2011-02-17, 00:07
#1
Det var kväll, den långa väntan närmade sig sitt slut. Jag gick oroligt fram och tillbaka i huset i väntan på min skjuss, som skulle ta mej till B:s hus, där vi skulle ta vårat nästan helt rena MDMA för första gången.
Morsan frågade vad det är med mej. Jag såg nervös och orolig ut tyckte hon, vilket absolut stämde. Jag skulle till och få uppleva något många inte får uppleva. En känsla
så speciell och näst intill obeskrivlig, att den blivit känd som en drog som kan förändra ens liv!
Inget, svarade jag nästan otrevligt till morsan, - jag är bara lite otålig och väntar på min skjuss. Jag står i köksfönstret och snuttar på ett glas vatten med en fjärrskådande blick, och är försjunken i djupa tankar. Jag minns att jag försökte konstruera en bild av hur kvällen skulle bli, vilket jag naturligtvis misslyckades med. Hur skulle jag kunna veta hur kvällen skulle bli? Det var ju ingen vanlig halvslapp filmkväll jag skulle iväg på.
Jag hörde ett välbekant billjud som bröt mina tankar. Mitt hjärta hoppade plötsligt över ett slag, för att sedan gå in i en snabbt trummande takt.
Det är nu det sker! This is it! Jag går direkt till hallen och sätter på mej jackan, och är påväg mot bilen innan B. och J. ens hunnit klivit ut, vi åker iväg och snart är vi inne i B:s tomma hus.
Jag hade redan ätit, men B. och J. var vrålhungriga, så de hade köpt med sig pizza hem. Medans de åt vandrade jag nervöst och upphetsat runt som en repris av mitt beteende hemma, i ytterligare väntan på att den riktiga ofattbara kvällen skulle starta.
Efter ca: 20- 30 minuter satt vi äntligen i B:s vardags rum, med det sällsynta MDMA:t framför oss. Vi hade bestämt oss för att bomba, men inte hur. Papper? Eller har vi kapslar? Vi kom överens att svälja en kapsel skulle kännas bäst, så B. gick upp och hämtade 3 gympiller från en produkt som beställts från gymgrossisten (helt laglig). Vi hällde ut innehållet och i med en lagom dosering av MDMA. Vi skålade lite tamt innan vi alla 3 svalde sin kapsel. "the Bomb has been planted" skämtade någon lite nötigt. Tror det var jag.
Vi gick ner till B:s mysiga hemtrevliga källare, och satte igång den spellista vi hade förberett på B:s ipod. Nere i källarrummet som är ett vardagsrum, med en stor öppen brasa, finns
En 46" full HD TV plus ett bra surround system, så det är där nere man får den bästa musik/film/tripupplevelsen.
Vi slog oss ner, på med spellistan, och sedan var det bara att vänta. Vi utväxlade några ord då och då, men för det mesta satt vi tyst, lyssnade på musiken, och väntade på effekten som aldrig tycktes komma. Tiden kröp fram något otroligt segt, och efter att ha kollat på klockan såg vi att det bara gått en dryga 10 minuter sedan vi bombade.
Effekten kom till mej först. Kroppen blev lätt, och väldigt varm, fast inte på ett så obehagligt sätt. Jag blir förvånad, ställer mej upp och testar gå runt lite, där varannat steg är ett litet hopp. Jag går in till toan och kollar mina pupiller, och det syntes nu tydligt att det slagit till. Mina ögon var svarta, som en katts ögon när den är på jakt. Jag var ännu långt ifrån peaken.
Jag går tillbaka in i i rummet, sätter mej en kort stund, men det kändes värdelöst, så jag reser mej igen och börjar gå runt som övergick snabbt till dans.
3 minuter innan hade jag själv varit i B. och J.s ställe, där man satt och otåligt inväntade någon effekt. Den förståelsen hade under dessa ca 3 minuterna försvunnit totalt. Jag kunde inte förstå varför dom bara satt där! Vi måste ju upp! röra på oss! dansa! kroppen är lätt! livet leker! B och J. visste ju såklart att det slagit in för mej, och kanske tyckte det var lite roande över mitt beteende och mitt humör, men dom var själv ganska så bittra över att inget hände för dom.
- äh! nu går vi upp å drar en liten lina! - säger J.
B. instämde och de gick upp till övervåningen. Tätt bakom var jag, en varm ökenbris, som blåste snabbt och näst intill viktlöst upp för trappan. Viktlösthetupplevelsen var den första sensationen man upplevde.
Ganska direkt efter linan så slog det in för B. och J. också. - Jag känner det nu!!" skriker J. glad och upphetsad. -jag med!!" instämmer B.
Vi gick ner igen, och jag trippade ner för trappan lika lätt som en liten ekorre. tipp tipp tipp. nere.
Vi började dansa, bara vi 3, vilket kändes hur naturligt och roligt som helst. Lyckokänslan i bröstkorgen. Musiken blev bara bättre och bättre, men långt ifrån så bra som vi skulle till och få uppleva den...
efter det kommer bara ett töcken av dans, glädje och slutligen en afterglow där man slog på lugnare och "vackrare" låtar, där låtarna var så intensivt bra att man nästan var nära gråten. där låg man, svettig efter dansen i bar överkropp (tröjan flög av snabbt för man blev 10000 grader varm) för att slutligen somna in med ett leende på läpparna efter den helt klart bästa kvällen i ens liv.
