RIP Per Gustav Grundén

Det var han som spelade Wall enberg i jönssonligan filmerna. http://www.expressen.se/nyheter/1.23...e-levt-fardigt

Efter att ha läst på lite, så känns det trist att han mest av allt kommer minnas som Wall-Enberg.

Han var den störste av dem alla.

Så fort någon himla torr gubbe lämnar in så ska det startas en R.I.P. tråd på Flashback. Till och med när det är en som folk knappt vet vem han är ens, nej nog ska det klämmas fram elefanttårar ändå.

Lena Nymans vän berättade ju i dagens Aftonbladet om vilka hycklare Lena Nymans kollegor är, som låtsas bry sig så mycket om Lena N nu när hon är död. Under hennes sista tid i livet sket de fullständigt i henne och besökte henne inte på sjukhuset.

Så det är klart, det säger ju en del om mänskligheten och det är säkert samma mekanismer som får Flashbackarna att starta en R.I.P. tråd så fort någon halvkändis har dött.

Per Grundén är ju känd och var en utmärkt skådespelare. Lena N däremot....

Han gjorde ju Wall-enberg riktigt bra iaf!

Jönssonligan filmerna är ju kult i svensk filmhistoria. wall enberg gjorde han riktigt bra.

VIF!

Jag hade gärna sett Per Grundén i fler filmer. Han hade en karisma, auktoritet och världsvanthet av ett slag som är ovanlig bland svenska skådespelare. Jag tror han hade gjort ett utmärkt jobb som maffiabossen i en svensk version av gudfadern.

Flera av de duktigaste svenska skådespelarna verkar kommma från estradens, operettens eller operans värld, vi har ju också:

Jan Malmsjö
Loa Falkman
Sven Bertil Taube

Den åsikten är du nog rätt ensam om och gubben blev faktiskt 88 bast, något som få skulle vara missnöjda med att bli, det är ett långt liv.

Lena Nyman blev inte mer än 66 år och hon är en person som alla svenskar känner till, oavsett generation. Dessutom var hon en utmärkt skådespelare, även om nu inte just du tycker det.

Hennes kollegor (som ju älskar henne så otroligt, nu när hon är död), kallar ju henne för geni.

Det jag menar med mitt tidigare inlägg är att när någon halvkänd/känd person dör, så bryr sig folk egentligen inte ett barr om det, deras uttryck för sorg beror på något annat. Kanske är det ett sätt för dem att få utlopp för något annat som de sörjer.

Sen retar det mig att man alltid är så satans bra när man är död. Den som är död får ju aldrig höra de där hyllningarna. Visa uppskattning när de lever istället!

Hans bästa insats var helt klart rollen som direktör Jean Volkswagner i Svenska Ords Äppelkriget. Hejdlöst roligt när han står i Änglamarks centrum och (likt Hitler inspekterade trupper och stridsvagnar) inspekterar sina grävmaskiner och hjullastare.

Per Grundén var jättestor som operettsångare i Wien.

Jag minns honom från ett tv-program, som Jerry Williams ledde, där Jerry och de tre operasångarna Per Grundén, Sven-Erik Wikström och Erik Saedén sjöng Blue Moon i The Marcels version. Osäkert om så många här på Flashback känner till den inspelningen. Fantastisk!

den störste inom svensk film någonsin.

vila i frid wall-enberg.