Ny planet funnen i vårt solsystem!

Det låter troligt att han tänkte sådär

"Den tolfte planeten" är ju en bok av Zecharia Sitchin. Där utgår han från sumeriska myter, och antalet "planeter" utgår alltså från sumerernas kunskap om himlavalvet (eller vad Sitchin trodde att de trodde).

Planeterna är: Solen, Merkurius, Venus, Jorden, Månen, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus, Pluto och Nibiru.

Problemet är bara att sumererna inte kände till Uranus, Neptunus och Pluto. Det är däremot korrekt att solen och månen räknades som planeter.

Nibiru är dessutom inte en okänd planet utan kan betyda ett par olika saker. Men det finns inte en enda mesopotamisk skrift som hävdar att det är en för oss okänd planet.

Det här är bilden som Sitchin hävdar visar att sumererna kände till hela vårat solsystem plus en extra planet:http://www.nationalufocenter.com/art...43inberlin.jpg

Rätt imponerande bild om man inte förstår vad den egentligen föreställer.

Jag tycker bilden är intressant för den föreställer ju en bild som ser ut som vårt solsystem men bara att den har 12 planeter

Ja, den ser intressant ut. Men kan man någon om sumero-mesoptamisk konst så ser man direkt att solsymbolen inte föreställer solen utan en stjärna. Nu är solen iofs en stjärna, men sumererna gjorde klara skillnader i hur dom målade stjärnor respektive solen. Här en en bild som föreställer Utu/Shamash alltså solen:http://biblelight.net/shamash-symbol.jpg


Och här har du en mul (stjärna)

http://images7.cpcache.com/product/s...x225_Front.jpg

Notera att solsymbolen har strålar som strömmar ut ifrån den. Här har du en stjärna, en halvmåne och solen målade bredvid varandra. Förövrigt ett klassiskt mesopotamiskt motiv:http://www.michaelsheiser.com/sunmoonstar.jpg

Så vad föreställer bilden? Med största sannolikhet en specifik stjärnbild. Sigillet har även kilskrift på sig och det står Dub-siga Illi-illat dir su. Dubsiga är ett personnamn och så även Illiilat, och dir su betyder din tjänare. Så det står alltså ungefär till Dubsiga från Illiilat, din tjänare. Det har ingenting med astronomi att göra överhuvudtaget.

Det finns dessutom inga mesopotamiska texter som nämner mer än fem planeter. Och Nibiru beskrivs aldrig som en för oss okänd planet.

Var det inte tusen gånger avståndet Jorden-Solen?

Enligt de som kläckte idén är det ~15000 AU från solen, dvs. runt 0,23ly. Pluto ligger på runt 39 AU från solen, runt 38 AU från jorden då.

Hela idén med Tyche har cirkulerat i drygt ett decennium nu (sedan 1999) och dessa "nyheter" är väl inte direkt något att hänga i julgranen heller.

Så vitt jag har förstått det så har upphovsmännen glott igenom tillgänglig astronomisk data under dessa 11-12 år, inte hittat något som stödjer deras idé, och följdaktligen sagt att den måste vara längre bort än de tidigare trott. Typ. Luktar mysko långa vägar, men vem vet.

Så "nyheten" är tydligen att den hypotetiska planeten inte går att hitta nu men kanske går att hittas med bättre utrustning (t.ex. via föreslagna WISE). Någon ny data som stöder det har alltså inte uppkommit alls utan allt bygger fortfarande på det som de funderade på 1999 - att det observerade beteendet hos vissa kometer enligt dem skulle tyda på en avlägsen jätteplanet.

Det kanske ligger något i det de säger, men å andra sidan finns det massor med andra föreslagna modeller för sånt där. Vi har allt ifrån den hypotetiska stjärnan Nemesis, diverse hypotetiska TNO's, gravitationella anomalier (t.ex. oförutsedda resonanser och även rena revideringar av allmänna relativitetsteorin), allt ifrån möjliga felberäkningar av tillgänglig data (eller i sig felaktig data) till andra hypotetiska jätteplaneter som andra nissar räknat ut. Det som förenar alltsamman är att det observationella underlaget är allmänt dåligt.

