Är djur egendom?

Jag sökte lite lätt och hittade inget om det här, enbart några trådar om köttätande och djurens rättigheter per se, men inte ur ett egendomsperspektiv.

Personligen anser jag att djur omöjligen kan betraktas som egendom då de är individer och därav åtminstone borde ha en negativ frihet. Husdjursägande kan ibland gränsa på volontarism (specifikt katter som inte är vidare lojala men söker sig till stabila matkällor och uppskattning. paradoxalt då de är karnevorer och därav kräver animalisk föda, vilket inte lär produceras om djur erkänns ha negativ frihet. Men det är enbart ett exempel) men är en form av kidnappning så fort djuret tvingas att erkänna ett hem under mutor, hot och utegångsförbud eller begränsad frihet.

Jag håller inte heller med om att de bör förnekas frihet och rättigheter enbart för att de inte har möjlighet att förstå dem. Så länge de är kapabla att känna smärta och lidande så har de en negativ rättighet att inte skadas emot deras vilja.

Jag hör ofta argument så som att om vi erkänner att djur ska ha negativa rättigheter så måste vi tillskriva dem fler än vad som behövs eller applicera dem på objekt som inte har några behov av sina negativa rättigheter. Dessa argument verkar ganska tankelösa och absurda överlag. Ett djur kan ha all rättighet till skolgång men båda pga. linguistiska problem samt biologisk hårdkodning så skulle ett djur inte söka sig till en skola. Dessutom är skolgången en positiv rättighet så argumentet i fråga är inte ens giltigt. I övrigt så är det absurt att applicera negativa rättigheter på objekt som inte har någon nytta av dem. Du kan säga att en sten har rätt till liv, men om värdet liv avsaknas så är det en meningslös rättighet. Likaså så har växter inget behov av rättigheter som skyddar dem från lidande och smärta då de inte besitter egenskaperna som krävs för att uppfatta dessa.
Om ni bara använder argumenten för att förlöjliga och inte som seriösa argument så är det bara ad absurdum och kan därför ignoreras då argumentationsfel sällan tillför något mer än komik och frustration i diskussioner.

De problem som verkar komma upp ser mest ut att vara de pragmatiska problemen som uppstår. (Måste jag väja för varje jävla myra när jag går? Ska vi skydda älgfan från vargen med konsekvensen att vargen och alla dess söta ungar svälter? Vad ska vi äta, frukt är äckligt kött är det enda goda och man dör som vegan =PPP ?)

Det enklaste svaret är att om vi erkänner deras negativa frihet så har vi inga konflikter utan naturen får gå sin egen väg. Vi har inga incitament till att försvara dem, enbart att upprätthålla deras frihet från auktoritet genom att inte lägga oss i. Om vi går efter klassiska principer så har vi lika stor rätt att inte bry oss om en myra som medvetet lägger sig under vår fot för att dö som någon som medvetet lägger sitt huvud under vårat bildäck när vi backar ut med bilen. De valde att dö så det existerar ingen konflikt. Angående veganismen så är den såklart oundviklig med detta synsätt, men då människan är biologiskt optimerade för en vegetabilisk föda, speciellt frukt, så är det inga problem. Det är lätt att odla grönsaker och frukt och människan kan frodas på en sådan kost.

Dock så finns det inget möjlighet till djurskydd heller förutom en automatisk marknadsavsaknad (om ens det) då man hur lätt som helst kan gå och sno ett djurbarn från dess hem eller skjuta skallen av ett djur och sedan sälja kadavret för egen vinning. Det enda man har att hoppas på är att med erkännandet så skulle dessa aktiviteter upphöra då de är lika kränkande oavsett om det är en människa eller en gris som utsätts för dem.

Vissa argument är såklart svagare än andra från min sida, egentligen är jag inte ute efter att ha en fullblåst diskussion om det här på flera sidor med flera personer, jag vet bara inte hur ni motiverar att djur = egendom. Samt, i bästa fall, ge insikt i hur liberalism sträcker sig till djurrätt om man drar principer längre än vad originalförespråkarna troligtvis tänkte sig.

Djur är naturligtvis egendom. Om djur inte är egendom för dig, ja... då berör det ju bara dig så att säga.

