Vilka är ankor respektive nattväktare?

Den senare möjlighetens sannolikhet är otroligt låg. Betänk bara landets geografi, folkets ekonomiska möjligheter, deras kultur, dera grannars kultur och en mängd andra fatkorer som gör att deras utveckling sattes i ett helt annat spår än vad, exempelvis, ett anarkokapitalistiskt Sverige skulle ha gjort (det senare är att man har snarlik kultur som idag, förutom den lilla (hehe) skillnaden att folk är libertarianer.


Jag ser valet av privat lag som ett system som man måste väga i jämförelse med andra system - som att ha statlig lag. Att jag vill ha privat lag innebär att jag föredrar det systemet framför ett annat för att jag tror att det leder till en mer libertariansk lag, än vad statlig lag skulle ge. Jag accepterar alltså inte rättighetskränkningar bara för att jag har en viss idé om hur jag i allmänhet vill att lagen skall uppstå.

Jag önskar ha en helt libertariansk lag, men det finns inget system som med absolut säkerhet (eller ens 95% säkerhet) kan ge det. Alltså, vilket lagsystem jag än väljer måste jag acceptera att det inte kommer bli perfekt. Det erkännandet gör inte att jag måste hålla med om allt det systemet producerar. En liknelse skulle vara att ett gäng minarkister skriver en konstitution, och hur staten skall vara strukturerad, i förhoppning om att det skall ge bäst skydd av individens rättigheter. Att ifall det systemet skulle krackelera innebär inte att de vill ha dessa rättighetskränkningar.


Hm...jag skulle inte beskriva privat lag-processen som att den enbart består av att en viss bestämmer vad som är rätt och vad som är fel. Just den korta beskrivningen tycker jag passar bättre in på staten, där en enskild grupp kan ha så mycket mer makt än i en anarki. Ta som exempel hur ett litet gäng människor i amerikanska DEA beslutade för att, utan godkännande från kongressen eller offentlig debatt, förklara att MDMA var olagligt. De som tog det beslutet behövde inte betänka eventuellt mottryck från befolkningens sida, för de har otroligt oportionerligt lite makt att påverka personerna i DEA. Det tar ju tid att bilda en politisk koalition för att lobba staten för förändring i en viss riktning, tid för politikerna att se att det kan vara i deras intresse att göra så, och ifall det finns en stor jäkla majoritet som inte har insyn i frågan (och skulle kanske inte tagit något beslut om inte DEA gjort det åt dem) men som ogillar att politikerna gör ett avstamp i deras "paket" som de erbjuder väljarna, blir det ingen förändring alls. Trots att det var flera miljoner som använde drogen.

Jag tror att det blir lättare att bilda koalitioner för minoriteter att skydda sig från majoriteter (och andra minoriteter) under anarki, än under en stat. Det är min gissning, kan vara fel.

Men jag kan inte komma på en egen bra kortfattad beskrivning av ett anarkokapitalistiskt lagsystem. Hm...ett samhälle där lagen köpslås om helt öppet och där varje person lätt kan organisera sig med andra för att försöka få fram sina preferenser. Ingens främsta preferenser kan komma fram om det inte står i harmoni med de flesta andras preferenser (antar att de flesta har lika stor köpkraft). Det jag försöker peka på som viktigt är att man som "lagkonsument" måste ta andras konsumentval i beaktelse, vilket troligtvis leder till att ingen kan nå målet "härska över andra". Men, som sagt, att det blir så är min gissning.

Ursäkta det långa svaret, men tycker frågan är viktig. Hoppas att jag gjort (iaf) min position klarare.

Uppskattar dina utförliga svar, kan bara beklaga att jag inte gör dig rättvisa med att ge motsvar av samma uttömmande prägel.

Ska smälta denna fråga lite och återkomma (antingen i denna tråd eller i någon annan).

Vill du dra ett inlägg om hur du gick över? Jag är väl vad alla här skulle beskriva som en indoktrinerad socialist och egentligen är det inte så lustigt. Min far och mor pratar på om arbetarklassen och dess kämpande för semesterveckor, och det är helt otänkbart att rösta något annat än S eller V, vilket har blivit en norm även för mig.

Det är på senare tid, vid början till republikanernas presidentkandidatsrace i USA, som jag har börjat kolla och läsa mer om libertarianism, och ju mer och mer jag tänker, så inser jag att skatt är stöld. Varför kan inte de (bland annat jag som föredrar kollektivet) starta upp detta projekt kallat 'staten' under det libertarianska samhället? Det är vi helt fria att göra.

