Schäfer/border collie mix?

Problemet är att rasaveln har spårat ur. Jämför du en välavlad brukshund med en tjuvparning i hundgården så är det klart att rashunden är "bättre". Jämför du dock t ex en Schäfer som för tre generationer sedan fick ett tillskott av en väl utvald annan ras och som sedan avlats på utvald avkomma med en renrasig räkstjärtschäfer så är situationen väldigt omvänd även om den korsade inte alls får räknas som renrasig trots att den uppfyller standarden till 100% då det finns en annan ras i stamtavlan. Helt patetiskt och idiotiskt!
Våra "moderna" raser härstammar från prestationsavlade hundar där man mer eller mindre struntade fullständigt i ursprung och gick på förmåga men har sedan den Viktorianska tiden, då adligt blod ansågs väldigt viktigt, spårat ur till att handla mer om linjer/ursprung än förmåga och hälsa.

Problemet är att blandrasparningar till 98% sker utan någon som helst kontroll. Ingen bryr sig om någon av de inblandade hundarna har någon nedärv defekt, visat dåligt lynne eller har dåliga förfäder.
De parande hundarnas eventuellt dåliga egenskaper försvinner inte plötsligt för att jycken parar sig med en hund av avvikande ras.

I seriös rasaveln har man en helt annan kontroll på hundarnas ursprung.

Kom tillbaka till verkligheten är du gullig.

Absolut. Jag är för seriös blandrasavel, inte huller om buller parningar hur som helst på otestade föräldradjur. Inget hindrar en uppfödare från att noggrant kontrollera sina föräldradjur innan en korsning och det finns stambokföring även av blandisar i just det syftet. Visst kräver blandrasavel Mer av uppfödaren då den måste ha koll, inte bara på en ras som den kan köpa finast möjliga tavla på, utan på alla olika anlag och hundar i allmänhet.

provocative77: Jag är väldigt övertygad om att det är du som missat en stor del av verkligheten! Som sagt så finns det givetvis seriös rasavel också, men kan du komma med ett vettigt svar på varför det ska vara sådant helgerån att berika en ras med väl utvalda egenskaper från en annan ras så länge man fortfarande jobbar efter rasstandarden? Idag spelar det ju ingen som helst roll om en hund uppfyller rasstandarden till 100% och att INGEN kan se skillnad på den om den har en inblandning långt tillbaka i stamtavlan, då är den plötsligt inte "renrasig" längre och "får inte användas i seriös avel". DET är idioti!
Vinnaren av Best in Show på Crofts för ett par år sedan var tvungen att ligga på en isblåsa efter att ha gått ett varv i ringen. King Charles Cavalierer med känd Cyringomyeli (hur det nu stavas) vinner priser och matadorparas. DET är helt sjukt!
Det är också verklighet. Precis som extrem inavel på syskon, förälder/avkomma, etc vilket verkligen är bevisat att ge allvarliga problem i längden men uppfödare fortsätter att envisas om att "mina hundar har inga problem" samtidigt som ras efter ras blir totalförstörd av allergier och neurologiska sjukdomar, typiska följder av inavel. Men finmatstillverkarna försöker hellre vända det till att det är maten det är fel på och inavlarna sväljer det med hull och hår som att inte hundar käkat spannmål i tusentals år! Eller tror ni att hundar fått fint kött till mat varje dag i alla årtusenden?

Då jag födde upp Flattar så jobbade vi efter att avla fram bra hundar med god apporteringsförmåga.
Sket fullständigt i hanens meriter utan gjorde kombinationer som vi trodde på. Dock alltid med rasklubbens minikrav på meriter.
Enda gången det blev fel var NÄR vi använde en storvinnare.
Nu har det tyvärr spårat ur med den rasen. Men på den tiden var alla uppfödare överens om att bevara o utveckla.
Nu har jag aldrig emotsatt mig blandrasavel.
Men där är det mer lotteri då man inte kan följa linjerna bakåt på samma sätt som renrasigt.
Visst kan du följa bakåt. Men då är det ändå ett större lotteri med vad man får jämfört med en renras.
Jag kunde alltid stå för att mina flattar kunde följa den exteriöra rasstandarden på ett godtagbart sätt o likaså att den med enkel träning kunde bli en god apportör.
Vad gällde lynnet så gav jag till o med garantier på att de inte skulle bli agresiva. Det vågade jag då jag visste vilket material jag jobbade med.
När jag ser anonnser på blandraser som kommer bli bra jakthundar så undrar jag hur de kan veta det.
Vad gäller att blanda en aning så kan det visst bli bra. Det görs då o då. Den rasen jag tänker på är JAKTLABRADOR. Där experimenterade de med att blanda in Bordecollie o det var reglerat av Englands motsvarighet till SKK.
Nu blev det inte så bra i mina ögon.
Visst fick de en rappare hund. Men även en hund som fryser o är stressig.

