De som glömmer "a" är inte tankfull av sig

Jag har alltför ofta de senaste åren uppmärksammat ett grammatiskt fel som folk gör i tal och text. Det handlar om att de inte lägger till ett "a" i slutet på adjektiv när adjektivet beskriver något i plural.

Jag kör några exempel:

"Kommer dom i ett nice rymdskepp så antar jag att dom är superintelligent."

"Blir det inte jordbävning så är det inte konstigt att folk blir rädd."

"Det var bra att de ringde efter taxin eftersom vi var så redigt full."

Ja, helst skulle jag ha velat ha gjort en video med verkliga inslag från programledare, nyhetsankare och dokusåpadeltagare när de pratar så här, men jag orkar inte.

Först tänkte jag att det hade med dialekt att göra, men nej, alla möjliga människor säger så här. Hur kommer detta sig? Är det en omedveten grej eller är det en medveten trend?

Generationsgrej?
Märker du det mer i tal än skrift?

Jag tror det beror på ren lathet och att det är dialektalt.

Jag tror du har för mycket fritid

Jag har stött på det här fenomenet och då har det handlat om antingen bönder eller äldre människor från överklassen.

Har faktiskt aldrig tänkt på det här, även om jag brukar störa mig på liknande saker.

Gäller att hålla öronen öppna nu alltså.

Det här är något jag lagt märket till på senare tid. Än lever jag i tron om att det ligger i det dialektala och ser mig gärna överbevisad. I Uppsala har jag sällan stött på någon som säger så medan det verkar vara vanligare uppåt i landet.

Har inget minne av att någon skippa den bokstaven, och om nån gjorde det så skulle jag nog reagera på det.

Jag tror faktiskt att det har med dialekt att göra i många fall. Jag "glömmer" ofta bokstaven A i många fall när jag talar, men sällan i skrift (även om det kan hända då med, om jag slöskriver på msn eller liknande). I mitt fall är det nog dialekt tror jag, vilket är underligt eftersom att jag vet att det är fel men ändå gör det. Min pojkvän brukar kommentera det ganska ofta.

- "...och då blev de rädd."
- "A!"


Lite OT: Det finns ju värre saker också. I Hudiksvall tenderar de till att byta ut "A" till "E". "Du klager bara du hela tiden!" t.ex. Och om ordet "inte" finns med i meningen brukar det ofta bli; "Jag tyck int de ja e". Låter helskumt.

Är det inte ett Norrlandsförknippat problem?

Det stämmer att det har med dialekt att göra. Sådär talar ingen, så vitt jag vet, nedanför Gävle.

Jag skulle också kalla det här för ett dialektalt fenomen. Kan inte erinra mig att ha hört det söder om Uppsala, typ.

Annars kan man ju vända på resonemanget och hävda det här som en förfining av språket. Det sista A:et behövs ju faktiskt inte. Alltså kan man skippa det utan att meningen går förlorad.