Var slutar universum?

Herregud det kan jag sanneligen inte svara på. För det första är det förmodligen extremt komplicerat och dessutom går inget av det såvitt jag har hört belägga med några bevis.

Dock så är big bang-teorin den största vedertagna vetenskapliga teorin och med tanke på hur materian rör sig (expanderande från ett centra) så pekar allt imo på ett big bang. Det räcker ganska bra för mig.

Och för övrigt så anser jag att ett oändligt universum ger nog så mycket braintwist - kan vi ens förstå oändligheten? Definitivt inte utan redigt med tankearbete i alla fall. Oändligheten ger matematiker en jävla massa problem i alla fall.

Kom att tänka på en sak, universum bör ha flera slut, iochmed svarta hål?

Eller ska man inte se de svarta hålen som slut, utan snarare som en fortsättning?

Svarta hål är varken en fortsättning eller ett slut på universum. Det är bara materia som har kollapsat in i sig själv och blivit oändligt kompakt, med andra or en del av universum.

Att svarta hål skulle vara portar till andra dimesioner eller maskhål till andra platser i universum är endast teorier och inte särskilt accepterade sådana. Vad har vi för skäl att tro det? Nonsen imo.

Vad vet vi om universum och dess gränser då?

Att det på något sätt skulle finnas andra dimensioner tror jag inte heller på.

Fan nu kommer jag gå runt och fundera över det här än en gång, damn.

Hade en naturlärare i högstadiet som hade svar på nästan allt.
Hon hade inte riktigt svaret men det gav mig nåt att suga på...

Hon sa att vi kan räkna ut det, om vi kan veta exakt när big bang startade.
Och det är ju logiskt, om man tror på att det är det snabbaste i universum som expanderar det, det vill säga det första som når de yttre "gränserna". Ljuset. Då kan man alltså beräkna antal år sedan det startade, omvandlat till timmar, delat på ljusets hastihet. (Är trött, orkar inte tänka)
Då har vi den teoretiska gränsen för var universums gräns går.
För man utgår ju från lagen att universum expanderar i lag med existensen.

Men så sa hon nåt som jag tänker på stundvis än idag, att "dagens forskare" (Cirka 10 år sedan) börjar kommer överens om att även våra tankar expanderar universum. För om vi tänker en tanke, så existerar tanken. Och om tanken som ju tänker "utanför" universums yttre gräns, gör detta. Så existerar helt plötsligt denna punkten i fantasin, och därmed expanderar universum.

Tycks stämma överens med det visdomen säger; att vi var och en har ett helt universum i oss själva... även att vi skapar vår egen verklighet...

Scccchakt

Ah jo just det

Men till frågan om tankar kan expandera universum:
- Där får jag nog säga att jag inte håller med, jag menar att tankar är fysiska, signalsubstanser mm i vår hjärna. Helt enkelt en fysikalisk disposition.
Att vi tänker på eller om en sats gör inte att den existerar eller inte på samma sätt som att månen inte blir till ost för att vi säger att den är av ost. Tankar kan därför inte i fysisk bemärkelse expandera universum, hävdar jag!

Det är nog de jobbigaste tankarna jag någonsin haft. Dessutom att jag inte kommer vara vid liv om vi någonsin får reda på det. Jag vill så gärna veta! Hur stort är det där ute egentligen?
Jag och min kusin satt på hennes veranda en sommarkväll och diskuterade detta. Vi tänkte att "Tänk om vi bara är en liten cell på en stor hund som bor i en mycket större värld?" osv. Det är jättejobbigt att tänka så men samtidigt otroligt spännande! För vi vet ju fan inte Det kan vara precis vad fan som helst!

Universum består av två olika aspekter, varav den ena är ändlig och den andra är oändlig. Pågående expansion av rummet vilket vi kan registrera med mätinstrument tillhör den ändliga faktorn. Den andra delen lär du dig om du påbörjar den inre vägen via meditation mm.

"Det Oändliga är glädjens källa. Det finns ingen glädje i det ändliga. Bara i Det Oändliga finns glädje." Upanishaderna

Universum slutar ingenstans. Det är inte svårt att tänka sig, ytan på en boll slutar inte heller någonstans.


Nej, universum slutar på torsdag. Så det så!


Nej, då kan vi räkna ut storleken på det synliga universum och inte mer.

Ehh....que??! Via Meditation? Nej, nu flummar du!

Han flummar dock inte lika mycket som du som la tråden i ufologi

Kan så tyckas, men det är mer logiskt än du anar just nu. Vi observerar den universella expansiva processen via dualistiska sinnesintryck. Ska du förstå tillståndet bortom detta måste du ta hjälp av icke dualistiska sinnestillstånd dit meditation ingår. Läs in dig på sinnets transcendentala förmåga så kommer det att klarna något. Allting byggs upp från denna basala nivå och allting vänder tillbaka dit så småningom. Det är ett välkänt faktum inom kvantfysiken att partiklar dyker upp samt försvinner från och till tomrummet.

"Där man ser ingenting annat än Det Enda, hör ingenting annat än Det Enda, vet om ingenting annat än Det Enda - där är Det Oändliga. Där man ser något annat, gör något annat, känner något annat - där är det ändliga. Det Oändliga är odödligt, det ändliga är dödligt." Upanishaderna

"Två ska vila på en säng, den ene ska dö och den andre ska leva. Salome frågade honom: Vem är du? Kom du från det Enda? Lade du dig inte på min säng och åt vid mitt bord? Jesus sade: Jag är den som är till från det Odelade. Jag blev given en del av det som är min Faders. Salome sade: Jag är din lärjunge. Jesus sade till henne: Därför säger jag dig, då människan blir hel ska hon bli fylld av ljus. Men blir hon splittrad ska hon fyllas av mörker." Thomasevangeliet 61

Det här är tidigt försök till fysik där singularitet och dualitet ingår. Universella fenomen har varit kända i många tusentals år inom kunskapstraditionerna. Det är bara "moderna" människor som går vilse i fenomenvärlden, där även sk. paranormala incidenter uppträder likt gyckelspel.

"Att iaktta verkligheten som den är genom att iaktta sanningen inom sig, det betyder att känna sig själv på det faktiska planet, det upplevda planet. Genom regelbunden träning befrias man från de orenheter som är lidandets orsak. Genom att tränga igenom en grov, yttre, och uppenbar sanning når man fram till sinnets och materiens yttersta sanning. Sedan transcenderar man även denna, och upplever en sanning som är bortom sinne och materia, bortom tid och rymd, bortom det betingade och det relativa: sanningen i fullständig befrielse från alla orenheter, från allt lidande. Vilket namn man ger denna yttersta sanning är irrelevant; det är allas slutmål."

http://www.se.dhamma.org/pages/konsten_att_leva.html