2011-02-04, 16:31
#1
Jag vet att det här kanske borde ligga i tråden för skoluppgifter men detta känns väldigt avancerat och kan behöva diskuteras lite i några inlägg.
Mina frågor nedan är baserade från en tentafråga i makroekonomi (kurs som jag besvisligen inteklarat ännu) där vi ska beskriva anpassningsmekanismer i penningmarknaden. Min lärare vill att vi ska "gå på djupet" i ämnet och verkligen beskriva hur allt hänger ihop "det räcker inte att skriva när X faller stiger Y utan det gäller att förklara varför". Frågan var värd 8 poäng på tentan (av totalt 60).
Bild på hela ISLM-modellen ifall någon behöver en uppfriskning eller bara vill veta vad jag babblar om.: http://upload.wikimedia.org/wikipedi...3/3e/Is-lm.gif
Jag vill egentligen veta hur och när alla skiftningar uppstår men jag ska försöka precisera det i frågor.
Ms=YL(i) där Y är inkomsterna i ekonomin, i är räntan (påvekar Y negativt, orkar inte dra det resonemanget här) och L står helt enkelt för Liquidity, dvs likvida medel. Jämvikt uppstår när Ms=Md, alltså Md är det som står till höger ovan och kombinationerna av ränta och inkomst ska motsvara den utbjudna penningmarknaden (i reala termer).
1) Är följande resonemang logiskt: Om priset i ekonomin kraftigt stiger (pga t. ex. missväxt) så minskar utbudet på realbalanser (kvoten M/P blir lägre), då har vi inte längre jämvikt i ekonomin eftersom efterfrågan Md är densamma som tidigare (YL(i)) blir det nödvändigt att sänka den för att få penningmarknaden i jämvikt. Detta sker via obligationsmarknaden. Eftersom vi efterfrågar mer pengar än vad som finns förflyttar vi de medel vi har som obligationer till mer det mer likvida tillgångsslaget pengar. Eftersom efterfrågan på obligationer då har minskat kommer priset på dessa att falla och eftersom det framtida utlovade beloppet (avkastningen) obligationerna är bestämt på förhand måste räntan stiga för att kompensera för prisfallet (vi har använt ekvationen Pb= N/(1+i)). När räntan på obligationer stiger blir obligationer mer attraktiva (eftersom de ger en högre avkastning än tidigare) och därför kommer efterfrågan på pengar att minska så att penningmarknaden åter är i jämvikt. Missar jag något väsentligt eller är hela skiten fel kanske?
2) Samtidigt, är det inte så att utbudet på realbalanser, Ms/P, antas helt regleras av Centralbanken och är därför konstant eller? Så även om P faller/stiger är utbudet detsamma, det är bara efterfrågan som påverkas? Mina två frågor/påståenden motsäger varandra, jag vet, och just nu känns det som om det första är mest logiskt, fast med brister...
Vill även nämna att som kurslitteratur använder vi Macroeconomics - a European Perspective av Blanchard m.fl.
Tack för all hjälp!
Mina frågor nedan är baserade från en tentafråga i makroekonomi (kurs som jag besvisligen inteklarat ännu) där vi ska beskriva anpassningsmekanismer i penningmarknaden. Min lärare vill att vi ska "gå på djupet" i ämnet och verkligen beskriva hur allt hänger ihop "det räcker inte att skriva när X faller stiger Y utan det gäller att förklara varför". Frågan var värd 8 poäng på tentan (av totalt 60).
Bild på hela ISLM-modellen ifall någon behöver en uppfriskning eller bara vill veta vad jag babblar om.: http://upload.wikimedia.org/wikipedi...3/3e/Is-lm.gif
Jag vill egentligen veta hur och när alla skiftningar uppstår men jag ska försöka precisera det i frågor.
Ms=YL(i) där Y är inkomsterna i ekonomin, i är räntan (påvekar Y negativt, orkar inte dra det resonemanget här) och L står helt enkelt för Liquidity, dvs likvida medel. Jämvikt uppstår när Ms=Md, alltså Md är det som står till höger ovan och kombinationerna av ränta och inkomst ska motsvara den utbjudna penningmarknaden (i reala termer).
1) Är följande resonemang logiskt: Om priset i ekonomin kraftigt stiger (pga t. ex. missväxt) så minskar utbudet på realbalanser (kvoten M/P blir lägre), då har vi inte längre jämvikt i ekonomin eftersom efterfrågan Md är densamma som tidigare (YL(i)) blir det nödvändigt att sänka den för att få penningmarknaden i jämvikt. Detta sker via obligationsmarknaden. Eftersom vi efterfrågar mer pengar än vad som finns förflyttar vi de medel vi har som obligationer till mer det mer likvida tillgångsslaget pengar. Eftersom efterfrågan på obligationer då har minskat kommer priset på dessa att falla och eftersom det framtida utlovade beloppet (avkastningen) obligationerna är bestämt på förhand måste räntan stiga för att kompensera för prisfallet (vi har använt ekvationen Pb= N/(1+i)). När räntan på obligationer stiger blir obligationer mer attraktiva (eftersom de ger en högre avkastning än tidigare) och därför kommer efterfrågan på pengar att minska så att penningmarknaden åter är i jämvikt. Missar jag något väsentligt eller är hela skiten fel kanske?
2) Samtidigt, är det inte så att utbudet på realbalanser, Ms/P, antas helt regleras av Centralbanken och är därför konstant eller? Så även om P faller/stiger är utbudet detsamma, det är bara efterfrågan som påverkas? Mina två frågor/påståenden motsäger varandra, jag vet, och just nu känns det som om det första är mest logiskt, fast med brister...
Vill även nämna att som kurslitteratur använder vi Macroeconomics - a European Perspective av Blanchard m.fl.
Tack för all hjälp!
