Historien bakom ordet "Gött"

Tja

Jag & en polare snackar om var ordet gött härstammar ifrån....
Jag är från götet, och det har alltid känt som en självklarhet, det är göteborska.....
Är det "rikssvenska", eller bara nåt slappt slang som kommit på sistone?

Det är göteborska http://sv.wiktionary.org/wiki/g%C3%B6tt

Edit: jag var visst inte först.

Jag försöker hejda mig från att säga gött, tycker nämligen det låter så typigt men samtidigt är det ju så skönt att det lätt slinker ur en ändå. Jag är inte från Göteborg men jag associerar i alla fall gött till göteborgare. Som du sa är det nog något som spridit sig norrut på senare tid. Vet du hur länge det kan ha använts i er hemstad? Min far säger gott när han menar samma sak som gött, vilket jag också tycker låter rätt udda. Jag har en känsla av att gott(när det smakar) skiljer sig från gött, som bara ger uttryck för att något är positivt.

Andväns flitigt i skarabörg drar även ut på det ofta göööööööt när något är extra gött

I dialekterna öster och söder om Göteborg är uttalet {gött} gammalt och har också förekommit som verb {götta se} / {götta sek}. Särskilt i betydelsen värma sig. Vi talar om Västergötland och Halland, troligen västra Småland. Adjektivfrasen {varmt och gött} var stående uttryck i en tid när bonden/drängen kom in efter att ha gått bakom plogen i snöblandat regn ett par timmar.

Till saken hör att det lantliga ordet {gött} hade ett diskret ö-ljud på gränsen till {gətt}.

Används flitigt i hela Västsverige. Många ord vi har där vi sätter Ö så. Körv och Törget t. ex. En annan liten egenhet som har uppståt lite i här i Skaraborg iaf hos de yngre Epa-börnande människorna är att man överdriver och sätter Ö där det ska vara Å. Båt blir Böt t. ex, låter för djävligt men får väl vänja sig antar jag.

jo det känns igen kåt = köt har hört en tjej säga lite avtändande men är man Köt så är man

Det används inte flitigt i hela västsverige. Det används flitigt i Göteborg och Västergötland. Men i övriga västsverige förekommer det, men inte ofta.

I Skåne säger man traditionellt "gutt", men det är inte helt ovanligt att de under 30 säger "gött". Jag har också hört "gott" med vanligt uttal med samma innebörd. Att använda ordet "gott" i betydelsen härligt, bra är säkert vanligt i hela landet. Det är bara uttalet som skiljer sig. Jag uppfattar det som att just "gött" varit lite mode de senaste åren, så att folk från andra delar av landet börjat använda det.

Det är absolut inget "slang" eller nåt som kommit på sistone. Det är neutrum av god, eller go som man säger på göteborgska och annan västgötska.
Som bekant så uttalas kort o mer som ett å/ö-ljud i västgötska och skrivs mer korrekt "ô", därmed heter det go (alt. goer) och i neutrum gôtt.

Annat göteborgskt är ju feskekôrka. Jag tror det är felstavat och egentligen skall det vara fêskekörka.
Då ê är det mer i-haltiga e-ljud som finns i västgötska medan e är ett vanligt. Dessutom är alltså ô ett å-haltigt ö-ljud medan ö är ett vanligt. Ô motsvarar ofta rikssvenskt kort o medan ö motsvarar ö eller y.

Nån gång för bortåt 100 år sen fick skoleleverna kring Skara följande ortografiska snabblektion i rikssvenska:

Ö·ljudet stavas med bokstaven ö utom i kyrka och byxor där det stavas med y.

Skara Domkyrka har två torn. I samband med en brand på 1700-talet kortades de spetsiga spirorna av, varvid den folkliga benämningen »Skara Böxer« uppstod. Gud har humor. Huruvida den har böxer undandrar sig min bedömning.

Omljudet ligger på en grundläggande språknivå i den så kallade nordsjögemenskapen. Det tyska ordet "(der) Gott" betyder Gud[en] och ger i avledningar upphov till omljud som i "Götterdämmerung" (Gudars skymning, Ragnarök).