Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
Märkligt att folk fortfarande diskuterar Rossis teorier.
När jag första gången hörde talas om Rossi för ett antal år sedan googlade jag honom och fann:
1. Att han är en dömd bedragare som suttit i fängelse. Visserligen för skojerier i en helt annan bransch - miljöfarligt avfall - men han är alltså en certifierad skojare.
2. Att den tidskrift som Rossi "publicerat" sin upptäckt i ägdes av honom själv och bara kommit ut i ett nummer.
Efter det tappade jag totalt intresset för Rossi.
Om massmedia och vissa lättlurade foskare också googlat Rossi hade vi besparats otroligt mycket tramsskriverier om denna "upptäckt".
Jo, jag har också redan från start varit mycket skeptisk till just Rossi. Dels av de skäl du anger ovan, men främst att han alltid lyckas åla sig ur ett helt oberoende black box test. Jag har (anonymt) frågat Mats Lewan om han har någon möjlig godartad tolkning av det här. Han svarade att han kan (kunde) tänka sig att Rossi å ena sidan försöker skapa tillräckligt intresse för att få in investeringar, samtidigt som han motsatt inte vill ge definitivt bevis för att hans teknologi fungerar. Skälet till det ska då vara att han inte vill dra igång ett drev av enormt kapitalstarka aktörer som då själva lyckas forska fram liknande teknologi INNAN Rossi själv hinner få igång en egen massproduktion.
Ett inte helt orimligt scenario, då för ca 3 - 4 år sedan. Nu, efter att IH drog sig ur kan jag inte se ens det som rimligt. Om Rossi talar sanning så är licensen för Nord- och Sydamerika, Kina, m.fl., värd hundratals miljarder dollar även på hyfsat kort sikt. Jag kan inte se något ens teoretiskt skäl till att IH (eller någon annan aktör) skulle tacka nej till de pengarna, hjältestatus som mänsklighetens frälsare inkluderad.
Däremot tror jag det finns substans bakom det som kallas kall fusion/LENR/CANR/mm. Att det vetenskapliga samfundet begick årtusendets blunder när man förhastat dömde ut Fleischmann och Pons som "klåpare" och deras forskning som "patologisk vetenskap", redan en månad efter presskonferensen i Salt Lake City, 1989.
Sedan dess har över tusentalet positiva LENR-experiment publicerats i faktagranskade tidskrifter världen över, samtidigt som de stora drakarna, Nature, Science, m.fl., tigit som muren, alternativt fortsatt häckla fältet på känt manér.
Det finns något där, men det kommer inte att accepteras förrän någon lyckas med att höja COP och energivolymer till nivåer som inte längre går att förneka. Det tråkiga är att forskningen antagligen åstadkommit det redan för 20 år sedan, om upptäckten hade tagits emot som vilken annan vetenskaplig upptäckt som helst. Att man inväntar konfirmerande experiment, alternativt data som visar vilka oupptäckta fel som ligger bakom.
Så gjordes inte. Tvärtom.