Bögtråd. Bögar svarar på frågor.

Kan du inte tala om för dina föräldrar att du praktiserar säker sex? Då kanske de lugnar sig lite. Är det du på avataren?

Jag sa det endast till min mamma när jag var 15 år. Har inte berättat det faktiskt för någon annan i familjen eller i släkten - de vet ändå om det antar jag. Är faktiskt lite blyg om min sexualitet och känslor, berättar knappt om vilka filmer jag gillar, politik som intresserar mig och drömmar och mål jag har så det handlar mer om en allmän osäkerhet inför min familj. Vilket givetvis är synd. Min mamma har aldrig frågat något intimt men hon träffade min pojkvän som jag hade för några år sedan och hon tyckte det var trevligt.

Av någon anledning så har omgivningen alltid vetat om min homosexualitet före mig. När jag var full på en fest i nian berättade jag för i princip hela klassen och alla skrattade åt mig och menade att de alla visste sedan länge. Det var mer som att jag bekräftade det hela. Det blev ingen förändring och jag umgås fortfarande med samma heterosexuella killar som jag gjort sedan jag var sex år gammal Ibland får man ju frågor och sådär, och eftersom jag är som sagt blyg så kan det bli jobbigt men oftast är det ändå bara harmlöst.

Så jag kanske är ett dåligt exempel då jag praktiskt tagit aldrig kommit ut utan endast levt in de förväntningar som många i min omgivning hade: alltså att jag är bög.

Jag har tillochmed skaffat mig en muslimsk vän som till en början inte visste att jag var homosexuell och i början tyckte han att det var äckligt och något förbjudet. När han fick reda på att jag är bög så blev han lite ställd och sa till sist: "men du är ändå okej"

Ja då har du riktiga vänner. Vi gjrode inte direkt bögarna i vår vänskapskrets till Parior utan accepterade det. Vi anade att något lurt var på gång under två års tid. De drog ju aldrig hem någon och såg besvärade ut när de strulade med tjejer tex.

Ja men de flesta "muslimer" är det bara kulturellt och i deras kultur är det oftast fult o vara bög. De flesta bryr sig dock inte, sålänge det inte är skrikbög och som pratar med en tillgjort feminin röst. Hatar sådant.

Då var de i alla fall två. Det som jag saknat nästan i hela mitt är faktiskt bögvänner och bögar i min umgängeskrets. Ingen i de skolklasser jag varit i, eller arbetsplatser har varit homosexuella. Det fanns några i andras klasser i gymnasiet men det blir ju så onaturligt och konstigt att försöka bekanta sig med dem bara för att de är bögar, känns alldeles för målinriktat för min tillbakadragna personlighet.

Jag tycker verkligen synd om dem som blir trakasserade och helt utfrysta ur ett helt samhälle. Får mig att tänka att jag kanske inte riktigt förstår mig på hur jobbigt det kan vara att vara homosexuell. Vilket blir väl en brist hos mig.

Samtidigt förstår du kanske att det ligger i människans natur att stöta bort de som är udda och då särskilt människor som med största sannolikhet aldrig kommer att bära frukt. Och så länge ni homosexuella utgör en så liten samhällsgrupp blir ni aldrig accepterade fullt ut.

Om ni är medvetna om detta så undrar jag varför ni överhuvudtaget väljer att ta det där (socialt) farliga steget från garderoben och ut i er omgivning. Att söka sig till likasinnade är väl logiskt men varför detta behov av att berätta för era närmaste? Ens läggning är ju något privat och för er som vet att ni rör er bland de inskränkta, varför riskera att bli utstött?

jag riskerade aldrig att bli utstött av dem jag älskar när jag kom ut. de jag blev utstött av kan jag vara utan.

men alla har det inte som jag. för många – men inte alla – är ärligheten om vem man är viktigare än att vara socialt accepterad. numera anses ens sexuella preferenser med avseende på kön vara ett grundläggande drag i ens personlighet, det är alltså inte längre en privatsak. jag möttes emellanåt av reaktionen att folk blev stötta för att jag inte sagt något långt tidigare – de personerna tyckte att jag borde haft tillräckligt mycket förtroende för dem för att berätta långt tidigare. m a o var de intresserade av att veta, och de tyckte alltså inte att jag skulle behålla det för mig själv.

om man har en romantisk och monogam relation med en annan man (aka pojkvän) kan det underlätta att klargöra det för folk i ens omgivning. de flesta heterosexuella gör ju inte heller någon hemlighet av sina relationer, så varför bögar skulle göra det vet jag inte. detta brukar anses vara synonymt med att komma ut som bög.

Min relation till morsan är obefintlig.
Jag har flyttat och bor i utkanten av sthlm. Så slipper mina korkade föräldrar

Beror väl lite på vad man menar, man kommer ju ut rätt ofta för nya människor. Första gången var för en kompis (man, straight) som inte reagerade nämnvärt utan sade något i stil med "jaha". Det var väldigt befriande. Ingen har hittills reagerat negativt, det har varit antingen neutralt eller positivt, där jag föredrar det tidigare.

