Skönaste utskällning i lumpen?

Fick mig en rejäl utskällning när jag uttalade allvarliga hot mot en kamrat som hade provocerat mig ett bra tag. Den lille skiten kom undan helt utan ens ett klagomål. Jaja, allt kan ju inte vara rättvist.

Under slutövningen råder stor förvirring och vi i sjuktransport skickas med ett annat kompani, som till vår glädje inte vet om detta. Vilket innebär att vi under de sista dagarna är "non existens". Vi har ett sjuktransportskåp med 4 bårar där vi sover gott om nätterna samt gör trollhättan by night. Sista dagen letar vi reda på vårt kompani och får en vacker utskällning. Men vi hänvisar till "den och den" så de kommer inte åt oss. Kockarna i vår pluton har dessvärre inte samma tur när det upptäcks att de tömt matlådorna för att ersätta maten med ölbackar. Dessa grabbar var det rejält synd om.

Grymma historier här! Är det verkligen ni idioter som ska försvara oss i händelse av krig? 8O

Jag tycker att de här historierna tyder på god uppfinningsrikedom. Hellre försvaras av folk som kan tänka lite själva, än miffon som villar bort sig i fickluddet..

De verkligt uppfinningsrika var väl de som såg till att slippa lumpen? Förutom de som sökte sig till elitförband då, det har jag full förståelse för. Men att gräva skitgropar i Älvdalen i 10 månader, det måste väl vem som helst inse är meningslöst? Själv var jag nära att tvingas dirigera trafik i en orange jacka i Falun... *huga* ...klarade mig på "uppfinningsrikedom" hos psykologen.

Men att gräva skitgropar i Älvdalen i 10 månader, det måste väl vem som helst inse är meningslöst? Själv var jag nära att tvingas dirigera trafik i en orange jacka i Falun... *huga* ...klarade mig på "uppfinningsrikedom" hos psykologen.[/quote]

Bravo!! Själv ryckte jag in fullt motiverad för att 7½ månad senare mucka som(se bild till vänster)[/quote]

Det här hör ju inte hit, men en fråga bara. Hur gör man för att få så flaschiga citat? Här ovan kan ni se mitt första försök och det gick ju inget vidare. ops:

Tryck bara på "Citera"-knappen uppe i högra hörnet så fixar det sig!

Inte i lumpen, men nästan…

För något år sedan så var jag och mönstrade, efter att ha skolkat från några inkallelser så jag var några år för sen. Eftersom mina båda halvbröder, båda betydligt äldre än mig, har fått sitta i fängelse för att de sket i lumpen så var jag ganska nervös. I vanliga fall har jag extremt svårt för att somna, jag brukar bara sova 5 timmar varje natt, och jag har fan inte lättare för att somna när jag är skakis. När jag kom till mönstringsskiten så hade jag inte sovit på ca tre dygn, vilket fick mig att se ovanligt jättesliten ut.

Innan den långa bussresan käkade jag dunderstarka tabletter mot åksjuka. Man ville ju liksom vara på den säkra sidan - så jag tog två. På förpackningen läste jag sedan att maxdosen för vuxna män var ½-1 tablett. Min kropp ballade ur fullständigt! Hjärnan funkade som den skulle, men när jag t.ex. skulle säga vad jag precis tänkt så lät det så att säga inte som jag var vid mina sinnes fulla bruk.

För att hålla mig skärpt tänkte jag att jag var tvungen att kompensera för min sömnbrist, så under hela bussresan till Göteborg så käkade jag massor av koffeintabletter.

Under mönstringen fick man göra något skumt intelligenstest som påstods vara något annat än just ett intelligenstest. När jag satte mig framför datorn så fylldes jag av manlig tävlingsinstinkt och gjorde mitt allra bästa för att bräcka alla de fjuniga jävlarna som satt runt omkring mig och testades. När testet var färdigt och gruppen vallades vidare så kom jag på att jag nog inte borde gjort så bra ifrån mig på det där testet. Jag ville ju liksom slippa lumpen.

Nå, gruppen delades in i två delar. Den ena skulle börja med att lyfta vikter och sånt, medan den andra gruppen skulle undersökas av psykolog. Jag hamnade i den andra gruppen. När det var min tur så gick jag på otroligt darriga ben in till doktorn för att få mitt eventuella vansinne utrett.
Kvinnan bakom skrivbordet tittade skeptiskt på mig när jag med stor möda siktade noga för att sätta mig på stolen utan att vurpa. Mina ögon var osannolikt rödsprängda, jag hade rejäla påsar under dem och min blick var omöjlig att fästa på något. Man blir sådan av svår sömnbrist och överdosering av koffein och åksjuketabletter. Jag såg ut som en svårt väderbiten uteliggare helt enkelt.

