Fått mycket mer självmordstankar efter Sertralin.

För ca 6 månader sedan slutade jag med Sertralin, efter att ha ätit 50 mg under 6 månader.

Jag är idag 25 år och har mått dåligt sen jag var 14. De första åren mådde jag helt enkelt "bara" inte bra, var extremt nedstämd och fick inte ut något av livet. Jag levde alltid för morgondagen och gick bara och väntade på att få må bra igen...

Men under senare år har jag fått en extrem ångest. Sertralinet hjälpte mot detta, nu kan ångesten vara stark, men den går att härda ut... Dock blev även alla andra känslor påverkade - även efter att jag trappat ner och slutat ta medicinen.

I dagsläget känner jag mig _extremt_ seg-, trögtänkt och trött i huvudet. Och ju mer jag försöker tänka, ju segare känner jag mig i huvudet.
Själva tröttheten kan likna känslan i huvudet när man varit _extremt arg_, men mycket kraftigare.
Har även märkt av att de få gångerna jag blir stressad nu, så känner jag mig ännu konstigare några timmar senare.


Det är precis som att alla känsloyttringar "motverkas", slås ner helt enkelt... Och varje gång detta sker blir jag ännu mer bedövad...
Även sexlusten är kraftigt begränsad, saker som intresserade mig innan gör det inte längre. Jag känner ingen ruseffekt av alkohol längre. Jag blir helt enkelt bara "full".
Jag är nästan "överlugn" nu, det är som att den lugnande känslan som spreds i kroppen när en stark ångest började släppa (innan jag började med Sertralin), har fastnat. Den stängs aldrig av...
I det stora hela så berörs jag väldigt lite av vad som händer runtomkring mig.
Det är bara fragment av mina forna känslor kvar.


Läkaren (på ungdomsmottagningen) som skrev ut Sertralin sa att det är omöjligt att få biverkningar, att hon under de 20 år hon forskat om Sertralin aldrig hört talas om någon som fått biverkningar, "så detta måste vara en naturlig del av ditt liv, alla förändras hela tiden..."
När jag berättade hur det (inte) kändes så var det som om hon bara väntade på att jag skulle prata klart...

Innan fick jag bara självmordstankar när jag mådde som värst, då orkade jag helt enkelt inte leva.
Men jag kunde senare (ofta efter att en extremt stark ångest släppt) bli extremt skarptänkt, filosofisk och "nöjd" med min tankeförmåga, och då tänka att jag absolut inte ville ta livet av mig, utan att jag ville skaffa familj, plugga fysik eller liknande och få må bra igen!

Dessa "positiva" tankar existerar inte längre, och kan inte "dra upp mig" från självmordstankarna.
Nu har jag självmordstankar så gott som dagligen, jag ser inte längre någon utväg ur det här...



Vad har hänt? Hur kan det ha hänt? Och vad kan jag göra?

Har du slutat helt på antidepressiva?

Jag får själv på sertralin 50mg och dom fungerade bra i början. Dämpade min ångest osv.
Men nu har min ångest kommit tillbaka och behöver nog höja dosen.

Vissa människor kan bli "botade" från sin depression och ångest efter ett halvår eller ett år med medicinering. Men vissa personer får fortsätta livet ut för att styra de hormoner som är ut balans i hjärnan.

Självklart finns det biverkningar på all medicin och ens ångest/depression kan bli värre efter avslutad medicinering. Så om du inte går på någon medicin nu så tycker jag du ska prata med din läkare om att få börja igen. Antingen med samma om du trivdes med den eller med en ny. Min mamma har gått igenom säkert 5 olika sorter innan hon hittade rätt.

Du ska äta antidepressiva och MÅ BRA i ett halvår innan du skall sluta med dem. Du ska även vara väldigt noggrann med hur du trappar ner på dem.

Jag började med 10mg sommaren 09, tyckte jag mått bra en längre period och började trappa ner - blev sämre snabbt och började igen. Fick sedan en nergång och höjde min dos till 15mg några dagar och sedan till 20mg där jag ligger nu.

Grejen är väl också att, alltså, om du nu i efterhand kan säga att medicinen hjälpte dig. Varför inte börja igen då? Varför slutade du med den? Många får ta den resten av livet och det är inget fel med det. Eller så får man äta det i tio år och sen lyckas sluta med det osv. Det är väldigt inviduellt.

