2011-02-05, 10:15
#1
Tänkte jag skulle berätta om en konstig upplevelse jag hade på tjacket för en jädrans massa år sen.
Hade som vanligt gått på tjacket ihela helgen, och nu var det måndag morgon och jag skulle åka hem, med en 5:a brass i fickan satte jag mig på bussen. Kniper med mig en metro och ska börja läsa, men jag kunde fan inte se bokstäverna!
Tänkte att nu har jag näringsbrist som aldrig förr och la ifrån mig tidningen.
Kommer till södervärn när min tunga okontrollerat börjar dra sig ut ur min mun samtidigt som läpparna pressas ihop i ett jävla tryck. "helevets jävlar, va fan e de som händer" tar upp tidningen för att gömma mitt ansikte, så ingen ser de. Hoppar av vid mobilia, å tänkter, nu e jag när hem, ska blanda mig en fett å sen så kommer allt försvinna.
Kommer hem, å där var en polare som slaggat där i helgen så vi blanda ut en fet, men hela tiden håll muinnen och tungan på att leva sitt egna liv, rökte på och jag lyckades sova tio minuter, sen vaknade jag av att mitt huvud drog sig bak, och ja jävlar vad det drog, min polare fågade -Va fan håller du på med din idiot?
Mitt svar blev att de vet jag fan inte, men äckligt är det, så nu har jag huvudet som drogs bak och tungan stod som en kuk rakt ut ur min mun. Sen om de inte var nog, så började mina axlar dra sig bak och nu börjar mina ögon rulla upp i ögongloben. "Va fan är detta tänker jag"
Min polare sticker ut och ringer ambulansen utan min vetskap och när dom kommer så är hela min kropp som en jävla pilbåge!
Ambulansen kommer och frågar mig va jag har gjort, men jag kan inte snacka, för tungan är ute, läpparna är ihop pressade, men jag lyckas få ur mig "Muskelavslappnade tack"
När mina ögon rullar upp i globen som en jävla skräckfilm så frågar personlen mig, va ser du där uppe?
varv jag kvider ur mig, va fan ser du själv där uppe, tror du jag ser gud eller? varv han börja skratta
Dom ska lägga mig på en bår, men jag ska gå får jag för mig, och mitt i allt ska jag ha på mig mina skor, vilket resulterar att jag trillar baklänges, fortfarande som en jävla pilbåge.
Inne i ambulansen får jag en spruta och hela min kropp slappnar av, och jag andas ut.
Påtänd som en djur av sprutan börjar jag njuta och flumma, men som en blixt från klar himmel så säger det fjååååååång så är jag en pilbåge igen, och då säger ambulans killen, att nu får vi ta i lite mer, och vips så är jag en normal person igen, dock somnade jag.
Vaknar på sjukan i sjukhus kläder, så jävla bäng av all medicin dom gett mig samt av att jag pundat i ett par dagar, ligger en lång stund innan jag fattar var jag är och vad som hänt. När det äntligen går uppför mig var jag är så kommer en sköterska in och frågar om jag är hungrig, och ger mig en meny, och jag har svårt att hänga att tro det är sant, men jag får in de jag vill ha och när jag sitter är äter, så...fjååååååång, bricka och allt bara for iväg ut över golvat och jag, än en gång blir en pilbåge. lyckas efter en stund få trycka på alarmet och dom kommer in, 1 minut senare senare har jag fått ytterligare en spruta och jag kan återgå till det jag är född förr, att vara människa.
ligger inne hela dagen och på kvällen åker jag hem och jag bodde då vid mobilia, och akuten ligger inte långt där ifrån, men fy fan vilken träningsvärk jag hade, kändes som jag blivit överkörd av en stenkross, fanns inte en muskel i kroppen som inte skrek av smärta, tillochmed tungan hade jag kramp i.
Kommer hem och lägger mig på sängen, polaren är kvar och ytterligare en har kommit hem till mig, vi blandar på en riktigt fet jävel och jag har så ont i mina armar att dom får hålla till mig så jag kan röka, och sen sov jag fan ett helt dygn.