Så, för att börja från en neutral punkt har jag funderat på att köpa hem några böcker från Mises, Rand och Rothbard, men man vill få en övergripande introduktion. Några videos eller annat som ni rekommenderar?

Molyneux, Molyneux, Molyneux.
På www.freedomainradio.com kan man klicka vidare på podcast, sen är det bara att välja och braka bland alla ämnen. Finns videoklipp och sånt också där eller på hans YT-kanal (stefbot).
Av axplocket som finns så gillar jag bl.a. den här: Helping the poor
Han har också några bra och tänkvärda artiklar på mises (speciellt ''Vapnet i rummet'').

Här är en annan lättläst artikel värd att begrunda.

Och sen finns förstås den eminenta sidan www.anarkokapitalism.se där du har det mesta.

Jag tycker den här videon är strålande i all sin enkelhet:
http://www.youtube.com/watch?v=8z1buym2xUM

Rekommenderar också denna essä av Rothbard som sätter libertarianismen i historiskt perspektiv (och kanske kan hjälpa dig att ta klivet över från "vänstern").
http://www.lewrockwell.com/rothbard/rothbard33.html

Ett utdrag:
"Libertarians of the present day are accustomed to think of socialism as the polar opposite of the libertarian creed. But this is a grave mistake, responsible for a severe ideological disorientation of libertarians in the present world. As we have seen, conservatism was the polar opposite of liberty; and socialism, while to the “left” of conservatism, was essentially a confused, middle-of-the-road movement. It was, and still is, middle-of-the-road because it tries to achieve liberal ends by the use of conservative means."

Mer eller mindre var det väl så att jag kollade runt lite på internet för några år sen och gjorde lite politiska quiz ett tag (typ Political Compass, även om jag senare insåg att det finns brister med många såna test) och i början sa de väl att jag var etatist, typ demokrat om det var ett amerikanskt test. Sen hittade jag väl Flashback nån gång lite senare samma år. Kollade på typ PI (politik inrikes alltså) och även L&A, men i början tyckte jag förstås alla här var nötter. Jag vet inte varför jag fortsatte läsa i den här forumdelen, men det kanske var någon slags tanke om att "för att kunna kritisera något måste man veta vad det är man kritiserar" som gjorde att jag fastnade. Sen fanns det en massa inlägg och trådar med länkar till olika sidor, som kanske hjälpte att förstå mer än inläggen (även om inläggen förstås var nödvändiga för att hitta länkarna).

I alla fall hittade jag väl Freedomain Radio som nämndes, hörde även talas om Rand och objektivismen ungefär samtidigt tror jag. Det är svårt att hitta något exakt ögonblick då jag var omvänd liberal, jag antar att det var en gradvis övergång då jag hittade småsaker i liberala resonemang om vilka jag tänkte "det här låter ju inte så dumt ändå". Förmodligen gick jag vägen via socialliberalismen och tänkte att "staten måste ju i alla fall fixa X". Sen blev det allt färre och färre "X" och till sist accepterade jag tanken på NV-staten. Så småningom började jag även acceptera tanken på ett statslöst samhälle.

Jag kan väl säga som så att jag bryr mig betydligt mindre om AK vs NV idag än när jag startade den här tråden. Om jag fick exakt som jag ville skulle jag nog välja något slags AK, men om Sverige blivit en NV-stat och förblivit det när jag ligger på min dödsbädd kan jag nog dö lycklig ändå. Min huvudsakliga förhoppning är att samhället ska bli liberalare än tidigare under min livstid (vilket inte alltid ser så hoppfullt ut), sen om det blir ett Ankeborg eller Minkeby blir en fråga att tampas med då.

Tack för alla svar. Man har hamnat i en politisk identitetskris.

Jag tyckte väldigt mycket om, och tycker fortfarande om, föreläsningsserierna som finns på mises.org. Här är några riktigt bra:

History - The Struggle for Liberty - Idéhistoriskt och lite europeisk historia, om klassisk liberalism (föreläsaren är fantastisk, kanske att han har något enstaka fel, men överlag väldigt bra).

Economy, Society, and History - Väldigt bra för den tar upp vikten av att ha ett teoretiskt perspektiv på hur samhället fungerar. Sedan håller jag inte med honom om hur den teorin kan byggas upp.

