Varför ses Sverige som en paradox?

Sverige – kanske mest känt för högt skattetryck i kombination med en alltomfattande välfärd – har varit ett omstritt debattämne i Japan. Å ena sidan förespråkas en ”svensk modell” för att möta problem som växande samhällsklyftor med en generös omfördelningspolitik. Å andra sidan använder konservativa debattörer Sverige som ett skräckexempel på samhälle som lider av brist på arbetsincitament och en ekonomi som stagnerar. Men att Sveriges ekonomi i själva verket kännetecknas av en högre tillväxt än OECD-genomsnittet och beröms av såväl World Economic Forum som av andra ekonomiska topplistor för sin effektivitet är inte väl känt i Japan. Lika obemärkt är att bolagsskatten i Sverige är betydligt lägre än i Japan och att individens skattebörda och sociala förmåner är relaterade till inkomstnivån. Detta är i motsats till vad japaner tror – nämligen att den svenska ”socialiststaten” till stor del bara beskattar företag och de rika för att omfördela pengarna till de fattiga. Boken ”Swedish Paradox” handlar om hur ett land kan lyckas med att kombinera hög ekonomisk tillväxt och ett relativt generöst trygghetssystem, samtidigt som man bibehåller incitament för att den arbetsföra befolkningen ska vara aktiv på arbetsmarknaden. Nyckelordet är... som ni kanske gissat, arbetslinjen! Japan drabbades, precis som Sverige, av en finanskris i början av 90-talet. Läget var i första skedet mindre akut än i Sverige, och det dröjde länge innan den japanska regeringen tog krafttag för att blåsa liv i ekonomin. Detta har lett till en långvarig lågkonjunktur. Dessutom föds färre barn och andelen äldre i befolkningen växer mycket snabbare än i andra industriländer. Pensions- och äldrerelaterade utgifter ökar medan allt mindre skatter inkommer till statskassan. I 2011 års budget finansieras 48% av utgifterna av statsobligationer. Den offentliga skulden når snart 200% av BNP.
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter...ox_5924209.svd

Har dock svårt att tänka mig att japanerna..kloka som de är.. knappast kommer ta efter den svenska katastrofala invandringspolitiken(Ett ämne som författaren inte ens nämner) och släppa in minst 15-20 miljoner migranter från Afrika och Mellanöstern till sitt land,det är nog knappast räddningen på Japans problem..Men annars..ligger det nåt i det Yoshihiro Satos bok?

Det är väl för att världen generellt tycker att välfärd kostar pengar. Så man kan välja mellan pengar eller välfärd. Men sverige har ju skapat välfärd och utnyttjar den sedan för att ha en välmående och arbetande population.

Eftersom vi är vana att betala mycket skatt så fungerar modellen för oss. Att börja beskatta Japan eller USA lika hårt skulle orsaka för stora protester och troligen hämma tillväxten totalt?