Gutniska

Tänkte använda denna tråd för att fråga alla gutar och språkvetare om gutniskan.

Vad jag läst mig till så hade inte forngutniska långt ö utan ofta y istället, som t.ex. býkr = böcker. Detta bör innebära att i-omljud av o givit y (precis som i tyska). Är det så att ordet för grön också har y i stammen i forngutniska, således 'grýn-' ?

Gutniskan brukar ju också ha ändelsen -ar i maskulin, nominativ, singular. Gäller det även för ord som slutar på n, så som grön?

Vad heter grön på modern gutniska?

Åh, ffs...typ 100 pers som kikat men inte en enda som skrivit

Jag får la visa min idé/hypotes.

Grön bör ha hetat grýnn eller grýnr beroende på om ändelsen -r assimilerats med föregående n som i många andra nordiska språk eller ej. Dette torde då ha givit gröyn alternativt gröynar på modern gutniska.

Nån som känner sej manad att bekräfta eller avvisa detta?

Vad det hette på forngutniska har jag ingen större aning om , men jag har aldrig hört någon säga gryn, och då har jag pratat med folk som Gustaf Larsson i Anga - den moderna gutniska diktens fader. (F ö vet man väl väldigt lite om forngutniska, om man ska vara ärlig. det språk som vi har skriftbelägg från borde rimligen kallas för medelgutniska, i analogi med hur vi använder termerna forn- och medel- i andra germanska språkhistoriesammanhang) Y dyker upp på en massa konstiga ställen i gutniska. Råg heter ryg, till exempel. Och man ska ha klart för sig att gutniskan är påverkad av stadstyskan i Visby. Det faktum att tun (som bara betyder stängsel, barriär på gotländska) tar maskulinum och inte neutrum är svårt att tolka som annat än smitta från tyskans Zaun, för att ta den högtyska formen, och det är inte orimligt att detsamma gäller för býkr - som fö inte har överlevt i min, ändå rätt konservativa, dialekt. (Fast man pratade inte så mycket om böcker på Storsudrets landsbygd, när jag var barn - inte urbefolkningen, i alla fall.)

Ja.

Det kan skrivas lite olika, men på min storsudretdialekt uttalas det gråin, och jag brukar skriva det så också. Andra kan skriva det gröin.

Tack för svar


Kanske bör man kalla det medelgutniska men den etablerade benämningen är likväl "forngutniska" så vi kan ju lika gärna fortsätta använda den.
När du säger att y dyker upp på flera ställen i gutniska, menar du då i modern eller i forngutniska? Jag menade iaf i forngutniska när jag talade om former som "grýn-" och býkr. I de flesta dialekter skall äldre långt y (av mig skrivet ý) ha givit modern diftong öj/öi/öy. Således skall býkr ha givit "böikar" som pluralform av bok.

Intressant det där med att råg heter ryg. Hur kan det komma sig? (kanske i-omljud som ej infunnit sig i svenska)




Det heter alltså inte gråinar/gröinar?? (i maskulina ord) Då bör ju formen ha varit utan ändelse -r i fornspråket precis som de flesta andra dialekter.

Du anger här två varianter varav en stämmer med min idé, dvs gröin.
Kan ju sannolikt va så att i vissa dialekter så har vokalen diftongerats till åi istället.
Men en annan hypotes är att det handlar om ett missförstånd. Finns säkert nåt bra ord för vad jag menar men den terminologin kan jag ej.
Det jag tänker på är att diftongen åi (forngutniskans oy) ofta motsvarar rikssvenskt ö (och isländskt ey samt nynorskt öy). Då svenska har ö i ordet grön kan det ha tolkats som om att det "borde" va åi på gutniska.

I modern gutniska. Forngutniska är jag inte särskilt bra på. Jag har aldrig läst Gutasagan i originaltext, jag har bara tillägnat mig en lantlig sydlig bred gotländsk dialekt
Jo, det är sant. Visby är ju böin/båin för de allra flesta gotlänningar.

Men jag har inte lång diftongerad vokal i pluralformen. För mig är det ein båok, båoki, fleire båckar, båckarna. Om det är inflytande från fastländskan vet jag inte. Jag försöker komma ihåg vad närkarna säger, men jag har inte snackat så mycket böcker med närkar vad jag kan minnas.

Har inte den blekaste aning, Jag vet bara att det heter det.


På min dialekt böjer man normalt inte attributiva adjektiv annat än i vanlig stark och svag form, där den svaga naturligtvis slutar på -e. Predikativt känns det däremot inte konstigt att säga gråinar. men det kan ju vara en analogisk form.

öi uttalas rent generellt mer åt åi på södra Gotland. Den diftong jag skriver som åi ligger nog sådär en tredjedels eller fjärdedels väg från svenskt åi till svenskt öi i mitt tal.

Så kan det mycket väl vara. "Fingotländska" när jag var liten var ju svenska ord och böjningsformer inom en helt gotländsk fonotax. Det kan nog ha krupit in en del från "fingotländskan" också i lantliga mål som mitt Noremål.

Funderar lite över adjektivböjning. Man böjer väl efter genus, men det jag funderar kring är om man även gör det om man refererar till sig själv.

Så om jag ska säga "Jag är sjuk" och jag är en man. Säger man då "Ja jär siaukar" och om man är kvinna "Ja jär siauk"??

Talas det fortfarande Gutniska på Gotland? Då syftar jag på språket gutniska som är besläktat med gotiska och inte dialekten gotländska.

Lärs det ut gutniska i skolor på Gotland?

Har läst att det talas eller talades fram tills nyligen på Fårö på Norra Gotland och i Lau socken på södra Gotland.