Vad fattas för en fullständig teori som innefattar allt?

Vilken teori är den som just nu är den mest påjobbade teorin?
Vad fattas?
Vad funkar inte?
Jobbas det på just nu?
När sätter man på LHC och varför är den så försenad?
Vad är tid?
Hur kan ett universum med 11 dimensioner se ut? Finns det illustrationer (bilder)?
Hur kan man föreställa sig 11 dimensioner?

Du det var många frågor.

Strängteorin är väl den mest lovande enhetsteorin för tillfället. Vet inte hur det ligger till med kvantloopteorin.

Du får googla lite.

"I motsats till i dagligt tal används ordet "teori" inom vetenskapen inte som en nära synonym till ordet "gissning", utan en teori är tvärtom den starkaste sannolikhetsgrad som kan nås inom vetenskapen."
Det är alltså vad man normalt menar med "fakta". Det saknas inget vad vi vet i teorier.
Det är bara det att den inte är motbevisad ännu.
Gravitationsteorin till exempel. Den dagen den blir motbevisad så får vi helt enkelt sluta upp med att springa omkring på marken utan börja sväva istället.
Gravitationsteorin saknar ju ingenting i den bemärkelsen att vi "vet" att gravitationen finns.
Vet=teori

LHC har varit igång sen mars, kamma dig och kom in i matchen

Aaaaah, den får du alltså dra någon annan stans. Att benämna ett faktum, så som det tyngdkraft, är inte det samma som en allmän teori som ska förklara alla instanser av tyngdkraften. Om man nu antar att tyngdkraften följer en särskilt lag, så säger man ju att lagen beskriver en varje möjlig instans av tyngdkraft. Om vi då upplever tyngdkraft som inte stämmer överens med den lagen, så får vi skrota den, eller hitta en förklaring för vad vi upplevde. En teori kan ju också vara mer metafysisk, och så sikta mot att förklara vad lagen egentligen är ett uttryck för, men det kanske är onödigt.

Så en vetenskaplig teori är inte fakta, men någon förklaringsmodell som ska utveckla vad som ligger bakom de fakta vi upplever. De enskilda fakta är ju bara enskilda fakta. Lagen överskrider det i erfaringen givna. Gravitationsteorin är inte att likställa med den rent faktiska gravitationen, så att motbevisa lagen är inte att gravitation så som vi "känner den" upphör existera, det är närmare så att man visar på att lagen inte räcker till som förklaring. Om gravitationen plötsligt upphör existera, så kanske lagen inte längre gäller, men det betyder inte att den inte gällde innan.

Men vad är fakta då? Om det nu inte är "den starkaste sannolikhetsgraden"?
För mig är fakta något som är absolut 100% sant, annars är det ingen fakta. Och kan du säga ett fakta som kommer gälla till tidens ända med rådande fysikaliska lagar?
Jag tror inte det, för det går inte att veta precis allt, och det krävs för att göra ett sådant uttalande.

En teori är något som förklarar något, och som inte krockar med en annan teori. Och är det mest trovärdiga svaret för något fenomen som kan nås, men ingen teori är så att säga huggen i sten för evigt. Och ingen seriös forskare påstår det heller, inkluderande gravitationsteorin.
I alla fall tills dess att vi verkligen vet precis allting skulle man kunna kalla ett uttalande för verklig fakta. Om man ska hårdra det.
Jag säger inte att gravitationen kommer upphöra. Jag säger bara att gravitationen "bara" är en teori som inte är motbevisad.
Och som sagt, vad är fakta om det inte är den starkaste sannolikhetsgraden?

Jag håller inte med dig i vad du säger, men jag tror det beror på att vi använder ordet olika. När jag säger fakta, i denna sammanhäng, så tänker jag på det som på danska kallas "kendsgerninger", och som Wittgenstein i Tractatus talar om när han säger att världen består av "the totality of facts". Alltså sakförhållanden (tror jag att det heter på svenska). Du verkar använda det synonymt med obestridlig sanning. Och då är fakta ju påståenden, och inte sakförhållanden, och då pratar vi nog förbi varandra.

