Norge och Danmark efter WW2??

Vad blev de ekonomiska konsekvenserna för Norge och Danmark efter Andra världskriget?? De blev ju ockuperade, men eftersom praktiskt taget inget motstånd ägde rum borde förstörelsen inte varit särskilt stor... Nån som vet??

Danmark intogs på lite styvt fem timmar (inte så konstigt när en nation av alkoholiserade koleriker anfalls av världens starkaste militärmakt..) men Norge bjöd på betydligt hårdare motstånd. Vidare så förstörde tyskarna en hel del innan de kapitulerade 45. Tror dock inte att någon av våra grannar led några större sviter i jämförelse med kontinentala europa.

Men hur var det med industrin? Har för mig att såväl norska motståndsrörelsen och tyskarna försörde en hel del fabriker mm. Led dom mycket av det?

Den mest kända raiden motståndsrörelsen gjorde var väl att spränga Norsk Hydros anläggning för framställning av tungt vatten.

Mig veterligen har varken Danmark eller Norge varit några framträdande industristater. Danmark är en renodlad jordbruksnation, Norge en fiskeriberoende stat. Norge har iofs utvecklat oljan, men detta har skett i huvudsak efter WW2.

Varken fisket eller jordbruket har så stor betydelse för dessa länder även om de har större betydelse än för Sverige. Norge och Danmark är utpräglade industrinationer.

Nej. Så är det inte. Stommen i Danmarks ekonomi är jordbruket och den följande exporten.

I jämförelse med Sverige är Danmark en gigant inom jordbrukssektorn, ännu större blir de om man slår ut produktionen per invånare. Exempel:

Jordbruksproduktion i 1000 ton 1994 enligt SCB:

Mjölk

Danmark:4442
Sverige:3357

Kött

Danmark:1889
Sverige: 528

Ost

Danmark:288
Sverige: 139

Dessa siffror kan sedan dess antas ha blivit allt lägre för Sverige med tanke på hur det svenska jordbruket utvecklats sedan 1994.

Sverige har betydligt bättre tillgångar på råvaror för industriproduktion än vad Danmark har. Vi har inhemsk stålproduktion, timmer, elkraft tillräcklig för att driva energiintensiv industri osv. Danmark är beroende av import av dessa tillgångar därför är landet inte en framstående industristat.
Norge var före oljan inträde en utpräglad fiskenation. Idag är oljan och sjöfarten drivkraften i norsk ekonomi, men så var det inte vid WW2. För övrigt så är inte något av de diskuterade länderna några industrisamhällen längre i ordets verkliga bemärkelse, alla länderna skall klassas som tjänstesamhällen egentligen. Under 3% i varje land är är sysselsatt inom jordbruket, medan över 50 % arbetar inom tjänstesektorn. Ett annat mått är hur stor andel av BNP som genereras i industrisektorn respektive jordbrukssektorn. Sveriges industrisektor är i detta fall vida överlägset Danmark, medan förhållandet är det omvända vad det avser jordbruksproduktion. Norge är idag helt beroende av oljan (faller in i industrisektorn) vilken står för en ansenlig del av deras BNP, men så har det som sagt inte varit alltid.

Och vart går dessa jordbruksvaror och fiskeprodukter? Jo, till en livsmedelsindustri!
Du har alldeles rätt i att Danmark är en gigant inom jordbruk och att alla moderna industriländer är mera tjänstesamhällen. Dock kallar vi oss fortfarande för industriländer och i den aspekten är såväl Danmark som Norge utpräglade industriländer. De producerar ju annat än fiske-, jordbruks- och oljeprodukter.
Japan är världens näst största industrination. De saknar nästan alla råvaror som behövs. Dessa importeras för att sedan förädlas.

Danmark och Norge hade inte någon viktig ekonomisk betydelse. Ingen viktig industri (som den svenska stål- och kullageringdustrin) och inga strategiska råvaror. Visst bidrog de då ca 5 miljoner skandinaverna i dessa båda länder med motsvarande kanske 2-3% av Tysklands dåvarande BNP, och livsmedelsöverskottet kan ha varit av betydelse under svälten 1945.

Det norska fisket ställdes i det närmaste in under ockupationen, och handelsflottan föll till största delen i allierade händer. Förstörelsen var obetydlig i jämförelse även med det relativt skonade Finland. Sänkta handelsfartyg och uteblivet underhåll (pga kortsiktighet som det akuta krigsläget innebär) var kanske de två största kostnadsposterna för båda länderna.

Tyskland lär ha gjort betydande investeringar i Norge. Bl.a. började man bygga ett omfattande tunnelsystem i Nordnorge för att dra en arktisk järnväg som kunde transportera svenskt stål på ett säkert sätt och försörja trupper på den otillgängliga arktiska fronten mot Sovjet. Denna investering har förstås övergetts, och saknade ekonomiskt värde efter kriget.

I Danmark lade tyskarna beslag på den danska guldreserven som fanns hos riksbanken. Det mesta av detta guld gick till danska företag som byggde försvarsanläggningar o.dyl. åt tyskarna.

Jo, bytet i form av lösa värdeföremål m.m. var förståss enormt. Tänk er idag allt av värde som finnsi västeuropa! T.ex. så kom tyskarna i Belgien över det uran man sen försökte framställa en atombomb av (och som på väg till Japan en tysk ubåt som kapitulerade till amerikanarna, kom att användas i bomben över Nagasaki!)

Såg ett program på tysk TV om en nazi-organisation som sålde beslagtagna värdepapper från ockuperade länder, i neutrala och allierade länder under kriget. Men rent krigsekonomiskt så var det tung industri och nyckelråvaror som var viktigt, och det fanns det inte mycket av i Norge/Danmark (om det inte är nåt jag missat. Norsk aluminium, utvanns det redan då?)

Det var lite motstånd som ägde rum för att många danskar och norrmän föredrog Tyskland istället för England. Jämför det med Island som blev ockuperat av USA och Storbritannien.
https://nordfront.se/var-danmark-nagonsin-ockuperat