I vanlig ordning så är media kass på att faktiskt granska saker innan det hamnar i pressarna, men det är en annan sak.

Ja, men det visste jag ju redan.

Såg det först på 99chans /b/, så jag hade helt missat åratalen av spekulationer. Och beteendet hos kometer fick det att verka trovärdigt, då Neptunus och Pluto upptäcktes via matematisk extrapolering.

Satelliten WISE håller på att undersöka detta just nu. Vi kommer att veta om planeten och andra hittils okända stora kroppar finns. Problemet är bara att vi måste vänta till senast 2013 innan alla beräkningar från satelliten är klart. Aftonbladet borde vänta med att publicera denna artikeln!

Det är inte så att jag vill övertolka betydelsen av ett antal kaninpluttar på en gammal sten, men varför inte argumentera när man kan. Jag ska erkänna att jag vet för lite om sumerisk konst eller just de här stentavlorna, men jag tycker dock att som du framställer det hela så är argumentationen inte vattentät.

För det första så vet jag inte hur stor bilden med de tolv ”planeterna” är. Det är nämligen ganska viktigt i sammanhanget. För ifall den inte är speciellt stor så kan det kanske vara svårt att få till svajande strålar. Jag antar att det är ett cylindersigill (eller vad det kallas) och de var nog inte så stora.

http://en.wikipedia.org/wiki/Cylinder_seal
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Cy...vre_AO9132.jpg

För det andra så ser den där stjärnan inte ut som den på den andra bilden. Den här har inte flera ringar i mitten och den har inte åtta spetsar. Den har bara en boll i mitten och sen sex spetsar.

Så det kanske är så att man reducerade antalet spetsar för att det var svårt att få plats med åtta. Ifall detta är fallet så kan det också förklara varför de svajande strålarna uteblev. Och om de svajande strålarna inte fick plats så skulle det andra sättet att rita en sol resultera i en stor boll. Denna boll skulle sen bara skilja sig från de andra genom sin storlek. Så man kanske inte tyckte att man hade något val. Något som talar för att formatet var litet och att man hade platsbrist, är att strålarna på stjärnan är osymmetriska och ser en aning klumpiga ut.

För det tredje så kan man ju undra varför de andra pluttarna saknar strålar ifall de nu ska vara stjärnor de med. Den enkla förklaringen är väl att de skulle vara för svåra att göra, men i så fall så kanske de svajande linjerna också var för svåra att göra.

För det fjärde tycker jag mig se en stjärna på cylindern med Shamash ovan.

Så du kan mycket väl ha rätt, men det är som sagt svårare än det verkar att utläsa exakt hur de menade. Att man sen ofta ritar på ett sätt betyder inte att man alltid gör det. Mycket beror nog på vad man har för möjligheter. Sen så styr också de andra ingående elementen framställningen. För i fallet med tavlan som föreställer en stjärna, månen och solen, så är det klart att man valt att rita dem annorlunda, eftersom man annars inte skulle se skillnad.

Att solen både har raka och svajande strålar kan man sen se senare under historien. Du har ju exempelvis jesuiternas emblem. Men solen har också avbildats med enbart svajande och enbart raka strålar.

Här är några exempel jag googlade fram:

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Ihs-logo.svg
http://www.biblelight.net/verita.htm
http://www.masters-table.org/pagan/sun2.htm

Ett litet tillägg.

Ifall det är en cylinder avsedd för avtryck, så finns det fler anledningar till varför man sparade in på detaljer. Först så försvinner det ofta detaljrikedom när man trycker, så det finns ingen mening i att originalet har onödigt små detaljer. Sen så blir mönstret på kopian upphöjt. Detta gör att tunna linjer riskerar att nötas bort med tiden.