Citat:
Ursprungligen postat av Berengar
Ja, 'feminismen' har tagit en hel del stryk av händelser och ageranden de senaste åren, inklusive denna kampanj. (Vi är egentligen i fel forumdel för den här diskussionen men jag ska försöka knyta an till media lite.) Generellt är det väl så att de mest extrema idéerna kan bara hysas av ett fåtal, men på grund av sin natur är det de som väcker mest uppmärksamhet. Så var det med uttalandet om att män är djur till exempel. Det uppstår också en överspillningseffekt så att fåtalets fanatism blir flertalets i omvärldens ögon, och mer sansade feminister klumpas ihop med radikalfeminister trots att de ideologiskt står långt ifrån varandra i många frågor.
(När det gäller F! så sa man ju i början om Miljöpartiet att det var ett enfrågeparti, sen har de vidgat sitt täckområde betydligt och blivit en seriös politisk aktör med stort stöd bland väljarna. Men jag har svårt att se hur F! ska kunna gå samma väg. Tyvärr har de orsakat mera splittring i det politiska landskapet än de har gjort nytta.)
Jag personligen blev bestört när jag läste om F!:s penga-barbeque på Gotland, jag blev inte förvånad när jag sen fick veta att det var reklambyrån Studio Total (det låter som en tysk porrklubb!) som hade kläckt idén och stått för de faktiska slantarna. (Det rättfärdigar inte att F! ställde upp, det har skadat både partiet och feminismen, för att inte tala om vanligt folks sinne för etik och moral.) När jag först hörde om #prataomdet så tänkte jag faktiskt:
aha, det måste vara ännu en Studio Total-grej. Men så var det tydligen inte.
Anu Koivunen säger i artikeln som nyss var citerad ur här att prataomdet-kampanjen på Twitter kommer att bli föremål för framtida studier av medieforskare. Ja det tror jag också. Jag tror att den kommer att visa sig intressant ur ett mediesociologiskt forskningsperspektiv på det viset att man kan se hur ett existerande nätverk med både interna (sms, mail m.m.) och publika (bloggar, Twitter m.m.) kommunikationsvägar möjliggjorde att kampanjen kunde sättas igång snabbt och bli mycket omtalad på kort tid.
Du skrev nyss att du bär din foliehatt med stolthet, det gör även jag. Den är bra att ha som skydd, det viktiga är ju att den inte täcker ögon och öron.
Idag är jag rätt glad att jag inte ingår i nåt nätverk och inte har några ideologiska band åt nåt håll. Det är nog bättre att vara en ensam desperado.
De borde göra det ja, jag läste igenom hela i samband med Guldspadenomineringen och den är, som nån sa, till största delen en prydnad för Flashback.
Du skriver fint , och ärligt det är inte svårt att ta till sitt hjärta. Inte svårt alls.
Jag och många män och kvinnor med mig har inga problem att identifiera oss med Assange. Har hitintills inte träffat någon som fäst tilltro till vare sig kampanj eller anmälan bakom. Jag har frågat ett hundratal. Alla bara skakar på huvudet.
Vi har alla allt för många gånger sprungit på den typen av kvinnor som till varje pris ska vrida det bästa ur varje upptänklig situation. När det inte lyckas är det alltid någon annans fel, gärna en man.
Vi har också suttit med när kvinnor hånar män vars ända fel var att dom var just vanliga. De dög inte. Hånade och bespottade! Jag tar gärna dessa män i försvar just av den anledningen att de i grunden är snälla, omtänksamma, bara inte så spännande att det räcker till i ett förhållande.
I den här kampanjen förbehåller man sig rätten att ha tolkningsföreträde, att skylla allt på männen.
I många fall unga naiva och inte sällan fulla kvinnor ur stånd att ta tillvara på sig själv gör det lätt för sig själv när de vägrar ta ansvar för sig själv. "It takes two to tango"
Det mördas och lemlästas kvinnor varje dag i Sverige. Kvinnor som verkligen skulle behöva stöd och hjälp. Varför hör vi så lite om de kvinnorna. Är dom inte värda att försvara? Jo visst är de det, men medialt blir det oftast bara en liten notis om ens det. Detta fanns att läsa i dagens tidning.
"Hon sköts på bröllopsfest"
http://gt.expressen.se/nyheter/1.232...a-brollopsfest I det perspektivet känns charaden runt de 2 kvinnorna extra genant. Just bristen på proportionalitet är i det perspektivet extra tydligt.
Så tillbaka till sexuell frustration kombinerat med exhibitionism och diffusa sexuella preferenser.
Det är ett lyxproblem som ser dagens ljus,skyddad och distanserad från verkligheten bakom skärmar och iphones, har dessa kvinnor fullkomligt tappat grepp och perspektiv. Cyberrymden är också ensamhetens moder, sociala färdigheter kommer på skam. Som våt ångest kletar den sig fast och inga 140 ord i världen kan bota det.
Det är inte utan att man i sin iver att bli bekräftad och att odla den typen av problemställningar bildar skola för framtida generationer av kvinnor. Att få rulla sig i ångest och självrannsakan och sedan få vittna om det som på ett bättre bönemöte. Att ständigt manipulera sin samtid för egna syften gör något med oss, sakta vittrar moral och etik. Vem av oss vill dela säng med en bedragare, varför vara rabiat feminist, när man bara kan vara en kvinna.
Men på sjuttiotalet skulle vi ha kallat detta för maktelitens arroganta språk, hehehe.
