Schäfer/border collie mix?

Skalll vi diskutera genetik så borde vi kanske nämna att just för att man parar två olika raser så försvinner inte sjukdomar. Köper man en renrasig hund så kan man lätt via hunddata se vad föräldrarna är testade för, något du aldrig kommer få reda på med en blandras. Inte heller vad tiken och hanens mentalitet, att de är snälla hemma i köket vid besök betyder inte att de är mentalt bra. Och nej, du vet faktiskt inte lika väl vad som väntar när du köper en blandras, varken lynne eller utseende.

Blandraser kan visst bli förstörda i huvudet. Man ska inte blanda hundar med olika ändamål. Tänk en vallare+terrier till exempel? Där har du ju en hund som biter när du inte går vart den vill valla dig, helt enkelt. Och att sätta värde på olika raser/blandraser är fan inte rätt. Det är lika mycket hund och livskamrat även fast den är mer oberäknelig som blandras.. Men jag skulle aldrig råda någon att skaffa en "hybrid"

Innan ni yttrar er om nedärvning kanske ni borde sätta er in i genetiken litet mera och inte försöka få människor på dåligt humör och upprepa saker som inte stämmer. http://research.med.helsinki.fi/molm.../lohi_main.htm
Faktum är att sannolikheten att en hund ärver allvarliga sjukdomar och mentala problem är större om man köper en sk renrasig hund - tänk om ni var lika inskränkta då ni väljer era framtida gemål
Jag säger alltså inte att renrasiga hundar alltid är sjuka eller att blandraser är alltid friska - jag talar om sannolikheter. Då faraonerna gifte sig med sina syskon, blev de snart infertila och i små byar där individerna gift sig med släktingar finns det många intressanta ärftliga sjukdomar, som man kan forska. De flesta allvarliga sjukdomar nedärvs i recessivt (måste ärva 2 likadana gener för att sjukdomen skall bryta ut) - om de ärvdes dominant(bryter alltid fram) skulle individerna snabbt dö bort. Sjukdomarna ärvs i flere olika sk genlokus - olika raser kan ha samma sjukdom, men i olika gener... T.ex Lancashire Heelerns olika individer är närmare släkt med varandra än kusiner och Tollarna närmare än syskon, pga inavlingen! Man behöver inte ha läst så mycket genetik för att förstå att det inte är ett sämre alternativ att välja en blandras.
Personen som skrivit det ursprungliga meddelandet har knappast väntat sig att få en hel massa oartiga kommentarer, utan vänliga, hjälpsamma råd. Då ni talar emot blandraser, använder ni argument, som lika väl kan gälla sk rashundar. Vi vet aldrig hurudan avkomman är, trots att vi känner föräldrarna. Det gäller ju likaväl oss människor (tack och lov). Jag har satt upp en facebook grupp för denna specifika blandning http://www.facebook.com/group.php?gid=140439005988170 (jag själv har två exemplar, som inte är besläktade). Där kan man konstatera ett hundarna både ser förvånansvärt lika ut och uppför sig ganska lika. De är kloka, människokära och aktiva, men det kan man väl vänta sig om föräldrarnas raser är aktiva. Båda raserna är vallhundar och är kända för att vara kloka hundar. Också storleken är ganska lika, men båda raser är rätt så stora. Vi köpte utryckligen blandrasiga hundar av hälsoskäl, inte för att de inte var oskäligt dyra (ingen borde skänka bort varken hundar eller kattor, för att undvika förhastade beslut, men både ras- och blandraser borde också ha ett maximipris, för att undvika frestelsen att dölja hälsoproblem och göra ungar med sjuka individer )
Med vänliga hälsningar
Eva

Är inte det rasistiskt tänkande?
Läs Aftonhorans "Vi gillar olika". Det borde vara likadant med blandningar av hundraser som med människoraser.

Tror att det finns risk att det blir en konstig hund.

Extrem energi och intelligens från border collie och vaktighet och jaktbehov från schäfergenerna.
Det är nackdelen med intelligenta hundar att de kräver mycket mer, än t.ex. en bulldog som föredrar att ligga och sova merparten av dagen

Du låter inskränkt, dags att skaffa självkritik?

Låter som en dålig blandning om du inte ska träna/tävla i bruks, lydnad eller liknande!
Att skaffa sig en arbetande hund när man inte har några ambitioner att arbeta med den är väldigt själviskt.

Du kan nog hitta en 13 årig omplaceringstax som passar för dig

Tycker du ska skaffa en Schäfer/BC, om det är det du är sugen på.
Att den sen inte blir exakt likadan som den förra, tror jag nog att du redan förstår. Men det behöver ju inte vara nåt negativt. Alla hundar har ju olika "personlighet", precis som vi människor. Och olika egenskaper kommer fram olika mycket, även om det så vore kullsyskon. Det gäller väl renrasiga hundar också.
Är inget fel med att vilja ha en blandras tycker jag. Är ju det som är charmigt, att dom får ett mera eget, personligt utseende. Inte som vissa renrashundar, där alla ser nästan exakt likadana ut (lite tråkigt) Känner jättemånga som föredrar blandisar, och som säger att dom är friskare, lever längre m.m.
Det sägs ju att många populära raser är sönderavlade. Om det ligger någon sanning i det, kan dock inte jag uttala mig om.
Har ingen egen erfarenhet av just Schäfer/BC. Har haft en Schäfer/Dobermann och har två andra blandisar just nu. Och jag har då aldrig ångrat mina val av hund.
Lycka till vad det än blir

Känner bara till en (hane) av denna sort, brukar låta min tik leka med den. Den ser ut som en stor Border Collie och är mycket alert. Ofta får den gå lös och följer med ägarna på långa promenader, cykel- och skidturer, så den är nog välstimulerad. Naturligtvis behöver det inte vara något fel på en blandrashund som många verkar tro.

