Citat:
Ursprungligen postat av LadyTiera
en liten kontring till "om inte nazisterna"-tråden.
det är något jag har tänkt på den senaste tiden.
Var/är förintelsen nödvändig? Behövdes den för att vi skall vara där vi är idag?
Om den hade undvikits hade det då hänt något likvärdigt någon annan stans?
var denna tragiska händelse ett nödvändigt steg för mänskligheten/europa/tyskland/världen?
Missförstå mig rätt, jag försöker inte rättfärdiga de aktioner som ledde till ofantliga människors död och lidande utan försöker se på detta utan känslor och från en ren historisk synpunkt.
Jag tror det var obevekliga och väldiga krafter i rörelse, demografiska, teknologiska, socioekonomiska och mentalitetsomvandlande krafter på en överbefolkad kontinent, som gjorde den folkmordiska behandlingen av den europeiska judendomen "nödvändig" i bemärkelsen oundviklig, fast det givetvis var ett sorgligt och obehagligt historiskt skeende.
De fascistiska rörelsernas ursprung i det besinningslöst folkmördande första världskrigets skyttegravar, och rörelsernas starka prägel av nationella försvarsförbund gentemot den marxist-leninistiska aggressionen, är något man bör hålla i minnet när man försöker förstå hur hållningen gentemot den subversiva "judebolsjevismen" kunde vara så skoningslös när anfallet på Sovjetimperiet tog sin början sommaren 1941. Vid slutet av första världskriget hade bolsjevikiska maktövertaganden med våld nedkämpats i Berlin, München, Ungern, Finland, och för den som ville se stod det klart vilka genocidala metoder sovjetdiktaturens nomenklatura var beredd att tillämpa även under fredstid, mot befolkningsskikt som motsatte sig kollektivisering och indoktrinering (avkulakiseringskampanjen, GULAG:s framväxt, den framdrivna hungersnöden med miljontals offer i Ukraina etc.). Einsatzgruppen likviderade förvisso effektivt potentiella partisaner (och en hel del kvinnor och barn), men inte heller gojim i det tyskockuperade Östeuropa behövde särskilt mycket nazistisk uppmuntran för att på egen hand med hämndlysten frenesi vända sig mot den judiska befolkningen, som i sin helhet fick lida för den kraftiga överrepresentation män av judisk härkomst stod för i de högre skikten av den bolsjevikiska terrorapparaten. Och beredvilligheten även bland tyska generaler att utkämpa ett fanatiskt ideologiskt krig var stor, jag läste just vad Manstein och Reichenau och andra sade under hösten 41 om "kampen mot de bestialiska judebolsjevikiska undermänniskorna" (s.465-66 i volym 2 av Ian Kershaws Hitlerbiografi).
Tysk chauvinism, revanschism och paranoia var drivande faktorer i den ödesdigra kampen...men även judisk hybris och cynism. Historiens ironi gjorde att segraren Stalin alltmer kom att tillämpa en "nationell socialism" med rätt tydlig anti-judisk inriktning, när han dog (kanske mördad) våren 1953 var han i färd med att "krossa läkarkomplotten" och beordra deportationen av de flesta av Moskvas och Leningrads judar österut, där han hade inrättat en "autonom judisk sovjetrepublik" som kallades Berobijdzjan, och åren innan dess hade stora utrensningar mot "kosmopoliter" av judiskt ursprung i ledarpositioner för de kommunistiska partierna ägt rum i länder som ockuperats av Röda Armén, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien (Slansky-, Rajk- och Paukerrättegångarna de mest uppmärksammade).
Jag anar ingen "mening" i historien, inget "högre syfte", ingen evolutionär "perfektionsskapande" process...jag ser endast en ursinnig och förslagen existenskamp mellan olika etniska och ideologiska entiteter, ett ömsesidigt sönderslitande och överlistande. Det europeiska nationella självmord som de två världskrigen innebar, och där en del av den våldsamma aggressionen naturligtvis även drabbade judendomen, ledde efter Warszawapaktens implosion till den anglo-amerikanskt dirigerade marknadens globala triumf...i mina förvisso pessimistiska ögon en nihilistisk nivellering, ett besudlande och förråande och bortslösande av alla folks säregna kultur och livsvärden. Människan har blivit billig, det är det stora äcklets och den stora ledans tid, som Nietzsche sade.