Men nu när jag vet vad du menade, så kan jag ju inte riktigt vara oenig, då du bara har klargjort vad du förstår vid "starkaste sannolikhetsgraden", och att du använder ordet "fakta" till att beskriva det. Eller? Jag kanske fortfarande missuppfattar dig. Men då får du klargöra.

Partikelfysikens standardmodell. Stämmer med alla experiment och tar med allt utom gravitation och vissa kosmologiska fenomen. Kan göra extremt precisa förutsägelser, som stämmer oerhört väl med experiment.
Standardmodellen beskriver inte gravitation, och förutom det finns det en uppsjö saker som inte passar in. Exempel är t.ex. asymmetrin mellan antalet partiklar/antipartiklar, den mörka energin eller kosmologiska konstanten, den mörka materian, det s.k. hierarki-problemet som handlar om varför partiklarna har de massor de har och så vidare. Och det är klart att det jobbas med dessa problem, det är ju det partikelfysiker, astronomer och teoretiska fysiker pysslar med (bland annat iaf).
För att följa Einstein: Tid är det man mäter med en klocka.
Går inte precis att rita upp det på ett 2d-papper, och vi kan inte föreställa oss det eftersom våra hjärnor är byggda för en tredimensionell värld.

Ja alltså, jag använder i dagligt tal fakta som absolut sanning, det kan du säkert hitta att jag har sagt i någon tråd. Till exempel: "Min bil är silvermetallic i färgen"
Vad jag menar är ju dock egentligen "starkaste sannolikhetsgrad". Vi, som i mänskligheten har ju genom tiderna haft den ena faktan efter den andre som senare visat sig felaktig. Så mina ambitioner är att dra ner på användandet av ordet för att förr eller senare sluta med det helt. För det kommer aldrig bli ett 100% trovärdigt begrepp, enligt min egna definition i alla fall.

Självklart är det bekvämt och användbart att säga "gravitationen gör så att jag faller mot marken" som ett faktum. Jag inser det.
Men hur sant kommer det vara om säg 1 miljon år om mänsklighetens kunskapsutveckling fortsätter i samma takt?
Förr: Jorden är platt
Nu: Gravitationen gör så vi faller mot marken
1 miljon år: ?

För att svara på din sista fråga, ja, för mig är fakta = starkaste sannolikhetsgraden = teori
Jag kommer aldrig i nyktert tillstånd säga att något är en "absolut sanning". Som att "min bil är silvermetallic" och då kan jag inte heller säga att det är fakta . I alla fall inte i vetenskapliga diskussioner.

Rörigheten i inlägget bjuder jag på

Forskning för dess egen skull är väl alltid trevligt, men är enhetsteorin inte resterna av monoteism som löper amok? Min gissning om att vi hade varit polyteister så hade det varit lättare för oss att ta att det finns massa saker som är helt oberoende av varandra. Liksom vad har radioaktivt sönderfall och förruttnelse med varandra att göra?

Det är ju vad en theory-of-everything ska ge svaret på Nej, men tror att du har rätt. Det finns nog en del områden som inte kan reduceras till något bakomläggande - i alla fall inte metodologiskt. Men är det otänkbart att hänföra alla fänomen till något bakomläggande princip, så att man har en monistisk världsbild? En teori som innefattar allt, som också är en vetenskaplig teori, ska den då förklara t.ex. historiska skeenden och kulturella fänomen? Emergens, det är väl något som, om det finns i verkligheten, står i vägen för ett sånt vetenskapligt programm, men ontologiskt sett kan vi väl gott ha ett enhetligt syn på vad som finns.

Å andra sidan så kanske en polyteism som löpte amok gjort det svårare för oss att ta fram en motsvarighet till Maxwells ekvationer som visade på likheterna mellan elektricitet och magnetism.