Morsan frågade vad det är med mej. Jag såg nervös och orolig ut tyckte hon, vilket absolut stämde. Jag skulle till och få uppleva något många inte får uppleva. En känsla
så speciell och näst intill obeskrivlig, att den blivit känd som en drog som kan förändra ens liv!
Inget, svarade jag nästan otrevligt till morsan, - jag är bara lite otålig och väntar på min skjuss. Jag står i köksfönstret och snuttar på ett glas vatten med en fjärrskådande blick, och är försjunken i djupa tankar. Jag minns att jag försökte konstruera en bild av hur kvällen skulle bli, vilket jag naturligtvis misslyckades med. Hur skulle jag kunna veta hur kvällen skulle bli? Det var ju ingen vanlig halvslapp filmkväll jag skulle iväg på.
Jag hörde ett välbekant billjud som bröt mina tankar. Mitt hjärta hoppade plötsligt över ett slag, för att sedan gå in i en snabbt trummande takt.
Det är nu det sker! This is it! Jag går direkt till hallen och sätter på mej jackan, och är påväg mot bilen innan B. och J. ens hunnit klivit ut, vi åker iväg och snart är vi inne i B:s tomma hus.
Jag hade redan ätit, men B. och J. var vrålhungriga, så de hade köpt med sig pizza hem. Medans de åt vandrade jag nervöst och upphetsat runt som en repris av mitt beteende hemma, i ytterligare väntan på att den riktiga ofattbara kvällen skulle starta.
Efter ca: 20- 30 minuter satt vi äntligen i B:s vardags rum, med det sällsynta MDMA:t framför oss. Vi hade bestämt oss för att bomba, men inte hur. Papper? Eller har vi kapslar? Vi kom överens att svälja en kapsel skulle kännas bäst, så B. gick upp och hämtade 3 gympiller från en produkt som beställts från gymgrossisten (helt laglig). Vi hällde ut innehållet och i med en lagom dosering av MDMA. Vi skålade lite tamt innan vi alla 3 svalde sin kapsel. "the Bomb has been planted" skämtade någon lite nötigt. Tror det var jag.
Vi gick ner till B:s mysiga hemtrevliga källare, och satte igång den spellista vi hade förberett på B:s ipod. Nere i källarrummet som är ett vardagsrum, med en stor öppen brasa, finns
En 46" full HD TV plus ett bra surround system, så det är där nere man får den bästa musik/film/tripupplevelsen.
Vi slog oss ner, på med spellistan, och sedan var det bara att vänta. Vi utväxlade några ord då och då, men för det mesta satt vi tyst, lyssnade på musiken, och väntade på effekten som aldrig tycktes komma. Tiden kröp fram något otroligt segt, och efter att ha kollat på klockan såg vi att det bara gått en dryga 10 minuter sedan vi bombade.
Effekten kom till mej först. Kroppen blev lätt, och väldigt varm, fast inte på ett så obehagligt sätt. Jag blir förvånad, ställer mej upp och testar gå runt lite, där varannat steg är ett litet hopp. Jag går in till toan och kollar mina pupiller, och det syntes nu tydligt att det slagit till. Mina ögon var svarta, som en katts ögon när den är på jakt. Jag var ännu långt ifrån peaken.
Jag går tillbaka in i i rummet, sätter mej en kort stund, men det kändes värdelöst, så jag reser mej igen och börjar gå runt som övergick snabbt till dans.
3 minuter innan hade jag själv varit i B. och J.s ställe, där man satt och otåligt inväntade någon effekt. Den förståelsen hade under dessa ca 3 minuterna försvunnit totalt. Jag kunde inte förstå varför dom bara satt där! Vi måste ju upp! röra på oss! dansa! kroppen är lätt! livet leker! B och J. visste ju såklart att det slagit in för mej, och kanske tyckte det var lite roande över mitt beteende och mitt humör, men dom var själv ganska så bittra över att inget hände för dom.
- äh! nu går vi upp å drar en liten lina! - säger J.
B. instämde och de gick upp till övervåningen. Tätt bakom var jag, en varm ökenbris, som blåste snabbt och näst intill viktlöst upp för trappan. Viktlösthetupplevelsen var den första sensationen man upplevde.
Ganska direkt efter linan så slog det in för B. och J. också. - Jag känner det nu!!" skriker J. glad och upphetsad. -jag med!!" instämmer B.
Vi gick ner igen, och jag trippade ner för trappan lika lätt som en liten ekorre. tipp tipp tipp. nere.
Vi började dansa, bara vi 3, vilket kändes hur naturligt och roligt som helst. Lyckokänslan i bröstkorgen. Musiken blev bara bättre och bättre, men långt ifrån så bra som vi skulle till och få uppleva den...
efter det kommer bara ett töcken av dans, glädje och slutligen en afterglow där man slog på lugnare och "vackrare" låtar, där låtarna var så intensivt bra att man nästan var nära gråten. där låg man, svettig efter dansen i bar överkropp (tröjan flög av snabbt för man blev 10000 grader varm) för att slutligen somna in med ett leende på läpparna efter den helt klart bästa kvällen i ens liv.