Fast de är lika lite egendom som du blir om jag skulle kidnappa dig och sälja dig vidare. De kan inte bara vara egendom för att du säger att de är egendom, det är filosofi vi håller på med här.

inte är väl du en sån där hemsk vegan va?. Och ja har jag betalt för en hund så är han väl min egendom varför skulle jag annars ge pengar för att få ta honom hem och betala försäkring för hunden

Nä, inte samma sak. Folk anser inte det i gemen, så då blir det inte så.


Faktiskt är det så enkelt att djur är egendom för mig för att jag säger det. Det handlar inte om filosofi, utan helt enkelt om att jag bestämt mig för att djur är egendom. Det är allt som krävs.

Är det således applicerbart på dig också? Om jag erkänner dig som egendom som inte har kontroll över dig själv och kidnappar dig för att sälja dig, är det således okej eller begår jag inte då ett brott som kränker dina rättigheter?
Det handlar väldigt mycket om filosofi faktiskt.


Jag är en yttersk hemsk vegan som inte står ut med er små köttisar och vill lobotomera er hela bunten för att sedan mata er med bananer och papayor.
Om jag skulle betala för en 12årig skolflicka, ge henne hem och försäkringar, skulle det vara samma sak? Det här är fristående från objektet. Vi ser enbart till egenskaper och vilka negativa friheter och rättigheter som dessa omfattar.

Mina föräldrar har fyra katter. Dessa katter har varit inspärrade i ett och samma radhus hela sina liv. Om katter hade rättigheter skulle mina föräldrar alltså vara någon svensk motsvarighet till Josef Fritzl

Djur saknar rättigheter. Jag har heller aldrig hört någon, som begriper vad rättigheter är, påstå att djur skulle ha dem. Inte ens den mest hängivne PETA-medlemmen tycker det är rimligt att fängsla lejon som dödar antiloper. De brukar mena att djur kan må dåligt och att vi därför borde vara snälla mot dem. Och det kan jag till en viss utsträckning hålla med om. (Inte till släppa-ut-minkar-och-förbjuda-djurförsök-utsträckning.)

Reductio ad absurdum är inte ett argumentationsfel.

Ja det stämmer bra det

Som jag sade till oavstående, objektet i fråga är irrelevant. Egenskaperna och de negativa rättigheterna och friheterna som omfattas av egenskaperna är det som det handlar om. Inte om objektet.

Ja se på fan, det var det inte. Där hade jag fel! Får väl redigera när jag orkar, börjar bli trött

Vilken straffskala tycker du är rimlig för husdjursägare? Josef Fritzl fick t.ex. livstids fängelse.

Djurrättsfrågan är svår. Jag anser nog att man till viss del att man kan applicera non-aggression principle på djur också, även om jag själv fortfarande äter kött. Äter dock inte kött för att "det är gott" "vi är gjorda för det" eller något annat enligt mig undermåligt argument, utan helt enkelt för att det skulle bli opraktiskt att sluta i dagsläget. Dock blir jag nog lite mer övertygad om att vegetarianism inte är så pjåkigt trots allt, det finns mycket god vegetarisk mat så det skulle nog inte vara något problem. Dessutom, sen familjen köpte en kohud till vardagsrummet känns det allt mer motbjudande att äta kött, när jag blir påmind om att det faktiskt är ett dött djur jag äter. Skulle inte bli förvånad om jag slutar äta kött när jag flyttar hemifrån.

Dock är det kanske inte så enkelt att få djur att sluta "vara egendom". Vissa djurarter är trots allt väldigt domesticerade och helt enkelt anpassade till ett liv med människor efter tusentals år. Däremot kan man ju tycka vad man vill om att de föds upp på löpande band bara för att slaktas, men om alla blev vegetarianer/veganer imorgon skulle vi bara ha en jävla massa djur som ingen skulle veta vad man ska göra med.

Det känns fel att tvinga alla att sluta äta kött, men däremot kan man ju försöka minimera lidandet i världen genom att sluta äta kött, eller åtminstone äta kött från djur som levt under hyfsade förhållanden och inte slaktats med barbariska metoder.