Tråden för er som behöver hjälp med skoluppgift/läxa

Samt genom att locka med paradis för att göra det goda

Det absolut viktigaste att komma ihåg är att religionen är skapad av människor. Människor som inte vet mer i frågor om moral än någon annan. Oftast mycket mindre. Det är därför som tex, kristendomen så länge predikade att slaveri och massmord var helt i sin ordning eftersom det var trots allt guds order.
Frågan blir därför: Hur har de människor som ligger bakom religionen lyckats med att få andra människor att göra som de vill? Alltför väl olyckligt nog.

Sedan verkar de religiösa och icke-religiösa definiera moral på olika sätt.
De troendes syn på moral verkar vara att det som gud befaller är "gott" och det han fördömer är "ont", oavsett vad det är. Så då kan man peka på religionens entusiastiska deltagande i att hacka sönder könsorganen på barn, mörda abortläkare eller varför inte att spränga sig själv och en hop civila för att bli en martyr.
Gärningar som en icke-troende aldrig skulle drömma om att göra. Gärningar som endast kan utföras av människor som helhjärtat tror att de uppfyller guds vilja.

Lär dig så mycket du kan om naturen, den är väldigt komplex och inte skapad av någon gud.

Det skulle jag se som en god gärning för mänskligheten.

Religion genomsyrar oändligt mycket gott. Våra lagar och vår syn på moral bygger nästan uteslutande på religiösa doktriner och genom att de stora religionerna genom alla tider haft en roll att verka för altruism och genuin godhet blir kopplingen ganska självklar för mig. Sen är det förstås viktigt att förstå att det inte betyder att man måste vara troende för att faktiskt vara en moralisk och god människa, absolut inte!

I en pragmatisk värld påminner religionen oss om andras omständigheter, vilket hänger samman med att nästan all välgörenhet har religiös grund. I den strikt vetenskapliga världen är Gud garanten för en objektiv moral och plikt, som ju faktiskt saknas om inte Gud finns. Det kan man gå långt in på, men vill du fördjupa dig i moralens grund i religion kan du lyssna på William Lane Craig här.

Sedan tycker jag absolut inte att de 10 budorden är gammalmodiga eller inaktuella - tvärt om är de viktiga ända in i våra dagar och har en djup dimension om man bara studerar dem ordentligt. Med det sagt tycker jag också att budorden får för stor plats jämfört med annat. Den gyllene regeln, som du nämner, har tveklöst religiösa ursprung.

Vad är det för ett argument? Lär dig så mycket du kan om anatomi, så kommer du förstå att kroppen är väldigt komplex och inte fötts fram av någon mamma.

Befrielseteologi

Jag har fått i uppgift att tolka olika stycken från bibeln med befrielseteologi. Vad kan man tänka på när man ska koppla styckena till dagens samhälle? Jag har framförallt fastnat på Matt. 12: 9-13, jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta och väva in missförhållanden, förtryck och makthavare i detta.

Väldigt tacksam för all hjälp jag kan få!

Religionkunskap A

har i uppgift att svara på dessa två frågor, men fattar inte direkt frågorna.

Fråga nr 1: Förklara vilken syn på samhället och religionen som en muslimsk traditionalistisk sekularist skulle hunna ha?

Fråga nr 2: Förklara vilken syn på samhället och religionen som en muslimsk modernistisk fundamentalist skulle kunna ha?

Tack på förhand

Nån som kan hjälpa mig med min uppsats, ska skriva om Buddhismen eller Hinduismen.
Någon som kan?
Tacksam för svar.

Kan var den sämsta trådstart jag har sett här på FB. Sök för helvete!

Sorry för OT men kunde inte hålla mig

jag kan men orkar inte. läs i böcker och internet så finns det hur mkt fakta o info som helst.

Hej, är det någon som kan mycket om antigen buddhismen eller hinduismen. O har lust o hjälpa MIG med uppsatsen so JAG ska göra. Tacksam för svar .

Du kanske kan börja med att berätta om vad uppsatsen ska handla om och vilken nivå den ligger på.

Jodå, dock är den på engelska men:
+
+
+
In this paper I’ll put my focus to one of the six different schools of Hinduism, Advaita Vedanta, because each interpret the different terms differently, and also put their focus on in various direction. They are, in alphabetic order: Mimāṃsā, Nyaya, Samkhya, Vaisheshika, Vedanta and Yoga. It would simply be too much of a challenge to try to depict them all in just one paper. Therefore I’ve chosen to write about Vedanta as it is considered to be the most influential and dominant sub school of Hinduism.

As long as we have existed we have been searching for explanations not just to our very existence, but also for the cause for time and being, the universe, and the world of natural phenomena. We are insatiably curious by nature, whether it is the local gossip, or scientist trying to take on the secrets of nature. We are such that we consistently look for relevant answers to every question, to every thought and every realization. Moreover, we want to know, we seek knowledge. But once we stumble across something which we fail to understand as our mind is essentially limited to logical illations, implications, and reasoning, this causes troublesome complications for us. Thus words like eternal or never-ending does not make sense to the common man as we strongly believe that every beginning is supposed to have an end. We are unable to realize that there are things in this world which are beyond our ability of comprehension; we are prisoners to our own minds incapable of accepting what we fail to understand. Humans have limitations. Obviously we can never know the true meaning of life, or the true secrets of nature. Neither can we know what we truly want from life without first experiencing what we do not need. We need to experience several stages of life before we can truly understand the reason why we are here and about our true nature in order to reach spiritual completion. At this point, whenever it occurs, when one wants more from life than life currently is offering is the moment Hindu is waiting for. At this point one will find himself asking, “Is this all there is?”, because we want our life to bear meaning, we want our life to matter, we want our life to have a purpose.

The result was Brahman (God in Sanskrit), established by the Upanishadic sages from the core of Indian philosophy as an impersonal, indefinable, immeasurable, and unknowable power. Even though it’s impossible to define the one power, I believe that William Wainwright succeeds largely in describing his conclusions about what the Brahman must be in a convincing and persuasive aspect. He tells us that it is without inner multiplicity and is identical with the whole of reality, and it is the one and only ultimate reality, one without a second within Advaita Vedānta. If something were to exist outside it, it would be limited. But it must be unlimited if Brahman is absolutely infallible, thus it has to be all there is. If Brahman contains no plurality and is identical with the one ultimate reality, then the undivided reality must be seen as an indistinguishable unity. As a result Brahman is not to be understood as God as it is without divine attributes, such as omnipotence and perfect goodness, hence it cannot be God (Wainwright, 2010: Concept of God.)
There is, however, two separate interpretations or rather stages of Brahman in the quest for spiritual infallibility, Saguna and Nirguna. For those who still are on their spiritual journey and thus haven’t yet reached the proper spiritual realization to be able to see Brahman for what is really is, sees Brahman with qualities and therefore with limitation as it’s described as a God within Saguna. Saguna Brahman is therefore to be seen as essentially an appliance for an individual progress towards spiritual awareness as it’s a basically a conscious illusion. It can be seen as a ladder for which you do not longer need once you have reached the roof. Nirguna does, however, see Brahman as it really is, but before one is able to reach this realization a long spiritual journey beyond self-centeredness is required. But how does one reach this, and what is preventing us from seeing the truth?