Om man korsar två rashundar så kan man följa historian precis lika bra som med rasavel! Det har ju också som sagt förekommit en hel del "godkända korsningar" som med tiden blivit godkända som nya raser. Schabrador t ex är väl godkänd i vissa kennelklubbar (dock ej FCI vad jag vet), i USA är olika -doodles (Pudelkorsningar) väldigt populära då de blir bra sällskapshundar. Att jaktlabben var en korsning visste jag inte ens, trodde bara att det var en avelsvariant. De ser ju iaf väldigt bra ut med mycket bättre fysik än vanliga tjockis-labbar men vet inte mer om dem än så.

Problemet är ju lite det att de friska rashundarna är de bruksavlade som inte lämpar sig som sällskap och de sällskapsavlade hundarna är helt trasiga fysiskt.
Med utavel menas idag att man inte använder närbesläktade hundar av samma ras (inte inavlar) när det egentligen borde innebära att man blandar in helt fräscha gener och anlag från andra men närstående raser. Ändamålen för aveln behöver också ses över och egentligen råder totalt avelsförbud på ett flertal raser enligt den lagstiftningen vi har i Sverige. Mops, Fransk & Engelsk Bulldog ska egentligen inte få avlas på då de allt för ofta inte kan föda naturligt, vilket är förbjudet. Hoppas att deras rasklubbar jobbar aktivt på att få fram MINDRE huvuden och bredare höfter iställer för det motsatta som varit fallet se senaste decennierna. Att titta på bilder på rashundar från bara 60-70 år sedan är ganska skrämmande! Taxar hade ben, Mopsar & Bulldogs hade nos, etc...

men för fan , en flatte är ingen golden och en jaktlabrador har inte bordercollie i sig.
har du annat att säga så visa en källa på det borde inte va så svårt...
jag vet att jägare använder blandraser och hundspannsförare likaså , men jaktlabrador är en labrador som är avlad på att bevara rasens ursprungliga användningsområde, labbe är en jakthund.
var hittar man såna bilder ???

Sant. Golden däremot är från början en felfärgad Flat. Föds fortfarande sånna.
O JO de använde Bordern för att få fram det som i dag kallas Jaktlabbe. Men ju mer bordern avlas ut ju mer labbe blir det.
Anledningen till det experimentet berodde på att de engelska jägarna ansåg att den labbe som fanns då hade blivit för grov. Men Jaktlabben blir grövre o grövre för var generation som går. Vet inte om du var med när de började komma i Sverige för 20 år sedan. Då syntes bordern rätt bra.

En bra film om rashundar: http://www.youtube.com/watch?v=GhXHFOrBbEc
Där i finns också bilder på hur vissa raser "utvecklats"...

Men om vi nu pratar om korsningar och renrasiga, så måste jag få fråga; hur nära besläktad kan en hund vara för att inte kallas inavlad? Bland t.ex. kavalierer verkar en del använda samma hanhund flera gånger, så den finns med flera gånger i samma stamtavla på båda föräldrarnas sida. Inavel kan väl aldrig vara bra? På katt tror jag det är fem led bort i stamtavlan.

Olika rasklubbar har olika procent släktskap som eftersträvas. Många har idag rätt låga då de insett hur farligt det är, men som du säger är det mycket vanligt att man hittar samma namn på flera ställen i stamtavlan även fast den bara sträcker sig tre generationer! All "linjeavel" är inavel och bara ett finare namn för det. Kallas också näravel, men allt är det inavel och direkt skadligt.
När man tar fram en ny ras och vill befästa vissa drag så använder man sig av inavel under väldigt kontrollerade former, detta gäller alla tamdjur, från råttor till kor, och är väl OK i ett första skede, utan det skulle vi knappt ha några raser alls. Men när det fortsätter och man helt enkelt inavlar "den där Championen" generation efter generation så blir det helt fel!

Blandsrasavlare brukar beskyllas för att vilja ha en kopia av "sin fina hund" vilket är en omöjlighet, men vad fan är det inte att inavla stenhårt på en och samma hund och göra det till en "linje"? Vad man då är ute efter är ju att mer eller mindre klona "sin fina hund" genom att stänga ute all annan arvsmassa!
Vad är mest korkat? Att para sin fina hund med grannens fina hund eller att para sin hund med sig själv över ett par generationer? Det funkar lika dåligt i båda fallen för att få en kopia och inaveln för med sig betydligt mer skador! Speciellt eftersom man utan problem kan kolla leder, ögon, etc på sin hund och riskerna för andra genetiska defekter som är vanliga hos rashundar och sägs DNA-testas efter (vilket fortfarande är ovanligt att även "seriösa" uppfödare gör) minskas enormt vid korsning.

http://en.wikipedia.org/wiki/Heterosis

slutsats : klart du ska skaffa en schäfer/bordercollie blandning om du vill och kan.