Märks att du verkligen inte vet någonting om bulldoggar
Bulldoggar är otroligt fysiskt starka hundar som inte alls föredrar att ligga stilla utan behöver aktiveras, det är snarare ägarna som inte förstår det och ser dem mest som ett tjock knubbigt bylte som ser ut att ha sprungit in i väggen. Exempel nummer ett fårorna i bulldoggarnas ansikten är till för att blodet ska rinna bort från ansiktet, bulldoggar är extremt tuffa hundar som inte alls behöver sova mer än någon annan hund.

Korsningen Schäfer+BC kommer ju sannolikt att resultera i en mycket aktiv och intelligent hund med fin fysik men möjligtvis ett något "knepigt" psyke, ett knepigt psyke behöver ju dock inte alls medföra problem om man är med på att identifiera olika beteenden och signaler tidigt och jobbar med dem! Då kan det istället yttra sig som personlighet och "specialförmågor".
BC+Labbe vat jag är en populär variant och Schäfer+Labbe har ju mer eller mindre blivit en ny ras då den är så bra! Schabrador.
En kompis har en 50% BC, 25% Lab, 12,5% Schäfer och 12,5% Rottis, båda föräldrarna var 50% BC, alla hundar inblandade är supertrevliga sällskapshundar med både högaktiv arbetsförmåga och intelligens á la BC/Schäfer och "storhundslugn" á la Rottis/Labbe och alla kullsyskon jag känner till likaså. Utspridda från Stockholms innerstad till Västernorrlands skogar.

Argumentet att man ska skaffa en rashund för att man "vet hur den blir" är ju en rent farlig inställning som ganska ofta slår fel ut! Skaffar man en Pitbull med den fasta övertygelsen att den "låser käkarna" och inte går ihop med andra hundar och därför inte tränar på dessa saker så får man en sådan hund! Kanske ett extremt exempel, men det samma gäller andra drag hos andra hundar också, det är viktigare att lära känna hunden som individ och inte ha en massa förväntningar pga ras.
Visst har man väl kanske större koll på hur hunden fungerar, men är man vaken och kunnig så kan man få nästan vilket "grundmaterial" som helst att bli som man vill, med vissa begränsningar förstås. Med det vill jag inte heller säga att man ska skaffa en BC öht om man inte ska syssla med något som kan aktivera den tillräckligt, vill man ha en soffhund så ska man skaffa en... Katt! En barnfamilj som köper an Ovcharka gör ju också bort sig även om det kanske finns en avlägsen chans att man kan lyckas så är det fel situation för Hunden! Det finns ju en anledning till att man avlat fram vissa bruksraser och att korsa "sönder" dessa eller att försöka avla bort deras specialförmågor är ju helt korkat då det finns andra mer passande raser och korsningar från början isf!
Att korsa två liknande arbetande hundar med liknande egenskaper tror jag dock är klart bättre i många fall! Iaf i teorin så går ju evolution ut på att avkomman ärver de bästa anlagen från båda föräldradjuren (även om det kan bli alla de värsta med) och den absolut bästa är då en korsning av så många som möjligt för att få tillgång till så många Bra anlag som möjligt! För specialiseringar kan ju vissa anlag som anses bra i en hund vara jättedåliga däremot, så det gäller ju att veta vad man håller på med om man korsar! Och visst finns det de som avlar blandisar som testar sina föräldradjur och för stamtavla!

Nyligen länkade någon med hänvisningen "fråga valfri genetiker" till en artikel som menade att korsningar oftast blir friskare i de första generationerna, men när man fortsätter avla på dessa korsningar så blir de allt sjukare. Det enda klara budskapet jag kan utläsa ur det är att raser som t ex Schäfern, som började med en blandning av ett flertal raser då helt enkelt inte har utkorsats på allt för länge och därför blivit så sjuk som den är! Catch my drift?

Blev en ganska lång "rant"... Men det är något av ett hjärteämne.

Vad är hjärteämnet? Att kalla alla korkade, blandrasavel eller vad? Rörigt.

Jag vill inte ha vilket "grundmaterial" som helst, jag vill ha hundar från välrenommerade linjer med egenskaper som passar mig. Och man skjuter sig i foten om man är för en viss blandrasavel, var tror ni den renrasiga schäfern kommer ifrån, jo en lång och slitsam avel. Stödjer man blandrasavel mellan två specifika raser så stödjer man renrasavel i botten.