Note to self: om någon med kraftig brytning och usel svenska ringer dig i svar på en annons på Blocket, lägg på luren. Direkt.
Skulle sälja en vitvara på Blocket häromdagen. Annonsen ligger ute i någon timme, en berikare ringer och frågar om den finns kvar. Har lagt priset på en fjärdedel mot nypris, med klar och tydlig text om att prissänkningar inte kommer ske. Vad tror ni människan säger? "Kan du sänka priset, kompis?"
Nej, det kan jag inte. Vill du har vitvaran betalar du vad jag vill ha, inte ett öre mindre. Samtalet avslutas med god ton.
Kvinnan ringer senare på eftermiddagen, säger att dom är på väg, kört ett par mil. Tio mil från deras hydda till mitt hem. Har dom kollat ifall vitvaran finns kvar? Nej, men det gör den som tur är. Beskriver vägen på hög och tydlig svenska, vilket visar sig vara en vetenskap utan dess like. Tids nog makar dom sig fram.
Visar sig vara en beckmörk kvinna från Sierra Leone, som dessutom tagit med sig sin bror som äger en skåpbil och lustigt nog förstår ett fåtal fler svenska ord.
Skåpbilen har genomblanka vinterdäck utan dubb och fastnar i en backe inte långt från mitt hus. Dom kommer varken uppåt eller neråt. Nå, jag promenerar till dom och visar dom till mitt hem och varan som ska säljas. Vad tror ni är det första dom säger? "Vi komma lång väg härifrån, vad ditt sista pris kompis?" Under en sekund funderar jag på att fysiskt kasta ut dom, låsa dörren och åka därifrån. Men å andra sidan vill jag bli av med skiten jag ska sälja. Sänker priset med 25% (en hundring) och dom blir efter en stund övertalandes nöjda och betalar med färska och raka hundringar. Ser annat i mitt hem dom verkar intresserade av. "Du sälja mer? Vi får kolla på dina saker?" Ok, ta en vända och kolla runt. Dom hittar en lampa från IKEA för 15:- och en hylla från samma affär för 50:-. Jag begär en hundring till för grejorna och dom betalar gladeligen. Yay, jag fick vad jag ville ha från första början bara genom att ge dom en lampa och en hylla jag ändå hade tänkt att slänga på tippen!
Sagt och gjort, vi bär ner allting med mankraft till deras fastkörda skåpbil hundratalet meter bort. Då ser jag att utöver allmänt rat och träflis i skåpbilen har dom redan två stycken golvfrysar! Precis en sådan dom redan köpt av mig. Intressanta människor. Därtill återstår att dom inte vet hur dom ska ta sig därifrån. "Du hjälpa oss kompis? Snälla? Snälla? Snälla? Vi inte kan köra bil här." Ok, låt gå. Säger åt negern bakom ratten att backa så långt upp från gropen han kan så han kan ta fart uppåt åt andra hållet. Han sticker iväg, kommer snart tillbaka till mitt hus och beklagar sig över att han backat in en snödriva efter vägen. "Jag inte se när det mörkt, svårt köra bil bakåt. Du hjälpa oss. Snälla?".
Ja, man måste ju göra sitt till för att välkomna aporna till landet. Så slutligen drog jag upp dom från diket och gropen med min bil (som inte helt förvånansvärt har dubbade vinterdäck...) och en bogserlina. Stannar på en plan yta TIO METER ifrån riksvägen dom svängde in ifrån, häktar loss bogserlinan, pekar på utfarten mot riksvägen och tänker sätta mig i min bil och köra hem igen. Avskrapet springer mot mig och skriker "Hur vi komma ut härifrån? Jag hitta inte ut härifrån!". Jo, jag satte mig i deras bil och visade fysiskt med handen hur dom skulle köra TIO METER genom en kort kurva för att komma ut på riksvägen och svänga åt rätt håll mot deras hemland. Fullt dagsljus. När jag hoppar ut ur deras bil skriker dom unisont "Tack snälla! Tack snälla! Vi ringa dig om vi vill köpa mer saker!". Därefter spinner och sladdar han ut på riksvägen med blanka vinterdäck som inte ens hade fäste på torr asfalt med +10 i luften...
Man lär sig nya läxor hela tiden och blir återigen påmind om hur vart detta land är på väg...