Ursäkta, men vad betyder "enfas"?

Läraren skulle kunna ha dem i åtanke för att hon t ex vet att det ord som uttalas "brambil" igengklien stavas brandbil, och för att det var något som hon ofta gjorde fel på och fick påpekande för när hon själv var elev. Hon kan få för sig att ett n framför f har övergått till m därför att det innebär en uttalslättnad, eftersom både m och f till skillnad från n är labialer, och för att omställningen av talapparaten därmed blir mindre energikrävande vid uttalet.

Personligen tror jag att människor kan vara medvetna om att saker och ting kan vara komplicerade, men att de ändå avstår från närmare efterforskning på grund av lättja. Det är förmodligen för att jag är en obotlig cyniker.

Det är inte konstigt att konspirationsteorier får näring.

Jag och ockhams rakblad tror att N och M sitter bredvid varandra på tangentbordet, ser ungefär likadana ut, och inte triggade words rättstavning eftersom enfas också är ett ord.

I alla fall rakkniv.

Jag tycker att du skulle ta med dig ett vägguttag istället.

Det står ju i uppgiften i bestämd form "ordentligt enfas", så ett uttag i present för att hylla personen i fråga vore högst lämpligt.

Hyperkorrektioner förekommer och är inte alls särskilt anmärkningsvärda. Men: Det var enfas som var (den eventuella) hyperkorrektionen; några hyperkorrektioner i plural fanns över huvud taget inte i sammanhanget. Det låter som om du tror att em bil, brambil, tamborste är exempel på hyperkorrektioner, vilket det alltså inte är, utan bara helt vanliga assimilationer.

Nja, jag bemödade nog mig inte att tycka eller tro alls beträffande vad de är eller inte är. Jag ser när jag läser det mer noggrant att de absolut är som du säger, assimilationer. Hur vanliga de är beror på vilken jämförelse som görs. Att de förekommer kan vi vara överens om.

Min egentliga poäng var dock att jag inte alls tror på den teori som In-Fredel förde fram.

Mot teorin nedslagsfel står genusfelet. Man kan »hitta« granntangenten i en digital lapsus, men ett spökande -t är svårare att förklara bort, liksom ett icke-idiomatiskt »en«. Personen har helt enkelt varit för dåligt påläst för att agera lärare i svenska.

Icke-idiomatiskt: ... Denna gång med en ordentligt enfas.

Bättre: ..., denna gång med [stor] emfas.

http://www.google.se/search?hl=&q="stor+emfas"

Teorin att ett fel uppstått på grund av slarv och slapphet, är det alltså en konspirationsteori?

Om vi nu ska ta det från början igen, så är min poäng följande: Att tro att någon tänker assimilation för att undvika assimilation [och då skapa en hyperkorrektion från "emfas" till "enfas"], förefaller så osannolik att spekulationer kring detta kan jämföras med skapande av "konspirationsteorier".

Jag ser inte att "slarv och slapphet" är det drivande elementet i detta resonemang.

Hur tror du själv att hyperkorrektioner kommer till? Eller förnekar du rentav att de finns?

Nej, jag förnekar inte att de finns och jag tror att de kommer till mer av en omedveten känsla än en planerad handling. Mitt resonemang i detta fall är inte kopplat till hyperkorrektioner i allmänhet såsom "och" istället för "att". Det är kopplat till just detta specifika fall med "emfas/enfas" som går åt andra hållet med "n" istället för "m". Jag upplever det som ett fel eller ett slarvfel.

Edit: Jag ser att jag blev lite otydlig i slutet av förklaringen. Jag vill därför emfasera att min poäng är att jag finner det otroligt att hyperkorrektion kommer sig av att medvetet tro sig rätta en assimilation.