Liberty and American Civilization - Väldigt lysande, främst för att den tar upp träffande kritik av neoklassikernas argument för statliga regleringar. Det om inbördeskriget är inte så viktigt, men intressant.

Så, det är ungefär 25 föreläsningar á 1,5 timmar var. Eller något sådant.

Annars har du ju alltid Machinery of Freedom, en bra bok om hur libertarianism kan göra saker och ting bättre i USA (upplagan är från 1987 så alla exempel är inte färska, men teorin som följer med boken är värdefull). En annan modern klassiker är For a New Liberty, som jag inte läst hela - Bryan Caplan har en sammanfattning av boken här.

Ayn Rands Urkällan är en väldigt bra roman om individualism. The Illuminatus! är en lysande roman, något svår att komma in i dock.

En kort artikel, annars, som tar upp några väldigt viktiga huvudprinciper, är Secession och den vetenskapliga metoden. Kort och precis.

En bra bok på svenska är samlingen artiklar av Bastiat, Det man ser och det man inte ser, som tar främst upp en ekonomisk princip (och tillhörande ekonomiskt tänkande) och förklarar den riktigt bra. Har några andra bra essäer också, särskilt "Något annat".

Jag har nu under sommaren kollat in en hel del videos från Molyneux, läst på mises och rent allmänt ändrat mitt sätt att tanka. Nu tänker jag mer rationellt och jag kan fortfarande inte rättfärdiga skatt. Jag har varit en indoktrinerad socialist sedan jag blev medveten om politik och har varit det fram tills denna sommaren ungefär, men nu kan jag fan inte rättfärdiga våld och hela statskonceptet längre. När allt utgår från en princip som alla utgår ifrån och som är universell så appliceras detta på allting! Och ju mer man tänker på det, desto mer inser man att man har varit totalt dum i huvudet och godtrogen. Det kan man tacka Stefan Molyneux för.

Men trots detta försöker man hitta sätt att rättfärdiga "skatt" för återställa sina tidigare (vad man tyckte) gedigna värderingar. Men jag har under dessa månader inte mött ett enda resonemang som konkret påpekar en brist mot frivilliga alternativ. Man ser två grupper i samhället som ställs mot varandra och byråkraterna älskar det - ens släkt stödjer ena sidan, medan en annan är mot hela konceptet att en grupp människor, närhelst de finner det godtyckligt, ska få befogenheten att råna människor för sina egna ändamål.

Ett exempel som jag tänkt över (överdriven analogi, men ändå):


Det enda som egentligen är kvar att överväga är att läsa mig in på är mutualism och mer om ekonomi, men det få tas när det ges tid. Det borde ju dock ses som ett framsteg att kunna omvärdera sina tidigare åsikter - själv vet man ju ett dussintals personer som skulle kunna gå i döden för sina.

Jag är anka.


Underbart och förfärligt på samma gång, eller hur?

Ja. Det känns bra att man har ifrågasatt vad man tidigare tog för givet, men det känns konstigt att man på en kort tid har riktad om sin moraliska kompass...

Jag har väl gjort ungefär samma resa. Har alltid varit blå för att uttrycka mig lika luddigt som en sann politiker, men kom underfund med att jag inte med gott samvete kan ställa mig bakom deras politik när Stig-Britt på ett härligt brutalt sätt fick mig att inse hur korkat det är att tro att man når bäst resultat genom att tvinga alla till likriktning.

Nu har jag inte varit så fruktansvärt intresserad av politik förrän jag aktivt började försöka debattera emot vänsteralternativen här på forumet, och upptäckte att det är lättare att göra det om man faktiskt kan stå för alla de åsikter man åtar sig att stå för om man säger sig stödja ett visst parti. Jag tycker väl egentligen fortfarande att Sossarna med VPK och MP i hälarna är betydligt sämre för den individuella friheten, men det gör för den sakens skull inte högeralternativen i sjuklövern särskilt mycket mer attraktiva.

Det lite lustiga är att det inte är så många varken vänster eller högersympatisörer hos de etablerade partierna som faktiskt tänker i banorna vad frihet egentligen kan innebära. Det är alltid synd om någon vilket motiverar till ändringar som gör att det är synd om någon annan. I ett liberalt samhälle är det säkerligen även där människor det är synd om, men det kommer alltid finnas stora möjligheter att påverka sin egna situation, till skillnad från idag.