Även när du börjar med medicinen är det bra att trappa upp och inte "kickstarta" direkt med hög dos. Och även när du börjar är det vanligt att ångesten förvärras och det är vanligt med självmordstankar. Det kan sitta i någon vecka men avtar sedan.

Jag upplevde mig trögtänkt även under medicineringen, dock kände jag mig rätt snurrig och lite flummig då, och jag kopplade trögheten till detta... Visst kan jag ha ångest nu, men den är inte lika extrem.
Jag upplevde att jag blev mer och mer känslomässigt avstängd av medicinen, men som sagt, ännu mer efter att ha slutat. Det var ca. 2 månader efter skulle jag tro, när jag mått väldigt dåligt.
Det var precis som att en säkring gick... Jag mådde sämre, och sämre och sen inte alls...

Om jag börjar igen så är jag rädd att det ska bli ÄNNU svårare att "komma tillbaka" igen.

Både topparna och dalarna är borta. "Zombiekänslo"-biverkningar är rätt vanliga när man äter Sertralin av vad jag har förstått, men ett halvår efter?!

Jag kan även bli upprörd nu, men som sagt, det är inte alls lika stor skillnad. Och när jag känner mig mer upprörd så blir även andra känslor lite mindre bedövade, mat/godis smakar tex mer.

Den största förändringen är hur jag upplever musik. Innan Sertralin kunde jag uppskatta den när jag inte mådde för dåligt, under Sertralin uppskattade jag nog musik mer än någonsin, och nu uppskattar jag i stort sett inte musik alls.

har knaprat zoloft 25-50mg sen den kom ca 13 år sen.
självmordstankar finnes ja.ibland.men då ökar jag dosen själv.
då blir det bättre ganska omg.
men en stor biverkning är ensamsupande.trivs ypperligt med det.
kalsongfylla fred-lörd=livetslön.

Detta låter säkert ganska idiotiskt men jag önskar att jag hade era självmordstankar.
Kanske inte i högsta grad men med tanke på att min ångest baserar sig på dödsångest och det är något som kommer att hända någon gång och går inte att bota.

Vet inte hur man kan få bot på att inte vilja dö. Inget man kan komma ifrån direkt.


Men ont.

Byta medicinering. Zoloft funkar väl ganska bra för många har jag hört. Är väl den vanligaste antidepressiva medicinen tror jag. Det man iaf tänker på när man tänker depression.

Det är verkligen inte sunt att ha ångest eller självmordstankar eller liknande dagligen.

Ring din läkare nu!

Men borde inte dessa känslonedsättningar ha försvunnit eftersom det var ett halvår sedan jag åt medicinen?

Det kan ta längre tid för vissa. Vissa personer få ta medicin resten av livet...eller flera år... beror på hur allvarligt det är.

Menar du att medicinen fuckar upp hjärnan så man måste börja ta den igen för att bli bättre? Då har läkemedelseföretagen i alla fall lyckats...

Jag vill bra mycket hellre tillbaka till hur jag var innan jag började med den, än som jag är nu. Ibland mådde jag verkligen _fruktansvärt_, naturligtvis vill jag inte det. Men oftast mådde jag "bara" dåligt, var "bara" jättenere. Livet var "bara" värdelöst. Då kunde jag iaf drömma mig bort till när jag SKULLE må bättre, när jag SKULLE bli lycklig. Även om det bara var en tanke, så fanns hoppet och viljan i alla fall där.

Jag blev garanterad att bli helt återställd efter att ha slutat med Sertralin, annars hade jag aldrig testat det. Jag ville bara ha "semester" från hur jag mådde just då, för det var verkligen inte bra...
Jag är rätt väck nu, känner inte alls igen mig själv och det är som om allt bara flyter ihop på något konstigt sätt. Det finns inte direkt några nyanser eller nån "tyngd" i något...

Nu tänker jag inte ta livet av mig i morgon, men jag tänker verkligen inte vara halvzombie resten av livet...

Vad bör ja göra? Ska jag bara "vänta och se" ifall jag blir återställd efter några månader till? Det har ju inte blivit något stor skillnad det sista i alla fall...

Exakt vad är det Sertralinet gör med hjärnan, och kan man inte bara återställa det med något annat jox?