Kvinnan knappade på sin dator och hälsade mig välkommen. Hon förklarade att jag hade fått alla rätt på testet vi gjorde tidigare, men hon såg fan tvivlande ut när hon sade det. Sedan frågade hon om jag brukade använda droger. Jag berättade sanningsenligt om mina alkoholvanor och liknande. När jag inte nämnde några alltför olagliga grejer så förklarade hon att hon minsann hade tystnadsplikt och att jag inte behövde vara rädd för att få snuten på halsen om jag berättade sanningen. Nu började kärringjäveln gå mig på nerverna (jag hade ju inte riktigt klart för mig hur sliten jag såg ut och vilket jävla intryck jag måste ha gjort på henne), så jag klargjorde på ett mycket bryskt vis vad jag tyckte om henne. Det började liksom med att jag var irriterad för att hon inte litade på något som jag sa, men när jag börjat tala om det för henne så jagade jag liksom upp mig själv mer och mer. Strax stod jag upp och skällde ut henne, hennes kön, hela hennes yrkeskår och hela Försvarsmakten, av bara farten liksom.

När jag bråkat färdigt med ormkvinnan så satte jag mig ner och beskådade hennes ovanligt tappade haka. När hon samlat sig någon minut senare så talade hon till mig på ett helt annat vis än tidigare. Hon använde någon form av oljig, hypnotisk pedagogstämma och hon passade sig jävligt noga för att provocera mig. Efter att ha pratat om lite allt möjligt så avskydde jag henne inte lika mycket längre. Den lömska kvinnan lyckades få mig att berätta om min barndom, mitt förhållande till kvinnor och liknande. Jag satt och snackade med psykologen i ca två timmar.
När jag sedan kom ut så stirrade alla de andra som satt i väntrummet på mig. De andra hade ju bara varit inne hos psykologen i högst en kvart så alla var övertygade om att jag var komplett skogstokig.

Jag var f.ö. den ende av de mönstrande som fick en äkta frisedel. Alla de andra slapparslena hamnade i den där tramsiga ’utbildningsreserven’.

Jag fick tamejfan skäll hela tiden, jag var helt enkelt inte särskilt motiverad när jag gjorde lumpen, den roligaste utskällningen fick
jag då jag inte hade putsat skorna ordentligt, befälet instruerade mig
så här, gnid in skorna som när du gnider in en klitoris, ungefär så, kommer inte ihåg det exakta ordalaget, och man måste nog ha varit där
för dialekt o annat hjälpte till...hehe...

Ja lyckades även med konstycket att blåsa av min ak4:a inne i ett litet rum tack o lov så var det lösplugg... jag glömde typ patron ur hehe, fan vad det small, min hörsel har nog aldrig gått till sig riktigt efter det...
taket blev iaf svart o in kommer ett yrvaket befäl som inte är särskilt nöjd, jag hade tur för just det befälet var ett av de schysstare, så jag fick tvätta taket o så men inge värre, jag hade inte hört nåt om han hade skällt i alla fall...jag var totalt jävla tvärdöv o rätt chockad...

men ja man fick helt klart sin beskärda del av skäll...

Värsta utskällningen fick vi (Lumpen 1986 P5/Boden Strvförare) när vi hade sprängtjänst. När det var rast o vila så kom nån på den geniala iden att vi skulle röja lite tallar med pentylstubin !! Sagt o gjort så tog vi en rulle pentyl och drog till skogs. Vi virade runt den på en 5 fina furu-tallar och drog på en krutstubin med dragtändare o drog.......... Det bara Sprakade till o 4 av 5 tallar föll åt alla håll !!! Sen hörde vi som skrek o jubla , det var vår Löjtnant och nån Stirrig Kapten som hade ansvar för sprängtjänsten. Ögona stod ut när dom såg vad vi gjort och Kapten "Stirrig" stod o skällde o förde ett jävla på oss i en kvart !! Han hotade med all möjligt, vi skulle polisanmälas o betala skadestånd !!

Det hela slutade med indragen en månadslön (740kr på den tiden) samt två helgtjänster med kasernförbud där vi fick såga o kapa de fällda Tallarna till kaminved... det var ett DRYGT jobb .. fy faan !