Den stora tråden om bandet UFO

Dom gjorde bra musik på sjuttiotalet, det nyare gillar jag inte alls.

Jag är lite som jag är så jag gillar även de tre första plattorna när Chapman och Carter (ok då, 2) kom med i bandet. Fortfarande starka melodier på de plattorna. "Making Contact" markerade däremot början på en rejäl nedgång...

Tionde spåret på No Place To Run (1980) kallat Anyday har ett ruggigt härligt intro. Titelspåret ifrån samma skiva är också hög klass på. Kanske inte lika imponerade gitarrspel som på 70-talets material, men i övrigt lika bra som det mesta. Året och skivan därefter, The Wild, the Willing and the Innocent (1981), har låten Profession of Violence som skulle kunnat bli en riktigt stor hit om den skrivits av ett mer kommersiellt band.

Anyday: https://www.youtube.com/watch?v=ZKlaVpacsos
No Place To Run: https://www.youtube.com/watch?v=_OQNccn25OQ
Profession of Violence: https://www.youtube.com/watch?v=lHJquONIKd8

Phenomenon är tamjefan en av de bästa hårdrocksplattor som gjorts. Kan lyssna på den hur många gånger som helst. UFO har ett speciellt sound och upplägg på sina låtar som man inte finner hos andra hårdrocksgrupper. Phil Mogg har en fantastisk sångröst och Schenker borde klassas som en av de bästa sologitarristerna genom tiderna.

Här är en akustisk favorit från Phenomenon - Time on my hands! Helt underbar låt.

https://www.youtube.com/watch?v=nu_7Pn3ui0E

Ja, en höjdare. Denna spelade jag också sönder back in the days.
https://www.youtube.com/watch?v=NGETxNEmi2c

Fick också tag i den. På oväntat håll. På Ica Maxi av alla ställen. Där låg CD:n för en spottstyver, bortglömd i en korg som en av allra de sista skivorna. Den förtjänade att exponeras på ett bättre sätt, och inte som vilken dum konsumtionsvara som helst. Grymt bra är den iaf.

This is from an interview with Andy Parker, drummer for UFO.

Question) Was Michael always behaving like that, even in the beginning, or did he become that way more as time went on?

Answer) "You have to understand that from 1974 to 1979 he got in there and he worked. We toured continuously, we toured the States and he did a lot of work. It just got too much for him, I think, and I do understand. It’s not the life for everybody, being on the road for months on end away from your family, it’s not easy. So I do understand the problem, but when you’re in a band there are a lot of people relying on you, it’s not just the guys in the band, it’s the crew, it’s the lights, it’s the sound, it’s the agents, it’s the managers, the people that pay to get the ticket. It’s a serious thing and you’ve got to make a commitment. I have to say he got worse over the years. I can’t remember when it was when he first disappeared, in 1978 perhaps, on the eve of an American tour and we had to get Paul Chapman to do it. He’d done god four years, when we had PHENOMENOM, FORCE IT, NO HEAVY PETTING and all those albums and we had toured with them continuously. Michael worked really hard and he was great. I’m gonna tell you one thing, and I don’t tell this to many people, he’s the only guitar player, and I can’t remember where the show was, but I remember that we were playing and he was soloing and his solo was so amazing that I stopped playing, I kind of lost it because I was listening to him on the monitor and that tells you just how good the guy was"

Behaving like that = Antagligen svår att handskas med på diverse olika sätt.

I december är de förband åt Judas Priest här i Sverige. Kommer bli fett!

Är det bara Phil Mogg nu, eller är Pete Way med?

Kan inte föreställa mig en värre kväll än att tvingas lyssna på UFO och Judas Priest samma kväll

Way har slutat, men Andy Parker och Paul Raymond är fortfarande med.

Kan inte föreställa mig något värre än att läsa alla dina negativa inlägg på forumet