Fördomar om gitarristen med avseende på gitarrmodellen.

Fyll hemskt gärna på, eller säg emot, men jag börjar:

Gibson Les Paul - Finlirare. Något gammal kanske.
Fender Stratocaster - Arbetare i gummistövlar.
Caparison Horus/Dellinger - Onanist, javisst!
Gibson SG - Vill vara Angus Young.
Explorer-modeller - Vill vara James Hetfield. Drömförstärkaren är troligen en Mesa/Boogie Dual Rectifier.
Hamer/Charvel/Kramer - Har stort hår och vill tillbaka till 80-talet.
ESP - Tycker att Gibson-gitarrister är gamla.
BC Rich - Pojkspoling som sitter på sitt affischerade rum. Äger troligen en Boss MT-2.

Elgitarr - Alla vill vara Tony Iommi.

Tror varken han som spelar på en ESP eller en BC Rich, ens hört talats om Iommi.

Varför skulle dom inte veta det?

Därför man är troligtvis 14 och lyssnar på Bullet For My Valentine.

Gibson Les paul förknippar jag mycket med Slash och han passa inte riktigt in
på den beskrivningen.

Men iofs var det väl mycket Slash som gjorde Gibson Les paul populär igen.
Bland yngre generationer Är bara en gissning, så rätta mig om jag har fel.

Music Man John Petrucci signatur. För gitarrister som drömmer om att bli lika bra som John.

Tänkte faktiskt inte Slash direkt, utan snarare Jimmy Page, nyss bortgågne Gary Moore och Peter Frampton... Men ja, du har kanske en poäng. Och att dra fördomar från signaturgitarrer är väl lite att fuska?

Ibanez RG - Spelar enbart metal, rådyrkar Steve Vai och Dream Theater, utnyttjar aldrig någonsin sin svajarm, har aldrig i sitt liv rört ett annat instrument än gitarren.

Gibson Les Paul - Tycker minsann att det var bättre förr, diggar gammal sunkig blues, röker förmodligen kopiösa mängder weed.

PRS SE - Spelar modern rock av det liiiite hårdare slaget, vill ej förknippas med metal med risk för att inte få några brudar men vill ej heller förknippas med pop med risk för att verka mesig.

Fender Strata - Beror helt på sammanhanget, kan vara allt från Conny som spelar i Löberöds dansorkester till någon Radiohead fanatiker som dränker guran i tjugo lager effekter och envisas med att hävda att han spelar experimentiell musik.

This! Mer analyser!

Här är en till:
Jackson - Du lirar metal. Bara metal. Drakar, svärd och dödskallar är coolt och självdistans är inget du pysslar med.

Jag spelar själv alternativ rock dränkt i effekter med en Ibanez RG450. Dem skiljer sig ioförsej rätt mycket ifrån standard ibanezer i nästan alla områden förutom utseendet.

Har ju dock planer på att införskaffa en Tele snarast så då kommer jag falla in i stereotypen.

Undantaget som bekräftar regeln.

Fender Tele - Du lirar förmodligen country och slår din fru. Som gitarrist så är du jävligt vass då du förmodligen är uppväxt på en åker utanför tidigare nämnad Löberöd och inte haft något annat att göra än att traggla gitarr under hela din ungdom. Att spela med plektrum skulle aldrig falla dig in, fingerpick all the way! Backar förmodligen upp sina gitarrkunskaper med ett virtuost mungigelir. Ju längre utanför storstaden du är uppväxt desto större är risken att du även kan lira lapsteel/pedal steel.

Fender Jazzmaster - Här snackar vi indiepop territorium. Du har aldrig lärt dig att ta ett konventionellt ackord och lyssnar enbart på demo kasetter från Londons mörkaste bakgator/länder ingen vanlig dödlig människa ens skulle kunna uttala. Du har med stor sannolikhet en fruktansvärt ful klädstil och ser ner på alla som inte har en likvärdig/bättre kunskap om indiescenen.

Har du rätt i, kom inte på något bättre bara Jag får fundera vidare.