Det paradoxala resonemanget om tvång hos icke-liberaler

Väl känt är ju hur liberaler (jag kallar mig numer själv för liberal [med konservativa värderingar] och blir lite rödkindad över mina tidigare trådstarter) är emot alla former av tvång. Det är grundpelaren till hela tanken med liberalism. Frihet, inte tvång. Vill du inte göra något, så gör det inte. Men tvinga ingen annan att göra något åt dig.

Hos många icke-liberaler, särskilt då socialister, finns ett mycket paradoxalt resonemang kring detta. De hävdar ofta att utan ex. skatt (oavsett om det är ekonomiskt rimligt med ett samhälle utan skatt) så skulle arbetslösa utsättas för något slags tvång eftersom de inte kan kräva försörjning av andra, arbetande människor.

Om vi för sakens skull köper att detta är ett tvång (vilket det i själva verket inte är, nota bene) så måste man ju som logiskt tänkande varelse se följande alternativ:

1. Tvånget i sig är positivt

Med detta så menar jag att den som utsätts för "tvånget" (nämligen att tvingas jobba eftersom man inte kan kräva försörjning utan motprestation) upplever det som något positivt. Det framgår snabbt att socialister inte ser på tvånget (det tar emot oerhört att använda ordet tvång, men försöka hänga med på resonemanget) som något positivt eftersom de ju motsätter sig det. De vill alltså inte veta av det, annars hade de ju inte opponerat sig.

2. Tvånget i sig är negativt

Det andra alternativet är ju givetvis att tvånget är negativt för den som utsätts för det. Det är negativt för arbetslösa att utsättas för detta "tvång", så att de tvingas jobba för att överleva. Om vi ser på tvånget som något negativt, vilket vi måste göra eftersom vi förkastade det tidigare alternativet, så vill vi få bort tvånget.

Hur kan vi då göra oss av med tvånget? Det finns två saker vi kan göra:

2.1. Ersätt "tvånget" med ett annat tvång.

Motarbeta "tvånget" genom att införa ett annat tvång; nämligen beskatta någon annan och använda pengarna till att försörja arbetslösa människor. Detta innebär ju bara att man förflyttar problemet till någon annan. Jag tror det är såhär många socialister resonerar, dessutom. De tycker det är ok att rikta ett tvång mot driftiga, eftersom det finns något att ta där. Detta är ju inte särskilt solidariskt, ska man ha klart för sig. Dessutom har vi ersatt ett passivt tvång med ett aktivt, vilket förvärrar problemet flera gånger om sett till totalen. Av någon anledning är det dessutom tydligen mer ok att aktivt tvinga någon kompetent till något, än att låta ett passivt tvång (som inte utförs av någon) drabba de som det drabbar. I själva verket är detta lika logiskt som att jag skulle strunta i att äta och att det därför vore ok att tvinga någon annan att mata mig hela dagarna.

2.2. Förbjud arbetslösa från att jobba

Förbjud arbetlösa från att jobba helt. Då finns det inte längre någon som kan "tvinga" dem till att jobba. Detta måste man ju rimligtvis vara för om man anser att "tvånget" är negativt. Frågan är vilket problem vi löser här, eftersom vi nu gjort det totalt omöjligt för arbetslösa att få några inkomster samt gjort deras situation helt olöslig.

Så, vad tror ni andra? Är det just detta som missförståndet grundar sig i? Jag förmodar att det är 2.1 som socialister fastnar på. Eller har jag tänkt fel? Jag försöker föreställa mig att man kan härleda något slags universal sanning genom axiomatiskt resonemang om man kan hitta exakt var kommunikationen brister. Det innebär inte att sossar tänker sluta vara sossar, men kanske att de innerst inne börjar inse att deras resonemang är ogiltigt.

Jag tillägger om det konstiga som uppstår om man ser på frihet att jobba eller inte jobba som ett tvång:

Helt plötsligt blir det mer moraliskt försvarbart att inte erbjuda något alls, än att erbjuda ett alternativ till arbetslösheten.

Om jag som arbetsgivare tvingar en arbetslös att jobba om jag säger "du får jobba hos mig för 20000 i månaden om du vill, men du måste inte" så blir det helt plötsligt mer moraliskt försvarbart om jag säger "nej, du får inte jobba hos mig" (eftersom jag då inte tvingar någon till något), vilket ju är helt befängt. Hur ser socialister på detta?

I fall 2 tvingar du väl personen att svälta, vilket är ett större tvång än att tvinga någon att svälta eller arbeta. Tvånget ligger i det våld du eller staten hotar med om personen ändå tager dessa 20000 kronor.

Jag tror att många anti-liberaler blandar ihop "politiskt tvång" med "biologiskt tvång" (eller vad man nu ska kalla det). Det viktiga när det gäller liberalism är ju om man blir tvingad av andra människor eller inte.

"Politiskt tvång": När en person tvingar en annan person att göra något mot dennes vilja. (Eller om någon förhindrar en annan person att göra något som han/hon skulle vilja göra.)

"Biologiskt tvång": En form av tvång som inte involverar andra människor. Till exempel så tvingas jag äta för att överleva eftersom min kropp behöver energi för att kunna fungera. Min mage "tvingar" mig att äta. Detta är inte en politisk fråga. På något sätt behöver jag arbeta eller anstränga mig för att skaffa mat som gör att jag kan leva vidare. Jag "tvingas" att arbeta för att kunna köpa mat - men det är ingen annan människa som utövar något tvång mot mig i detta fall.

Du menar alltså på fullt allvar att jag tvingar någon till något trots en helt och hållet passiv inställning?

Ja, det finns ett underförstått hot om våld om personen inte respekterar ditt äganderättsanspråk.

Va? Vad består våldet av?

Jag tänker inte tala om för dig vilket våld staten kan utsätta den som tager annans egendom för; det får du taga reda på själv.

Vi pratar uppenbarligen förbi varandra... jag förstår inte alls vad du menar nu, eller vad det har med mina funderingar att göra.

Förstår du ens vad ägande är för någonting?
Begriper du att man äger det man själv skapar, och det som man ömsesidigt frivilligt avtalar med andra människor om att man skall äga? Ägande behöver inte tvång i någon form. Ägande är lika naturligt som att du äger din egen kropp. Påstår du seriöst att du använder våld mot andra människor, bara genom att äga din egen kropp, och det som din kropp skapar?

Problemet är väll att du/ni tycks tycka att om en person tvingas till svält av staten så är det dåligt men om en människa svälter i brist på möjlighet att skaffa mat så är det bra/inget ni bryr er om/inte en politisk fråga.
Det är nog här skiljelinjen ligger och inte att vi inte förstår den skillnad mellan olika fenomen du beskriver.

Men om men tvingas svälta av staten så kan man ju identifiera varifrån tvånget kommer. Det är ett aktivt tvång utfört av någon annan.

Att någon svälter i brist på möjlighet att skaffa mat (genom jobb) kan väl bara sägas bero på inkompetens om man inte menar att arbetsmarknaden är ett lotteri.