Hade som vanligt gått på tjacket ihela helgen, och nu var det måndag morgon och jag skulle åka hem, med en 5:a brass i fickan satte jag mig på bussen. Kniper med mig en metro och ska börja läsa, men jag kunde fan inte se bokstäverna!
Tänkte att nu har jag näringsbrist som aldrig förr och la ifrån mig tidningen.
Kommer till södervärn när min tunga okontrollerat börjar dra sig ut ur min mun samtidigt som läpparna pressas ihop i ett jävla tryck. "helevets jävlar, va fan e de som händer" tar upp tidningen för att gömma mitt ansikte, så ingen ser de. Hoppar av vid mobilia, å tänkter, nu e jag när hem, ska blanda mig en fett å sen så kommer allt försvinna.
Kommer hem, å där var en polare som slaggat där i helgen så vi blanda ut en fet, men hela tiden håll muinnen och tungan på att leva sitt egna liv, rökte på och jag lyckades sova tio minuter, sen vaknade jag av att mitt huvud drog sig bak, och ja jävlar vad det drog, min polare fågade -Va fan håller du på med din idiot?
Mitt svar blev att de vet jag fan inte, men äckligt är det, så nu har jag huvudet som drogs bak och tungan stod som en kuk rakt ut ur min mun. Sen om de inte var nog, så började mina axlar dra sig bak och nu börjar mina ögon rulla upp i ögongloben. "Va fan är detta tänker jag"
Min polare sticker ut och ringer ambulansen utan min vetskap och när dom kommer så är hela min kropp som en jävla pilbåge!
Ambulansen kommer och frågar mig va jag har gjort, men jag kan inte snacka, för tungan är ute, läpparna är ihop pressade, men jag lyckas få ur mig "Muskelavslappnade tack"
När mina ögon rullar upp i globen som en jävla skräckfilm så frågar personlen mig, va ser du där uppe?
varv jag kvider ur mig, va fan ser du själv där uppe, tror du jag ser gud eller? varv han börja skratta
Dom ska lägga mig på en bår, men jag ska gå får jag för mig, och mitt i allt ska jag ha på mig mina skor, vilket resulterar att jag trillar baklänges, fortfarande som en jävla pilbåge.
Inne i ambulansen får jag en spruta och hela min kropp slappnar av, och jag andas ut.
Påtänd som en djur av sprutan börjar jag njuta och flumma, men som en blixt från klar himmel så säger det fjååååååång så är jag en pilbåge igen, och då säger ambulans killen, att nu får vi ta i lite mer, och vips så är jag en normal person igen, dock somnade jag.
Vaknar på sjukan i sjukhus kläder, så jävla bäng av all medicin dom gett mig samt av att jag pundat i ett par dagar, ligger en lång stund innan jag fattar var jag är och vad som hänt. När det äntligen går uppför mig var jag är så kommer en sköterska in och frågar om jag är hungrig, och ger mig en meny, och jag har svårt att hänga att tro det är sant, men jag får in de jag vill ha och när jag sitter är äter, så...fjååååååång, bricka och allt bara for iväg ut över golvat och jag, än en gång blir en pilbåge. lyckas efter en stund få trycka på alarmet och dom kommer in, 1 minut senare senare har jag fått ytterligare en spruta och jag kan återgå till det jag är född förr, att vara människa.
ligger inne hela dagen och på kvällen åker jag hem och jag bodde då vid mobilia, och akuten ligger inte långt där ifrån, men fy fan vilken träningsvärk jag hade, kändes som jag blivit överkörd av en stenkross, fanns inte en muskel i kroppen som inte skrek av smärta, tillochmed tungan hade jag kramp i.
Kommer hem och lägger mig på sängen, polaren är kvar och ytterligare en har kommit hem till mig, vi blandar på en riktigt fet jävel och jag har så ont i mina armar att dom får hålla till mig så jag kan röka, och sen sov jag fan ett helt dygn.
0/5 fjångar.
