Osynlig låtsaskompis

Alla vet ju att många barn har osynliga låtsaskompisar när dom är små. Låtsaskompisar som dom döper och pratar med.
Kan det vara så att religiösa människor helt enkelt aldrig lämnat detta utvecklingsstadiet?
Gudar är bara den socialt accepterade formen av låtsaskompisar för vuxna?

Om det nu är som det verkar, hur brukar man då få barn att sluta låtsas och bli av med låtsaskompisen? Finns det något att lära där som kan hjälpa vuxna som lider av samma problem?

Låt se.

Du menar "fantasilös trist rationell vuxen", som tappat allt i livet och förstör hela planeten vi bor på? Och som är en grå kopia bland alla andra i vårt påhittade samhälle? En sån som sitter och jublar åt saker som Bingolotto?

Are u serious?

Skulle mer tro att det är ett hopp, en tro för en vuxen. Ser man Gud som ett låtsas kompis har man nog någon störning. Men religion i mina ögon är ett svar på de frågor ingen annan har svaret på (eller inte hade svar på.)

Jag är fullt allvarlig.

Gillar människor som är rationella bingolotto? Förstör dom planeten?
Vad pratar du om? Du låter väldigt förvirrad. Är du kristen?

Men jag menar inte religioner. Religionerna är ju "ideologierna" som byggs kring fantasivarelsen.

Fast visst. Jag tror du har rätt även om det är ganska förenklat. Religion är väldigt mycket mer än så.

Jag menar relationen aktivt troende kristna menar sig ha med sin låtsaskompis.
Dom ratar med den dagligen, ger den olika namn.

Jag tror inte dessa människor är störda, det är nog bara nått som fattas. Dom störda är dom som tror att låtsaskompisen svarar

Du skriver ju en massa osammanhängande påståenden som du inte ger några bevis för.

Vad har samhällets utformning att göra med min tråd? Skriv något vettigt eller sluta ta plats jag är ute efter en seriös diskussion

Zixxon tror att alla som inte tänker exakt som han är idioter. Jag antar att det är det som kallas för "ödmjukhet" av vissa religiösa.

Samma argument kan tillämpas på din första post. Det är uppenbart att du med den här tråden bara vill provocera när du jämför troende med små barn.

Bingolotto, Allsång på Skansen, Lotta i Göteborg, Medelsvensson, Studsmatta på bakgården. etc etc

Säger det något om "vuxna" tycker du?

Men du kanske är sån själv förstås och då märker du ju inget.

Det som du ser som något stort och bra, är raka motsatsen. Människor som tappat allt vad andlighet, kreativitet och fantasi heter. Människor som bara lever ett rent fysiskt liv utan något mer. Andlighet handlar om din inre del, dina inre sinnen. De du söker Gud med.

Tror du verkligen att alla vuxna är så? De vuxna som är på det viset är precis som du. Tror på det de blir itutade utan att ifrågasätta. Orkar inte tänka själva. Det är du som är lik dem, inte folk som lämnar sina låtsaskompisar och växer upp.

Att vara vuxen är inte de saker du räknar upp. Det är att ta ansvar för sitt eget liv, vara en bra människa, vän, man, kvinna, förälder etc. Ta ansvar för sina handlingar och ifrågasätta.

Du borde testa någon gång.

Den stora illusionen som jag kallar den. Tron att du tänker själv när du bara gör som du blivit lärd. Illusionen som håller upp allt. Du hjärntvättas redan som barn att bli "normal" och "passa in". Skolan är en hård formning till anpassning av det som du skall vara slav under resten av livet. Jag ser inte ens saker från samhället. Allt jag ser är ett dammkorn i rymden där människan leker en massa saker som är fullkomligt betydelselösa i det stora hela.

Det är precis vad jag ser också. Men jag accepterar att det är så världen ser ut - till skillnad från dig.