Tråden för er som behöver hjälp med skoluppgift/läxa

Jag tror att du har missförstått vad Septuaginta är. Det är en fullständig bibel skriven på grekiska (koiné) och innehåller både GT, NT och apokryfer.

En del kristna accepterar apokryferna som heliga (t ex östortodoxa kyrkan), andra gör det inte. Luther hade med en del apokryfer i sin Lutherbibel! Det är väl svar nog?

De anses inte "heliga", och inga doktriner baseras på dem men de finns ändå med och accepteras som en del i protestantiska kanon.

Du får läsa om mitt ursprungliga inlägg, frågan var om helig skrift och vilka heliga skrifter som judendomen och kristendomen delar.

Katolska GT kan inte ses som gemensam helig skrift, till skillnad från protestantiska GT, just på grund av apokryfa som är en del av GT enligt den katolska kyrkan men inte protestantiska.

Ja det var frågan och svaret är nuvarande GT utan apokryfer. Punkt slut.

Sedan svarar jag på att du jämställer Septuaginta med apokryferna.
Jo GT (Tanakh) som finns med i Septuaginta accepteras givetvis. Det är apokryferna som inte accepteras av Judar.

Efter att Septuaginta skrevs, användes den av judar i diasporan som inte kunde hebreiska utan enbart koiné. Det är ett historiskt faktum. De bortsåg då från apokryferna, men läste ändå Septuaginta.

Precis, nuvarande protestantiska GT, ej katolska.
Ej helig skrift enligt judendomen.

Jag tror frågan är att ibland vi kanske behöver bryta mot lagen för att göra något uppenbart gott. Eller om det inte finns någon lag, att man låter bli på grund av sitt samvete. Om man har något dvs. XD

Pga inläggets datum är du troligen redan klar med uppgiften. Men det finns flera olika typer av etik inom religion. Just konsekvensbaserad etik eller utalitarism var vanligare under förkristlig tid, typexempel är: gör det här dåliga (döda någon) så slipper fler att dö. Det är egentligen en primitiv form av etik som inte tar hänsyn till långtgående konsekvenser för individen eller samhällsutvecklingen. Kung David agerade utalitaristiskt och både ljög, var otrogen, tog en annan mans fru samt mördade för egen vinning.

Jesus introducerar en (för tiden) ny form av etik. En slags dygdetik som istället säger hur man borde vara, till skillnad från att enbart postulera hur man inte ska vara. En form av etik som tar större hänsyn till människovärde och att föregå med gott exempel.

Tråden är kanske lite för gammal, ifall du behövde behandla ämnet p.g.a. en skoluppgift, men både poetiska och profetiska skrifter finns i GT. Poetiska: T.ex. Psalmerna, Ordspråksboken och Höga visan.
Profetiska: Jesaja, Jeremia, Hesekiel, för att nämna några.

I NT finns också profetiska skrifter om "de sista dagarna" d.v.s. vår tid, t. ex. Matteus 24 kapitel, 2. Timoteus kapitel 3, Uppenbarelseboken... för att nämna några.

Jo, en lite gammal fråga, men inte rätt svar på frågan.

Huvudproblemet är att det egentligen utgår från ett felaktigt svar på den första frågan. Visst, man kan dela upp skrifterna i poetiska och profetiska skrifter, om man vill, men den huvudsakliga uppdelningen är att den ena är Tanakh och den andra är Talmud, varav Tanakh inkluderar Torah (Moseböckerna) samt de profetiska och poetiska böckerna som normalt inkluderas i de kristnas Bibel som Gamla Testamentet.

Alltså, om svaren på de två frågorna ska hänga ihop så blir svaren så här;
"Vilka är judendomens heliga skrifter:"
Tanakh och Talmud.

"Vilka av dessa finns med i kristendomens bibel?"
Tanakh.

Se så tokigt det kan bli. Missuppfattade frågan lite. Visst, Tanakh och Talmud är judarnas heliga skrifter, ja men så är det. Sedan kan man även säga att Talmud är inte att betrakta som inspirerade skrifter, utan mer som rabbinernas diskussioner och funderingar kring lagen (Tora). Och ja, kristendomens Bibel innehåller De kristna grekiska skrifterna, dvs. NT samt GT, som även judarna har som sina heliga skrifter, alltså GT...

Ja precis. Det är Torah och Talmud men det går också att bryta ner till olika typer av judendom. Ortodoxa, hassidiska, sefardiska eller reformerta judar. Alla använder inte samma kanon.

Det messianska kriget gick dåligt för judarna och när Titus och de romerska legionerna stormade Jerusalem år 70 och brände ner det judiska templet var det första judiska kriget i praktiken över. Men efter Jerusalems fall fortsatte spridda skaror av judiska fanatiker att göra väpnat motstånd och stödde sig på ett antal fästningar belägna i svårtillgängliga områden. Dessa fästningar intogs av romarna en efter en under de följande åren. Den sista fästningen var Masada belägen på ett berg i öknen i det nuvarande Israel.

Fästningen Masada var troligtvis uppförd under Herodes regeringstid ca 15 f.v.t. som en tillflyktsort i händelse av krig eller uppror. Det var en formidabel försvarskonstruktion, avsides belägen, i öknen, på toppen av ett klippmassiv med utsikt över Döda havet. Fästningen hade vid krigets utbrott år 66 erövrats från romarna genom en kupp av judiska terrorister, s.k. sicarier.

Sicarierna var en grupp judiska militanter, troligtvis en utbrytargrupp ur den militanta nationalistiska sekten seloterna, alternativt en grupp inom seloterna. Sicari betyder ”knivmän” efter ”sicae” som var namnet på en liten kniv. Sicarierna hade gjort sig kända för att lönnmörda sina politiska fiender med denna typ av knivar som de ofta bar gömda under sina kläder. Efter det judiska kriget och Jerusalems fall hade de överlevande sicarierna, möjligen upp till ett tusental, tagit sin tillflykt till Masada under ledning av den judiske fanatikern Eleazar.

Under senare delen av år 72 påbörjade den romerske guvernören över Judéen, Lucius Flavius Silva, belägringen av Masada. Till sin hjälp hade han den romerska 10:e legionen ”Fretensis” (Legio X Fretensis). Den tionde legionen hade bildats av kejsar Augustus ca 40 f.v.t. under de romerska inbördeskrigen. Legionen hade deltagit i många berömda slag. Från och med år 67 hade legionen deltagit i det judiska kriget. Belägringen av Masada var ett ypperligt tillfälle för 10:e legionen att hämnas det faktum att den förlorat ett av sina örnstandar under kriget. När legionen var stationerad i Judéen hade den ett svin som sin symbol, troligtvis för att förödmjuka judarna.

Då det egentliga kriget var över, fanns det inte längre någon omedelbar militär nödvändighet att erövra Masada, eftersom fästningen dels låg mycket isolerat och dels för att sicarierna var för svaga för att kunna starta ett nytt krig. Men sicarierna använde Masada som bas för räder och terroriserade det omkringliggande området. De hade, enligt Josephus, bland annat genomfört en massaker på 700 civila i en närliggande oas, Ein-Gedi. Det var därför viktigt för romarna att krossa detta sista judiska fäste för att visa befolkningen vem som bestämde.

Vad är frågan du vill ha hjälp med?