Alltså, när man diskuterar vissa saker så är det relevant för omgivningen att veta om det. Diskuterar man vilken sorts tjejer man gillar (för att ta ett väldigt uppenbart exempel då, det finns nog fler situationer än vad man först tänker på) så skulle det bli ganska konstigt om man antingen satt tyst eller ljög. Samma sak i johannes exempel, har man en pojkvän så skulle det bara bli konstigt om man ljög om det. Varför dölja något? Men så har jag aldrig rört mig i inskränkta kretsar heller. De är så tråkiga, och inte bara på grund av att de kanske inte skulle acceptera min läggning.

Självklart man kan inte begära att hela samhället ska vara rättvist eller schysst eller att konflikter inte ska uppstå. Samtidigt behöver vi ju inte heller fråga en tjej som just blivit våldtagen om hur kort hennes kjol var. För man kan ju lika gärna säga att "Och så länge rika människor har värdefulla föremål så får de räkna med att bli rånade och få inbrott", vilket är ju en sanning men varför lägga en viss sorts skuld på offret/offren?


För min egen del har det inte varit en fara och jag vet många som inte fått sämre liv för det heller. Precis som johannes skrev så är det faktiskt många heterosexuella som vill dra ut homosexuella ur garderoberna. Annars kan jag tycka att det ibland är löjligt, och detta skyller jag faktiskt amerikanska kulturexporten för, att man måste "komma ut" för allmänheten. För mig är sexualiteten ytterst privat! Men ändå är det många som har sin identitet och livsstil sammankopplad med sin sexualitet och för dem är det ju viktigt att komma ut.

Och självklart får ju varje individ välja sina strider och platser så att säga. Vad som däremot kan säkerligen vara jobbigt och skada själen på många sätt och vis är när personer som man älskar vänder sig mot en för ens natur. Att man, om man vill behålla sina käraste, tvingas till att undantrycka sin egen identitet är nog inte sunt för psyket. Och ja, folk riskerar att bli utstötta ibland. Precis som heterosexuella som blir kära i fel sort, kanske dottern som tar hem en svart kille eller överklasskillen som förälskar sig i en underklasstjej. Det finns de som väljer att riskera och de som hellre väljer hedern framför sina egna känslors vilja. Men alla vill ju inte styras av ett kollektiv på ett sådant sätt.

Och nej, ens läggning är ju faktiskt inte privat. För allmänheten så är ju alla killar heterosexuella (förutom de som avviker alldeles för mycket) och tjejer likaså - innan motsatsen är bevisad är nästintill allas sexualitet ytterst offentlig.

Sant. Det finns andra egenskaper i sådana kretsar som räcker för att man vill undvika dem

Nu kanske jag missförstod, men var det där ett "Ni kan ju ändå inte få barn"-argument? Varför i hela friden anser heterosexuella att barnalstring är det viktigaste en människa kan göra? Varför är i så fall inte kvinnor gravida konstant?
Anser du också att heterosexuella par är freaks som är lägre stående och inte behöver accepteras, för "de kommer ju aldrig att bära frukt"?

Skulle du kunna tänka dig att leva som homosexuell om situationen vore det omvända? Skulle du kunna tänka dig att låtsas vara kär i en kille, eller en "konstant ungkarl" eftersom du inte vågar säga att du egentligen gillar tjejer? Skulle du kunna tänka dig att aldrig någonsin, på något sätt, visa din kärlek till din flickvän där någon kan råka se er? Inget hålla handen, inget pussande, inget kramande, inte gå för nära varandra på stan, inga suspekta blickar.. För alla dessa uttryck för någons sexualitet är ju något privat och personligt och ska aldrig visas öppet, för om du skulle göra det kommer folk att skrika "Heterojävel!" efter dig, och om du har otur blir du nedslagen i en tunnel nånstans bara för att du gillar fel person..
Varför kan heterosexuella ens få för sig att säga att sexualitet är något privat och som inte ska flängas med öppet, ner de ju uppenbarligen gör det själva konstant och så ofta att det inte ens anses något konstigt, så ofta att de inte ens märker det.
När var senaste gången du såg två killar hålla varandra i handen på stan? Som stod och kramades?
När var senaste gången du såg en kille och en tjej göra samma sak?
Troligen såg ju killen och tjejen senast du var i stan.
Lika troligt har du aldrig sett två killar gå hand i hand som du sett de heterosexuella paren göra det.

För att många är primitiva innerst inne?
Jag ser inte ner på de ofruktsamma, inte heller på homosexualitet.
Man kan vänja sig vid ett sådant liv och bli lycklig ändå. Onödigt att försöka provocera fram något så ouppnåeligt som allmän respekt.