktion. Det finns ingen nödvändig korrespondens med verkligheten. Matematiken som används i de fysiska teorierna ligger mycket närmare när det kommer till korrespondens. Men matematiken antar inga ting utan förhållandena mellan tingen. Strukturalism alltså.
Sen att man kan observera elektroner nuför tiden är intressant. De ser knappast ut som de i böckerna som vi alla tror på. Men även där används instrument som har sina kriterier så att säga, för att observera en elektron. No reality without interface!

Men visst, på en makroskopisk skala är det mer hållbart att hävda något materiellt tycker jag. Vi kan hålla saker och ting i våra händer som har någon sorts konsistens och vi kan kalla det för materia. Kanske definitionen av materia borde bara gälla makronivån?
Men även det har sina gränser för vi kan inte uppfatta någonting utan våra kroppsliga "interfaces". Våra sinnen.

Kan avsluta med ett fint citat från Schopenhauer: "The world as phenomenon, the world of experience, is to a large extent a world of illusion. On the other hand the world that we experience inside, the world of the will, that's the real world."

Filosofi --> Fysik

/MOD

vilket är något som ni kunde ha vetat redan för 3000 år sedan om ni bara hade öppnat en bibel..

tiden är bara en abstraktion som vi människor har skapat, så det existerar inte utan materia. rummet skulle dock existera utan materia, men problemet är att materia skapas från rummet, så det skulle inte kunna existera så lång tid utan materia, om all materia magiskt skulle försvinna. enligt bibeln är rummet inte bara ett tomrum, utan det finns andliga sfärer av existens som är osynliga för våra ögon på grund av att vi kan observera väldigt begränsade våglängder, även om vi använder teknologiska hjälpmedel. därför är det möjligt att materia skapas från något som tycks vara ett 'tomrum'.

Kan man frysa ihjäl av den där siffran?

Siffran kommer inte skada dig nej

hahaha, men temperaturen definitivt.

Det är skillnad på världen och de teorier vi använder för att göra beräkningar på den. Det hela framgår väldigt tydligt om man ser det på ett simuleringsplan. Räcker de teorier vi har för att skapa en simulering av dem? Simuleringen ska ge resultat som våra teorier ger; men hur själva simuleringen fungerar är väldigt svagt kopplat till teorin i fråga.

Vad i verkligheten är det som leder till resultaten? Våra teorier beskriver samma resultat som sagt, men vi vet inte vad som ger upphov till dem. Det finns alltså endast ett kausalt samband mellan verkligheten vi upplever och det som leder till denna verklighet. Det är mest troligt detta Einstein menade när han talade om att världen är en klocka där vi kan se visarna röra sig men aldrig maskineriet som ger upphov till rörelsen.


Det är inte relevant att använda begreppet observation (eller mer korrekt; mätning) ännu då det inte är strikt definierat inom kvantmekaniken. En mätning kan anses göras så fort två system interagerar på något sätt (som ännu inte definierats). Det finns ingenting som pekar på att medvetandet kommer finnas med i definitionen men det är inte heller uteslutet för den delen.

Vad menar du här? Hur simuleringen funkar är väl oftast väldigt starkt kopplad till hur teorin ser ut. Visst, man använder sig av en massa numeriska metoder (som, om man räknar med matematiken i sin teori, kan bevisas sanna inom teorin), men dynamiken man löser är fortfarande starkt kopplat till teorin. T.ex. om jag vill simulera hur en boll faller får jag ju mina diffekvationer direkt från min modell av acceleration och luftmotstånd. Eller om jag vill simulera partikelkollisioner så utgår jag ju i högsta grad från resultat i kvantfältteori.


Jag håller med om att det är skillnad på verkligheten och våra teorier. "Den sanna verkligheten" kommer alltid vara en svart låda, vars innehåll alltid kommer förbli okänt. Min inställningen är då mera att ifrågasätta hur relevant denna ultimata verklighet då är som begrepp i sig. Eftersom vi aldrig kan nå kunskap om den, behöver vi alls bry oss? Om en teori överensstämmer med alla mätningar inom sitt giltighetsområde, kan vi inte då säga att den här delen av verkligheten fungerar så här?